Fru talman! Om några timmar kommer majorite-
ten i denna riksdag att ha senarelagt svensk public
service-radios och -TV:s inträde i framtiden med fyra
år. Genom att bortse från att mediemiljön, inte minst
rent tekniskt, har förändrats under de senaste åren
leder man in public service-verksamheten i en åter-
vändsgränd. Det av många efterlängtade nytänkandet
överlåter man åt en ny utredning att ägna sig åt, så
först om fyra långa år får riksdagen möjlighet att ange
en ny färdriktning. Jag misstänker att TV-tittarna och
radiolyssnarna då eftertryckligt kommer att ha marke-
rat sin otillfredsställelse med public service-utbudet
genom att ägna alltmer tittartid åt andra kanaler. SVT,
SR och UR ges av kulturutskottets majoritet helt
enkelt inte förutsättningar att vara med och möta
publikens ändrade behov. Inte ens det förslag som
framfördes från moderata företrädare i den beredning
som föregått regeringens proposition om att fastställa
tillståndsperiodens längd till tre år vann gehör. Då
hade åtminstone de nödvändiga förändringarna kun-
nat genomföras något snabbare.
Fru talman! Det moderata alternativet, såsom vi
utvecklat det i våra reservationer, skulle ha inneburit
ett omformulerat public service-uppdrag. Vi anser att
det måste handla om att erbjuda ett komplement till
det övriga medieutbudet, både innehålls- och kvali-
tetsmässigt.
I dag kan man välja mellan ett mycket stort antal
TV- och radiokanaler, distribuerade analogt eller
digitalt och förmedlade via satellit, kabel eller mark-
bundna sändare. Snart är för många familjer radio och
TV via Internet ytterligare ett alternativ som bidrar
till ökade valmöjligheter. Bundenheten vid program-
läggarnas tablåer minskar. Man kan själv välja när
man vill se ett visst program. Man kan t.o.m. kompo-
nera sina egna nyhetsprogram genom att ange vilken
typ av nyheter man är intresserad av. Mediefolket
kallar den pågående tekniska utvecklingen för kon-
vergens, dvs. att olika distributionstekniker flyter
samman och blir sinsemellan utbytbara. Detta kom-
mer att ställa krav på att regelverket anpassas till de
nya förhållandena. Då går det inte längre att ta ut en
statlig TV-apparatavgift av alla som ser på TV via sin
dator.
Vi pekar i en reservation på att grunderna för TV-
avgiftssystemet håller på att rubbas och anser att den
aviserade utredningen bör få i uppdrag att överväga
en skattefinansiering av public service-verksamheten.
Det borde vara möjligt att skapa den nödvändiga
friheten från politisk styrning i ett sådant system på
precis samma sätt som i dag, i varje fall i princip,
gäller för kulturområdet i övrigt.
I det system som i dag tillämpas med riksdagsbe-
slut om vilka resurser de tre public service-företagen
ska få disponera finns alltför tydliga exempel på att
det redan nu förekommer en viss form av politisk
styrning. Vi behöver bara tänka på de regler som
gäller för andelen produktion som ska förläggas utan-
för Stockholm eller regeringens förslag att SVT inte
ska få lägga ut mer produktioner på fristående före-
tag. Den sortens regler skadar påtagligt tilltron till
företagens oberoende.
Fru talman! Hur skulle då det moderata alternati-
vet kunna se ut? Vi tänker oss ett public service-
uppdrag i stället för ett antal public service-företag.
Uppdraget skulle handla om en utveckling mot ökad
kvalitet och fördjupning. Tittar- och lyssnarsiffror
skulle inte vara det primära måttet på måluppfyllelse.
Även små publikgruppers behov ska tillgodoses.
Det finns ingen anledning att med offentliga me-
del finansiera program som de kommersiella kanaler-
na kan producera. Det är en förlegad tanke att publi-
ken tänker i kanaler. Med fjärrkontrollen har tittaren
fått frihet att välja de program som han eller hon vill
se över hela kanalspektrat.
I den nya medievärlden saknar begreppet kanal-
profil betydelse. Att skapa någon form av tittartrohet
är en utopi. Under monopolepoken kunde man möjli-
gen tänka sig att tittaren på väg från middagsbordet
till sin TV-fåtölj ställde in en kanal som sedan fick stå
på tills det var dags att gå och lägga sig. Även om jag
inte kan peka på några vetenskapliga mätningar, kan
jag utifrån mitt eget beteende anta att zappandet i dag
är mycket väletablerat. Det är därför en felaktig slut-
sats att hävda att just public service-kanalerna ska
erbjuda program som täcker alla intresseområden.
En väsentlig del i det nya public service-
uppdraget, såsom vi moderater definierar det, kom-
mer att vara att etablera en nyskapande kraft i det
svenska kultursamhället. Nya samarbetsformer mel-
lan TV- eller radioföretag och läns- och stadsteatrar
kommer att kunna vitalisera svensk teater.
Vi anser också att helt nya organisationsformer
bör skapas för Radiosymfonikerna, Radioteatern och
SVT Drama. De har alla karaktär av nationella kul-
turinstitutioner och bör ges möjlighet att verka på
samma villkor som t.ex. Operan eller Dramaten. Det
skulle kunna skapa en motvikt mot den huvudstads-
dominans som helt naturligt präglar kultursektorn och
ge fler skattebetalare valuta för de pengar som man
sätter av till kulturen.
Vi vill också öka möjligheten för fristående kul-
turskapare, t.ex. kortfilmsproducenter, att nå en ny
publik via public service-uppdraget.
Fru talman! I många år har kulturutskottet uttalat
sig för att public service-företagen måste ta hänsyn
till de publikgrupper som har svårt att fullt ut se eller
höra programmen. Vi ser i utskottets skrivningar en
ökad förståelse för kravet att alltfler TV-program ska
text-TV textas. Däremot är fortfarande, som Inger
Davidson påpekade, ambitionsnivån när det gäller
uppläst textremsa alltför lågt satt. Vi kräver i en re-
servation att regeringen skärper kraven och att i stäl-
let för att detta bör erbjudas under tillståndsperioden
ska uppläst textremsa erbjudas. Den tekniska utveck-
lingen gör att detta inte är något orealistiskt krav.
Fru talman! Sveriges Utbildningsradio, UR, är
enligt vår uppfattning ett främmande inslag i public
service-verksamheten. Vi vill att hela public sevice-
uppdraget inom SVT och SR ska präglas av folkbild-
ningsambitioner och anser att de rena utbildningspro-
grammen med fördel kan överlåtas åt fristående pro-
gramföretag. I ett första skede vill vi att UR:s för-
lagsverksamhet avvecklas och att läromedel, i den
mån de behövs för programverksamheten, ska upp-
handlas.
Det kan, fru talman, inte ha undgått någon att
Moderata samlingspartiet från början motsatte sig den
statliga miljardsatsningen på ett markbundet nät för
digitala TV-sändningar. SVT måste under överskåd-
lig tid erbjuda analoga sändningar i marknätet. För de
digitala sändningarna är kabel, satellit och bredband
tekniskt jämförbara och ekonomiskt överlägsna. Att
då belastas med dubbla sändningskostnader i
marknätet är inte försvarbart. Att i stället, som vi
hoppas, förtydliga sändningsvillkoren så att det fram-
går att de satellitoperatörer som önskar erbjuda sina
tittare tillgång till SVT:s kanaler ska kunna göra detta
utan kostnad, ger ett snabbare genomslag för den
digitala tekniken.
Vi avvisar också förslaget om ett särskilt distribu-
tionskonto, där framför allt SVT kommer att dra på
sig en miljardstor låneskuld under många år framöver
för att klara de dubbla sändningsteknikerna. Det är
uppenbart att detta kommer att inverka menligt på
verksamheten.
Det finns med de lösningar som vi föreslagit ing-
en anledning att nu öka medelstilldelningen till de tre
företagen och därmed inte heller att höja TV-avgiften.
I detta sammanhang hör också vårt förslag om att
sälja Teracom AB hemma. Ett upphävande av de
facto-monopolet och ett uppdrag till public service-
företagen att upphandla sändningstjänster i konkur-
rens skulle skapa ett öppnare etermedielandskap.
Även de företag som ägnar sig åt att paketera digitala
TV-program och tillhandahålla avkodningsutrustning
skulle enligt vårt förslag privatiseras.
Fru talman! Jag vill bara för fullständighetens
skull påpeka att vi också står bakom en trepartireser-
vation där vi efterlyser aktiva insatser från regeringen
för att öka möjligheten för invånarna i de nordiska
länderna att se varandras public service-utbud. I
många år har arbetet med att åstadkomma de nödvän-
diga regeländringarna bedrivits utan att några egentli-
ga framsteg gjorts.
Det är ett beklämmande faktum att Sveriges Radi-
os satsning på digitala sändningar, den s.k. DAB-
radion, har misslyckats. Vi avvisar inte att en utvärde-
ring görs, som regeringen föreslår, men vi vill redan
nu peka på att en anledning till den dåliga uppslut-
ningen från lyssnarna har varit att utbudet styrts av
politiska regler. Den privata radion måste ges möjlig-
het att finnas med i den tekniska utvecklingen, liksom
andra fristående intressenter. Vi pekar i en reservation
på möjligheten att erbjuda invandrarföreningar chan-
sen att producera nätradio, dvs. radiosändningar över
Internet, och föreslår att det ska införas ett produk-
tionsstöd för att underlätta detta. Under alla omstän-
digheter kommer fortsatta sändningar med analog
teknik att behövas under lång tid framöver.
Public service-verksamhetens finansiering genom
TV-avgifter har blivit alltmer föråldrad på grund av
den tekniska utvecklingen. Jag har redan pekat på att
vi vill att skattefinansiering ska utredas som ett bättre
alternativ. En ekonomiskt närmast försumbar men
ändå politiskt viktig finansieringsväg är den spons-
ring som framför allt SVT enligt nuvarande regler
kan ägna sig åt. Granskningsnämndens utslag härom-
dagen där två program fälldes för otillåten sponsring
visar att det finns en gråzon mellan sponsring och
försäljning av visningsrätter. Regeringen måste sna-
rast överväga att förtydliga sponsringsreglerna. Skulle
det visa sig svårt att hitta ett hållbart regelverk måste
alternativet vara att inte tillåta sponsring över huvud
taget.
När det slutligen gäller regeringens förslag om en
fortsatt översyn av public service-verksamheten bör
den överordnade målsättningen vara att lösa frågorna
om företagens roll, självständighet, finansiering och
organisation. Ola Karlsson kommer längre fram i
denna debatt att redovisa de principer som vi anser
ska vara vägledande i detta arbete. Slutligen yrkar jag
bifall till reservation nr 1 under punkt 1.