Fru talman! Det är precis som Inger Davidson sä-
ger. Både Granskningsnämnden och Våldsskildrings-
rådet har visat att public service skiljer ut sig drama-
tiskt från de kommersiella kanalerna när det gäller
våldsinnehållet, våldsmängden i programutbudet i
stort. Public service ligger betydligt lägre, och dess-
utom fortsätter siffrorna att sjunka.
Det innebär inte att det inte finns många obehag-
liga våldsskildringar också i public service. Man har
ansträngt sig t.ex. genom att flytta barnprogrammen
till en annan kanal för att de inte ska ligga i närheten
av nyhetsprogrammen. Man följer, som jag tycker det
verkar, radio- och TV-lagen när det gäller tidpunkter
och även trailers. Men visst sker det säkert övertramp
och misstag.
Frågan om signal eller muntlig varning vill jag
inte närmare gå in på här. Men rent allmänt tror jag
att vi kommer att lägga ned stor möda på den här
typen av frågor under det närmaste året. Vi har ju i
EU-sammanhang varit pådrivande när det gäller barns
och ungas ställning i det nya medielandskapet och när
det gäller frågor om hur man påverkas och om hur
barn exploateras och kan vara oskyddade.
Vi håller på med en översyn av hela detta område
i Kulturdepartementet. Vi bereder i samband med
detta också frågan kring Våldsskildringsrådet, så jag
tror att jag kommer att få anledning att återkomma till
riksdagen med frågor kring detta ämne framöver.