Fru talman! Den senaste tiden har ett av public
service-bolagen, Sveriges Television, varit föremål
för stor uppmärksamhet. Det har stormat rejält internt
i organisationen. Hanteringen av den senaste av bola-
gets direktörer som tvingades avgå gav inte en smick-
rande bild av styrelsen för ett public service-företag,
som borde föregå med gott exempel när det gäller att
förmedla grundläggande värderingar om människo-
värde och medmänsklighet. Det tycker jag att det
finns anledning att beklaga även från riksdagens
talarstol utan att för den skull ta ställning i sakfrågan.
Det är som bekant inte under riksdagens ansvarsom-
råde att tillsätta eller avsätta chefer inom public ser-
vice-bolagen.
Det betänkande som vi nu ska behandla handlar
om det nya fyraåriga sändningstillståndet för Sveriges
Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.
Man hade kunnat önska att diskussionen om tillstån-
det hade föregåtts av lika stor uppmärksamhet som
chefsfrågan, för det skulle behövas en mer genomgri-
pande debatt om vad public service-verskamhet är bra
för. Vad förväntar sig allmänheten av den radio och
TV som står i allmänhetens tjänst? Vad är man be-
redd att betala för framöver? På vilket sätt ska det
märkas att public service-kanalerna inte har samma
uppdrag som reklamkanalerna? Hur tydliga ska riks-
dag och regering vara när uppdraget utformas? Allt
detta är frågor som behöver diskuteras igenom i en tid
då public service-kanalerna inte längre är ensamma
på plan.
Jag vill börja med att deklarera att vi kristdemo-
krater anser att public service, radio och TV i allmän-
hetens tjänst, inte bara har haft utan också inför fram-
tiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett de-
mokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och
vårdas. Fler än en röst måste få höras, och respekten
för allas rätt att uttrycka sina åsikter måste upprätt-
hållas.
I den stora förändringsprocess som pågår inom
medieområdet är det också viktigt att det finns kana-
ler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla
genrer, inklusive underhållning, ett utbud som även
språkliga och etniska minoriteter och funktionshind-
rade har möjlighet att ta del av och som människor
oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med.
Public service ska vara en garant för allt detta. Om
det ska vara möjligt krävs att bolagen ligger långt
framme när det gäller den nya digitala tekniken så att
sändningar av hög teknisk kvalitet kan garanteras till
alla hushåll, och det krävs att organisationen är de-
centraliserad och utformad på ett sådant sätt att pro-
gramverksamhet och produktion finns i hela landet. I
en situation då utländskt material dominerar många
kanaler är det lokala perspektivet en styrka i public
service-bolagens programutbud som måste värnas.
Vad kvalitet är går alltid att diskutera, men just
därför måste uppdraget från staten vara så tydligt
utformat att en enskild programidé eller ett inslag i en
nyhetssändning ska kunna stämmas av mot uppdra-
get. Här tycker vi att det finns en del övrigt att önska.
Vi anser t.ex. att varken kravet på relevans eller på
allsidighet har en tillräckligt stark skrivning i betän-
kandet. Därför har vi föreslagit en förtydligande text i
reservation 2, som jag yrkar bifall till.
Ett tydligt public service-uppdrag är alltså viktigt
att ge. Däremot ska utförandet få ske i stor frihet så
länge som villkoren uppfylls. Att binda just dessa
bolag med detaljregler samtidigt som man vill att de
ska stå sig väl i konkurrensen med kanaler som har
fria händer när det gäller uppläggningen av verksam-
heten är kontraproduktivt.
Ett sådant exempel är riktlinjerna i tillståndet när
det gäller utomståendes medverkan. Det sägs att Sve-
riges Radio ska sträva efter en högre grad av utlägg-
ningar medan Sveriges Television inte får öka sina
utläggningar under tillståndsperioden. Sådana frågor
borde företagsledningarna få frihet att fatta egna
beslut om.
Fru talman! När vi diskuterade radio och TV för
drygt ett år sedan hänvisade majoriteten många frågor
till den utredning som pågick då och till den kom-
mande beredningen och propositionen. Det gällde
bl.a. de funktionshindrades möjlighet att ta del av
programutbudet.
Majoriteten förutsatte att propositionen skulle
ställa tillräckligt långtgående krav och att utskottet
därför inte behövde uttala önskemål om det till rege-
ringen. Så blev det nu inte. Propositionen visade sig
vara ganska vag på den här punkten. Desto mer gläd-
jande är det nu att utskottet har kunnat enas om en
betydligt mer långtgående skrivning när det gäller de
textade programmen.
Ett enigt utskott utgår ifrån att andelen textade
förstagångssända program med svenskt ursprung ökar
till minst hälften under den kommande tillståndsperi-
oden. Det är äntligen ett mätbart mål som går att följa
upp och som jag vet att många döva och hörselskada-
de gläder sig åt.
Även när det gäller störande bakgrundsljud har
det gjorts ett förtydligande. Utskottet slår fast att
vederbörlig hänsyn till de publikgrupper som har
svårt att uppfatta talade inslag i radio och TV måste
vägas mot de programansvarigas krav på autenticitet
och absolut konstnärlig frihet.
När det gäller de synskadades behov av en uppläst
textremsa sägs i propositionen och betänkandet att det
ska vara ett mål att kunna erbjuda en sådan service
under tillståndsperioden. Det är ett steg framåt. Men
vi anser att man borde ha gått ännu längre för att göra
SVT och UR mer tillgängliga även för de många
synskadade.
Vi anser att riksdagen skulle ha krävt att SVT och
UR skulle presentera hur de tänker lösa frågan med
uppläst textremsa innan regeringen meddelar sänd-
ningstillstånd för nästa period. Olika tekniska lös-
ningar finns redan och har prövats i mindre skala. Jag
yrkar bifall till reservation nr 6.
Ett ämne som också diskuterades för ett år sedan
var våldsskildringarnas genomslagskraft och public
service-bolagens särskilda ansvar för att minimera
dem. Vi konstaterade då som nu att SVT, som det i
första hand handlar om, i stort har en ansvarsfull och
genomtänkt policy för skildring av våld, men att den
till viss del är otydlig.
Man utgår t.ex. från att grova våldsskildringar får
visas bara om det sker efter 21.00. Men hur kommer
man fram till att de har ett konstnärligt eller socialt
värde som motiverar att de över huvud taget visas?
Risken är stor att toleranströskeln sänks eftersom
utbudet av grovt våld är så mycket mer frekvent i
andra kanaler. Många, inte minst föräldrar, skulle
uppskatta om de kunde lita på att grova, fiktiva vålds-
skildringar och pornografi inte förekommer alls i
public service-kanalerna.
Att nyhetsprogram kan innehålla verkligt våld är
en annan sak. Men de sänds på fasta tider och är lätta-
re att undvika om man vill det. Att programbolagen i
sin policy beslutat att inte följa radio- och TV-lagen
där det framgår att en ljudsignal ska varna för pro-
gram med våldsinslag anser vi fortfarande är oaccep-
tabelt.
Ljudsignalen är ju tänkt att underlätta för föräld-
rarna. Ett muntligt meddelande får förstås inte samma
effekt eftersom det förutsätter att man är alldeles i
närheten av TV-n och har uppmärksamheten riktad
mot vad som sägs. Det hade varit intressant att höra
om statsrådet Marita Ulvskog hade några kommenta-
rer till det här. Vi får väl se om hon dyker upp så att
jag kanske kan få svar på den frågan så småningom.
Vi kristdemokrater har föreslagit några åtgärder
för att stävja våldsutbudet ytterligare. En åtgärd är att
ge Våldsskildringsrådet mer klor än vad det har i dag.
När kommer översynen av rådet? Nu har det gått
ytterligare ett år sedan vi förra gången efterlyste den-
na översyn. Det här hoppas jag också att Marita Ulv-
skog senare i dag kan ge besked om, alltså dels när
översynen kommer, dels hur hon själv ser på Vålds-
skildringsrådets roll.
En annan åtgärd vore att tillsätta en utredning som
får till uppgift att samla in fakta och kunskap som
finns tillgäng i Sverige och internationellt om hur
barn och unga påverkas såväl psykiskt som fysiskt av
det mediala utbud som de tar del av under många
timmar dagligen. Ett sådant underlag skulle behövas
inför kommande sändingstillstånd. Här har vi en
reservation tillsammans med Vänsterpartiet, Folkpar-
tiet och Miljöpartiet om en sådan utredning.
Fru talman! Programföretagens kulturansvar är en
mycket viktig del av public service-uppdraget. Många
programtyper som kan inräknas under kulturansvaret
förekommer bara i public service-kanalerna. I propo-
sitionen konstateras att för många människor är radi-
on och televisionen det enda sättet att regelbundet
komma i kontakt med ett stort antal konstarter som
t.ex. film, teater, konst och musik.
Detsamma gäller för gudstjänster som också är en
viktig del av kulturutbudet. Vi anser att en markering
av detta också behövs inför nästa sändingstillstånd.
Att fler människor besökte en gudstjänst än ett idrott-
sevenemang under 2000, enligt Kulturrådets om-
världsanalys, är knappast något som avspeglas i pro-
gramutbudet i radio och TV i dag.
Fru talman! Public service-företagen finansieras
med hjälp av licensavgifter. Det systemet har fungerat
bra hittills, men det kan komma att behöva omprövas
med tanke på det nya medielandskap som växer fram.
Det blir en fråga för den nya parlamentariska kom-
mitté som ska tillsättas för att förbereda nästkom-
mande tillstånd. En eventuell förändring av avgifts-
systemet kan alltså komma till stånd tidigast 2005.
När det gäller medelstilldelningen föreslår rege-
ringen i propositionen att uppräkningen om 2 % årli-
gen av bolagens medelstilldelning ska betalas ut i sin
helhet bara under förutsättning att Radiotjänst i Kiru-
na - RIKAB - lyckas att minska TV-avgiftsskolket
med minst 25 miljoner per år.
I dag betalar ca 90 % av de betalningsskyldiga sin
avgift. Det är en hög siffra ur ett internationellt per-
spektiv, men den är naturligtvis ändå otillfredsstäl-
lande. Därför satsar de tre programbolagen, som
gemensamt äger RIKAB, åtskilliga miljoner för att
driva in licensmedel. Det går kanske att komma yt-
terligare en bit på väg med hårdare indrivningstag
kombinerat med en morot i form av t.ex. någon
extratjänst, men det är inte säkert att det leder till en
nettointäkt - smakar det så kostar det.
Bolagen riskerar därför att förlora i två ändar,
först ytterligare ekonomiska satsningar på kontroll,
sedan på att ändå inte få ut hela medelsuppräkningen,
om de inte lyckas. Det är en väldigt märklig och oge-
nomtänkt konstruktion som skapar osäkerhet om
vilka ekonomiska ramar som gäller. Därför reserverar
vi oss mot villkorandet av medelstilldelningen.
Fru talman! Underlaget till det betänkande om ra-
dio och TV i allmänhetens tjänst som vi kommer att
besluta om i dag har tyvärr kommit till med ganska
snäva tidsramar - en kort utredning följd av en kort
parlamentarisk beredning och en kort tid för proposi-
tionsskrivande. Det har inneburit att någon djupare
diskussion inte har kunnat föras vare sig om organi-
sationsfrågor eller om innehåll.
Nu har regeringen aviserat att en ny parlamenta-
risk ska tillsättas som ska göra en djupare utredning
av public service i framtiden, och det är nödvändigt
av många skäl. Vi hoppas att den får börja arbeta
ganska omgående så att den kan arbeta långsiktigt
och lägga upp arbetet på ett sådant sätt att alla intres-
serade kan delta i seminarieverksamhet och andra
diskussionsforum.
Det behövs en bred och djup debatt om hur public
service ska värnas och fortsätta att utvecklas. Frågor
som blir viktiga att belysa och utvärdera är teknikut-
vecklingen, finansieringsformen, själva organisatio-
nen med bolagen, styrelserna och stiftelsen samt
Utbildningsradions utvidgade uppgift i ett modernt
kunskapssamhälle. Men det gäller också inte minst
public service-begreppets innehåll och etiska riktlin-
jer för etermedier. Det är en både spännande och
viktig diskussion som jag tror att många med mig ser
fram emot.
Jag yrkar bifall bara till reservationerna nr 2 och
6, men jag står bakom alla våra reservationer.