Fru talman! Radio- och TV-utbudet har ökat
mycket kraftigt under 1990-talet. Det ökade utbudet
har dock inte lett till någon nämnvärd ökning av
mångfalden. Vi har fått mer av samma sort i stället.
För ett stort antal programtyper är också public ser-
vice-företagen fortfarande den enda eller den domine-
rande programkällan.
Samtidigt finns det stora begränsningar i tillgäng-
ligheten till det ökade radio- och TV-utbudet. Trots
tio-femton år med satellit- och kabel-TV har drygt en
tredjedel av svenska folket fortfarande endast tillgång
till det som sänds via marknätet, dvs. SVT:s båda
kanaler och TV 4. Fortfarande, trots att vi har sett
oroande tecken den allra senaste tiden, ligger också
public service-företagens lyssnar- och tittarsiffror
väldigt högt. Det är fortfarande svenska folkets radio
och television. 61 % av befolkningen tittar på SVT:s
sändningar en genomsnittlig dag år 2000. 60 % av
befolkningen lyssnar på Sveriges Radios sändningar
en genomsnittlig dag år 2000. Vi får väl se hur hel-
årssiffrorna för 2001 och 2002 kommer att se ut, men
jag tror att tillfälliga doppningar inte är något som vi
ska ta som utgångspunkt för våra diskussioner. Vi
måste ha en långsiktighet och en överblick.
De här uppgifterna är några av dem som vi hade
som utgångspunkt när regeringen gav en särskild
utredare i uppdrag att förbereda det arbete som sedan
Public service-beredningen har ägnat massor av tid
och engagemang åt att arbeta vidare med. Det har
resulterat i en uppgörelse som sedan i sin tur har
blivit den proposition som vi diskuterar i dag. Det har
alltså varit ett gigantiskt grupparbete i vilket samtliga
riksdagspartier har deltagit med stor energi.
Den viktigaste grunden för radio- och TV-företag
i allmänhetens tjänst är det publicistiska oberoendet
och integriteten, och det har alla talat om här i kam-
maren i dag. Det uttrycks i propositionen på följande
sätt: Att kunna stå fria från såväl staten som olika
ekonomiska, politiska och andra intressen och makts-
färer i samhället.
Här skiljer sig public service från annan radio och
television och får en möjlighet att utgöra en motkraft
både mot den starka kommersialisering som leder till
utslätning och mot ökad maktkoncentration på me-
dieområdet. Public service har alla förutsättningar att
vara en viktig kraft för mångfald i en demokrati. På
denna punkt är dagens proposition fullständigt glas-
klar. Public service ska vara självständig. Den ska var
fri från reklam. Den ska stå för ett brett utbud av god
kvalitet. Här ska finnas allt, och nu exemplifierar jag
bara. Jag gör ingen egen topplista. Här ska finnas allt
från Allsång på Skansen till Robinson, eller Fredag,
om det är så nästa helgunderhållning kommer att
heta. Det ska finnas kulturnyheter, drama, Rapport,
sportsändningar, Godmorgon världen, Myror i bral-
lan, Ring så spelar vi, Mosaik eller dokumentärer av
Tom Alandh - de där som får oss att vakna mitt i
natten därför att de berör oss så starkt under så lång
tid, och de finns bara i public service.
Med denna proposition har vi, enligt min mening,
ställt kyrkan mitt i byn. Public service-definitionen är
glasklar, och finansieringen är glasklar. Jag kan näm-
na att enligt prognoserna kommer företagen att få 5-
6 % mer år 2002 jämfört med 2001.
Även om jag naturligtvis helt sympatiserar med
Lennart Kollmats beskrivning av Folkpartiets stånd-
punkt, att det är ett public service-intresserat och
public service-stödjande parti, måste jag i likhet med
andra här i kammaren ställa mig lite frågande till att
Folkpartiet inte anser att public service-företagen ska
ha dessa ökade resurser för att kunna göra allt detta
som vi kräver av dem. Det gäller bl.a. de funktions-
hindrades möjligheter och andra delar av uppdraget.
Vad skulle t.ex. en börsnotering innebära för integri-
teten? Jag är glad att frågan om att göra public ser-
vice-finansiering till en del av statsbudgeten har för-
svunnit. Men jag är lite förvånad över Folkpartiets
andra förslag.
Vi har också förtydligat själva public service-
uppdraget i denna proposition, dvs. den decentralise-
rade organisationen, kravet när det gäller barn och
unga, när det gäller kulturansvaret, när det gäller de
funktionshindrade och utläggningen av produktioner,
och det är faktiskt en viktig kärnfråga. Detta i grun-
den näringspolitiska uppdrag som vi har lagt på pub-
lic service-företagen får icke leda till att företagens
egna kunskaper och resurser utarmas på ett sådant sätt
att de faktiskt inte kan fungera som ett public service-
företag längre. Public service får icke, som vissa
kommersiella TV-företag, bli företag som förpackar
inköpt material. Public service ska också ha ett eget
bultande hjärta - en egen produktion.
Jag menar att den här public service-propositionen
ger en klarhet och en förutsägbarhet för de public
service-företagsledningar som nu under fyra år för-
hoppningsvis, med dessa riktlinjer som underlag, ska
kunna göra minst lika bra public service som vi har i
dag och helst ännu bättre. Denna förutsägbarhet har
varit väldigt viktig. Jag ska ärligt säga att jag tycker
att det hade varit bra om de hade fått en femårig peri-
od att arbeta under. Jag tycker att det är väldigt vik-
tigt att tydligheten inte blir så långtgående att den blir
klåfingrig. Däremot måste det finnas klara vägled-
ningar och klara riktlinjer. Det är vårt uppdrag, och
vårt enda tillfälle att ge detta uppdrag är när vi beslu-
tar om denna proposition.
För public service-verksamhetens skull är det
mycket viktigt att det råder bred politisk enighet om
de riktlinjer som ska gälla under nästa tillståndsperi-
od. Som har sagts tidigare i kammaren stod samtliga
partier bakom public service-riktlinjerna. Alla partier
var med på den breda definitionen av public service-
uppdraget, dvs. att här ska finnas både de allra mest
brett samlande publika programmen och de smala och
djupa - det som vi upplever är public service. Här
fanns också en uppslutning kring det digitala
marknätet från samtliga partier.
Det är självfallet så att de andra partierna, inte
minst mitt eget, valde att sälja ut saker som var vikti-
ga för dem för att åstadkomma denna enighet. Det är
ju så. Man kompromissar, man ger och man tar. Där-
för har naturligtvis flera partier gett upp viktiga frågor
och kompromissat på ett antal punkter för att nå den
här enigheten även med moderaterna i Public service-
beredningen. Nu finns inte den enigheten. Antingen
kan man säga att det var en läpparnas bekännelse,
som någon sade här tidigare, från moderaterna i Pub-
lic service-beredningen eller så kan man säga att
moderaterna i riksdagen fullständigt hänsynslöst har
kört över sina egna nominerade representanter i Pub-
lic service-beredningen.
Jag tycker att det är olyckligt. Vi är nu tillbaka i
det läge där moderaterna står för den gamla höger-
linjen i public service-frågan. Det ska vara någonting
mycket smalt. Man ska sälja ut en public service-
kanal när det gäller t.ex. televisionen. Därmed riske-
rar man naturligtvis en finansiering av public service.
Därmed kommer man också ganska snart att få upp-
leva att public service icke längre existerar.
Vid det nyligen avslutade informella kulturminis-
termötet i Falun diskuterades public service-
verksamhetens roll särskilt. Samsynen mellan Euro-
pas medlemsländer oberoende av politiska majoriteter
var påfallande. En fortsatt framgångsrik public ser-
vice-radio och -television med ett brett och varierat
programutbud bedöms vara av mycket stor vikt för
yttrandefrihet och mångfald i demokratiska länder.
Jag är glad över att utskottet har avvisat sådana tankar
som förs fram av moderater i motioner med anledning
av propositionen. Det är livsviktigt att denna syn på
medieverksamhet inte får genomslag i Sverige.
Och, som sagt var, att riksdagen skulle sätta upp
pekpinnar för vilken sorts program som är lämpliga
eller olämpliga i public service-företagen vore enligt
min mening en mycket olämplig form av politisk
styrning. Jag tror och jag hoppas att de moderater
som demonstrerat att de har denna inställning kom-
mer att fortsätta att vara isolerade på denna punkt.
Samtidigt måste jag säga att jag känner en viss oro för
att det moderata agerandet kommer att sätta sina spår
i det fortsatta utredningsarbetet som kommer att
handla om DAB-radion och andra frågor som berör
public service. Det beklagar jag.
Jag var glad över samsynen. Jag var glad över att
det var ett fullständigt enigt förslag från Public ser-
vice-beredningen, och jag beklagar att moderaterna
valt att kliva av och kliva ned i det vanliga högerspå-
ret.
Vad gäller public service känner jag stor glädje
över att det finns en sådan tydlighet, att det finns en
sådan möjlighet för TV- och radioföretagens ledning-
ar att under fyra år framåt med stor förutsägbarhet
göra bra program och se till att det fortsätter att vara
en radio och television i allmänhetens tjänst som
dessutom samlar många engagerade tittare.