Fru talman! Om det sista, Helena, att det är svårt
att vara ansvarig utgivare, råder inget som helst tvi-
vel. Varför skulle det vara lätt? Varför skulle vi ha
den tryckfrihetsförordning vi har om det inte vore för
att detta ska skötas inom mycket vida gränser. Vi har
dessutom ett mycket starkt meddelarskydd. Ingen får
gräva efter källa. Vi har en offentlighetsprincip som
är den mest vidsträckta i världen vid sidan av Fin-
lands.
Allt detta är till för att vi ska få en så fri, levande
och frisk debatt som möjligt i vårt land i tidningar,
via radio, i televisionen och via andra bulletiner. Men
det är klart att det kräver viss ordning, och ansvariga
utgivares och chefredaktörers sak är att hålla just den
ordningen.
Skulle man gå på det system som Helena Barg-
holtz partikollega i utredningen Erik Wassén före-
slog, en stencilregel, alltså en lägre tröskel, ett enkla-
re förfaringssätt, för att få någon typ av skydd så har
man inte samma skydd av tryckfrihetsförordningen.
Man har en mycket svagare grund för tryckfrihetens
utvidgning. Jag förstår inte riktigt varför vi skulle
försvaga tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihe-
tens grunder när vi nu har möjlighet att låta fler få
skyddet av TF.
Ny opinionsbildning via nätet sker ju i dag. Nu
välkomnar vi dem som sysslar med detta att söka
utgivningsbevis. Många kommer att göra det, enskil-
da såväl som organisationsanslutna tidningar. Jag har
politisk erfarenhet från 70-talet då väldigt många
aktiva grupperingar skapade egna tidningar med små
enkla medel. De gjorde det därför att de ville få fram
sin åsikt.
Många sökte utgivningsbevis också. Ett av de
mest kända exemplen på överlevande från den tiden
är Folket i Bild/Kulturfront som sökte utgivningsbe-
vis och fick det, uppbackad av en mängd enskilda
aktiva utan mycket pengar.