Fru talman! Jag är tacksam att Åsa tar upp frågan,
för den behöver verkligen ventileras. Jag är inte all-
deles säker på att vi har några givna och klara svar, i
varje fall har inte jag det. Men en sak är alldeles klar:
Ska vi ha ett system med ansvarig utgivare, och det
anser vi är värdefullt för att klargöra yttrande- och
tryckfrihetens fundament och gränser, måste också
ansvarig utgivare ta ansvar.
Vi tycker att vi ska ha gränser för yttrande- och
tryckfriheten, t.ex. för att vi inte vill att hets mot
folkgrupp ska vara ett stående inslag i opinionsbild-
ningen. Vi vill markera från t.ex. den demokratiska
statsmakten att vi inte önskar ha en sådan opinions-
bildning. Vi ska ju förresten alldeles strax diskutera
en annan utvidgning av begreppet hets mot folkgrupp,
nämligen hets mot homosexuella eller sexuellt avvi-
kande.
Varför har vi sådana gränser? Jo, vi har i den här
kammaren efter moget övervägande och efter utred-
ningar gjort sådana grundlagsförändringar som säger
att hit men inte längre vill vi att den allmänna opinio-
nen ska få delta i debatten. All annan opinionsbild-
ning får ske på annan plats. Är det då så att Kalle
Jungkvist har åtagit sig att vara ansvarig utgivare för
en nättidning, en chattidning eller en öppen debatt-
plats så får man faktiskt se till att skapa de förhands-
kontroller som erfordras. I annat fall får de åsikterna
gå Aftonbladet förbi.
Det är inte så mycket märkvärdigare än att vi från
tid till annan anpassar tryckfrihetens gränser till det
opinionsläge som råder. Jag ser inget annat bra sys-
tem än det som vi i dag har, nämligen att en ensam
ansvarig utgivare tar på sig ansvaret för tidningens
redaktionella innehåll. Och det ska inte skilja någon-
ting mellan tidningens allmänna upplaga och den
nätbaserade upplagan eftersom den nätbaserade sorte-
rar under samma regelverk, åtminstone i Aftonbladets
fall.