Fru talman! Diskussionen mellan Åsa Torstensson
och Kenth Högström visar hur otroligt svår den här
frågan är. Man vill ha öppna diskussionsmöjligheter
på Internet utan att samtidigt skapa hetsbrott.
Jag har i min modell tagit fram stencilregeln. Ett
skäl är att man skulle kunna slippa den både krångli-
ga och kostsamma byråkratin kring utgivningsbevis.
Kenth Högström säger att det är många som har sökt
utgivningsbevis för tryckta medier. Javisst, men det
är de som redan har pengar, de som har ett visst ka-
pital. Det fina med nättidningarna är ju att i princip
vem som helst, även sådana som inte har tillgång till
pengar, kan sätta i gång nättidningarna. Det är alltså
inte bara de starka som kan få i gång viktiga diskus-
sioner på nätet.
Det är väl ändå så att byråkratin kring utgivnings-
bevisen kommer att kosta pengar. Avgifterna kom-
mer, utgår jag ifrån, att sättas så att de täcker kostna-
derna för byråkratin kring utgivningsbevisen. Jag har
i mitt inlägg diskuterat möjligheterna att man skulle
ta fram en annan modell när det gäller att komma åt
dem som uttrycker sig olämpligt på Internet. Man
skulle kunna identifiera varje inlägg som görs genom
en presentation av dem som är upphovsmän till inläg-
gen. Antingen får de själva tala om vilka de är eller
också får man ha en hyperlänk så att det går att iden-
tifiera dem. Det är naturligtvis en komplikation med
tanke på alla de inlägg som kommer på chattsidorna.
Det var det som Aftonbladsfrågan visade, att det är
väldigt svårt att som ansvarig utgivare hinna följa upp
alltsammans.