Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Vissa energipolitiska frågor

LENNART VÄRMBY (v), 1999-03-25 (riksmöte 1998/99).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Så var det då dags återigen för ny-

gamla beslut om energipolitiken. Så sent som i de-

cember i samband med budgeten var i huvudsak ex-

akt samma frågor uppe som i dag, men vi tar gärna en

populär vals i repris.

Med tanke på de problem som vi diskuterar i den

här debatten jämfört med de problem som finns ute i

den stora världen, där bomberna i kväll och i natt

säkert faller över Jugoslavien och driver Kosovos

folk på flykt kan man kanske tillåta sig att tycka att vi

många gånger är lite småaktiga, enkelspåriga och

rentav gnälliga här hemma i Sverige. Dubbelbeskatt-

ning, ägarlägenheter och privatisering av Vattenfall

ligger med förlov sagt inte högst upp på mänsklighe-

tens problemlista.

Vänsterpartiets utgångspunkt vad gäller energipo-

litiken är klar och koncis. Gemensamt med Socialde-

mokraterna och Centern träffade vi 1997 en uppgö-

relse för att skapa en grund för en fast och vettig

politik. Det har faktiskt gått ganska bra, om jag får

säga det själv. Int' lär en förgrämd och av nukleära

visioner insnöpt opposition säga som det är, så jag

säger det igen: Det går faktiskt ganska bra med ener-

giuppgörelsen.

Andelen biobränsle ökar. Fossildelen minskar. Vi

skall skära ned på kärnkraftens övertid. Vindkraften

växer. Forskning, utveckling och idog energieffekti-

visering pågår. Miljömärkt el finns att köpa, vilket

ger konsumentmakt. Alltfler köper sådan el, inte

minst företag som är måna om sin miljöprofil och har

en vilja att ta sitt ansvar, och det gör de rätt i. Men

visst kunde det vara mer och bättre och dessutom gå

fortare och visst finns det stora brister.

Målsättningen med energiuppgörelsen har Nils-

Göran Holmqvist och Eskil Erlandsson redogjort för,

så jag hoppar över det avsnittet.

Processen för att åstadkomma en absolut nödvän-

dig omställning har dessutom det goda med sig att

den ger meningsfulla arbetstillfällen, öppnar för till-

växt och en ny teknologi samt att den breddar för

basen för industri och företag som kan ge export-

framgångar likt den danska vindkraften.

Sist, men inte minst ökar denna process vår liv-

skvalitet och gör framtiden till en ljusare och mer

hoppingivande möjlighet, gott folk. Varför då vänta

till i morgon när vi kan börja i dag?

Den uranbaserade produktionen av radioaktivitet,

Ola Karlsson, som under namnet kärnkraft likt en

gökunge gödd på anabola steroider tilläts att förväxa

sig på 70-talet måste nu under ordnade former bringas

till ett slut.

Och varför - fullt medvetna som vi är om miljö-

konsekvenserna - skall vi fortsätta att elda bränslen

som ger tungmetaller, cancerogena utsläpp och koldi-

oxid, när det finns alternativ?

Arbetet med att vända utvecklingen kräver ett

helhetsgrepp och tålamod. Det finns ingen given rak

väg, och processen löper inte på räls. Men med tanke

på vår samlade kunskap i kombination med förnuft

och förstånd borde det vara möjligt att balansera

motstridiga krav och intressen på ett sätt som leder

någotsånär åt rätt håll.

Nå, när vi nu har svarat snällt och fogligt på

väckta motioner, vad får vi då höra från oppositio-

nen? Glada tillrop som "Bravo!" eller "Gör mer och

fortare!"? Icke, sa Nicke, möjligtvis med undantag av

Miljöpartiet, som jag återkommer till.

Tvärtom radar moderaterna och deras politiska

släpvagnar Folkpartiet och Kristdemokraterna upp

den vanliga litanian om försämrad konkurrenskraft

för industrin och kapitalförstöring. Ja, både ni och jag

har hört den listan till leda.

Ni kära moderater och folkpartister säger t.o.m.

att kärnkraften är kostnadseffektiv och miljövänlig.

Det skulle jag vilja likna vid att frusen krypa ned i ett

badkar med varmt vatten en kall och kulen dag, känna

den goa värmen och tappa på än mer och än varmare

vatten i tron att mer och hetare gör det än goare. Tar

man sig inte ur den baljan, gott folk, illa kvickt kan

man sluta som en kokt kräfta, både dränkt och grillad.

Själv föredrar jag att drunkna levande - hellre det än

att bli kokt.

Min fråga till Ola Karlsson och moderaterna är:

Hur många ton högaktivt radioaktivt avfall behövs

det innan avvecklingen blir just-in-time för er del?

Vi däremot försöker att få hejd på den övertida

och onödiga produktionen av radioaktivitet. Ni talar

om förtida avveckling. Min slutsats blir att ni har fel

på både klockan och almanackan.

Det är som en ishockeymatch som domarn blåst

av, men ni har inte hört signalen och envisas med att

kräva förlängning. Sådant spel kallas för sudden de-

ath och det rekommenderas inte.

Moderater och folkpartister talar också varmt om

elmarknadens välsignelser, om att kraftbranschen

själv skall ta det fulla ansvaret för sin utveckling och

miljöanpassning. Intressant! Jag tänder på alla stubi-

ner. Kan ni då tänka er att ta upp en diskussion med

reaktorägarna om att de i fortsättningen till en större

del står för försäkringarna av sina anläggningar?

Kristdemokraterna har för en gångs skull inte

skrivit ihop sig med sina vänner moderaterna, utan de

har plitat ihop en text alldeles själva, och det visar sig

ju inte vara så vidare lyckat. Ni säger att den första

reaktorn inte får tas ur drift förrän motsvarande

mängd el kompenseras med ny tillförsel och sparan-

de. Det är ett förödande statiskt sätt att se på en verk-

samhet som lever på högspänning.

I nästa andetag talar ni om att ni håller med om att

försörjningen långsiktigt skall baseras på inhemska

och förnyelsebara bränslen. Det tycks som ni sneglat i

ert gamla partiprogram från tiden när ni verkligen

kämpade för linje 3 och mot kärnkraften. Ert tal om

långsiktighet ger mig intryck av att det snarare torde

röra sig om evigheten.

Funnes det en politisk optiker skulle jag rekom-

mendera kristdemokraterna ett besök där. Nu är det

inte säkert att det skulle hjälpa, för ni har hamnat i en

mörkblå skuggzon som håller er långt borta från

solljuset och klarsynen.

Nåväl, några ord om reservkraften och er bristan-

de tilltro till marknadskrafterna.

Sedan energiomställningen påbörjades och el-

marknaden blev verklighet har flera svenska kon-

denskraftverk lagts ned, dvs. minst 2 500 megawatt.

Vi har alltså haft och har fortfarande en överkapacitet

i norra Europa. Vi knyter nu samman energinäten mer

än tidigare och skapar en särskild elpool för att

handla med el - allt för att effektivisera och få fram

de verkliga kostnaderna. Då börjar ni grymta om

svensk reservkraft, och man anar att ni vill se ingri-

pande från staten. Snälla svenska staten och stygga

danska staten, förstår jag att ni tycker. Har ni gått och

blivit planekonomer av något nytt nyliberalt snitt och

tappat barnatron på marknadskrafterna?

Vi tycker nog att de som säljer elström också skall

ansvara för att den produceras och levereras när den

behövs och ta betalt för detta. Men då skall vi också

få beställd vara när vi behöver den. Sydkraft, Vatten-

fall och hela gänget som ständigt lovar billigare kilo-

watt måste visa sig vuxna sina hägrande vinster och

därmed reservera s.k. reservkraft utan hjälp från pap-

pa staten.

Så några ord om naturgasen och Miljöpartiet.

Vi - Socialdemokraterna, Centern och Vänstern -

som stod bakom energiöverenskommelsen tog ett fast

grepp över energipolitiken 1997. Vi vill sätta stopp

för övertida drift av kärnkraft och gå över till en var-

aktig energi, helst byggd på inhemska och förnybara

energikällor.

Vi säger klart att Sverige skall följa Kyotoöver-

enskommelsen vad gäller koldioxid. Naturgas finns

redan i systemet längs västkusten och som bränsle i

en annan bil och buss. Någon storskalig etablering av

naturgasen tror jag definitivt inte på och absolut inte

genom vår vedbod nere i Småland.

Det som styr detta - med tanke på de former vi

har valt för energipolitiken i Sverige - är om energi-

källan i fråga kan vara ekonomiskt lönsam, inte for-

muleringarna i dagens text, gott folk.

En kommande uppgörelse om energiskatterna är

alltså avgörande. En koldioxidskatt ger en balans så

att biobränslen och andra alternativa former kan fasa

ut både fossila bränslen och kärnkraften. Med gemen-

samma regler kan vi sedan också ordna så att kol-

dioxidutsläppen minskar i Norden, i norra Europa, ja,

i hela vår del av världen.

Men vad menar ni med er text? Tänker ni förbjuda

naturgasen, den existerande och den kommande eller

bara den kommande? Det är en berättigad fråga.

Det intressanta med naturgasen är egentligen inte

gasen utan snarare Miljöpartiets alla turer. Miljöparti-

et vill mer och fortare när det gäller kärnkraften än vi

som står bakom energiöverenskommelsen. Det verkar

som om ni vill springa ett maratonlopp som ett hund-

rameterslopp. Samma miljöparti hoppar sedan glatt

ned i den politiska sänghalmen ihop med de tre mus-

ketörerna från nukleära klubben när vi kommer fram

till delfrågan om naturgas.

Kamrater och vänner i Miljöpartiet, fundera på

trovärdigheten och hållfastheten i er energipolitik! Ert

tuvhoppande i dessa frågor påminner mig om ett

irrbloss. Eftersom ni gärna vill framstå som förkäm-

par på energifronten borde ni vara den lugnt blinkan-

de fyren på ett stormigt hav. Men i mina ögon blir det

mer av ett irrbloss såsom ni hoppar runt. Tänk bara

vilket sällskap du har hamnat i, Ingegerd Saarinen,

när du ställt dig bakom reservationen om naturgas.

Kom med oss i stället! Vi är faktiskt ett gladare gäng,

Ingegerd. Vi ser till helheten. Handen på hjärtat: Är

det inte bättre att tillhöra en väl förankrad och jordad

ledning, såväl s- som c- och v-märkt, än de där taniga

trådarna som har sin mätartavla fäst vid transforma-

torn i Barsebäck?

Allra sist: Den småskaliga vattenkraften är vi för.

Det ingår i energiuppgörelsen att ge lite bidrag för

denna länge förbisedda kraftkälla. Det skäms jag inte

för, trots Svenska Naturskyddsföreningens bannbul-

lor. Tvärtom tror jag att SNF och ni reservanter på

den här punkten har hamnat fel. Att satsa på en var-

sam restaurering av kvarn- och kraftdammar är ett

sätt att bevara ett kulturvarv, att värna inte bara öppna

landskap utan också industriminnen från pionjäråren.

Det ger kanske små men ändå många bidrag från

ständigt strömmande vatten till vårt behov av el. Rätt

hanterat är det inte bara energi utan också historia och

kultur. I dammarna går det för övrigt utmärkt att

meta, och de kan dessutom utgöra utomordentliga

våtmagasin för att bromsa övergödda vatten på väg

till en plågad Öster- eller Nordsjö.

Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till

utskottets utomordentliga skrivningar. Det enda felet

är väl egentligen att utskottet inte föreslår en energi-

minister och som helst då skulle heta Lennart Värm-

by.

Debatten

Hämtad sida: 48

48 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LENNART VÄRMBY (v): Vissa energipolitiska frågor (1999-03-25) — PRESS0