Fru talman! Så var det då dags återigen för ny-
gamla beslut om energipolitiken. Så sent som i de-
cember i samband med budgeten var i huvudsak ex-
akt samma frågor uppe som i dag, men vi tar gärna en
populär vals i repris.
Med tanke på de problem som vi diskuterar i den
här debatten jämfört med de problem som finns ute i
den stora världen, där bomberna i kväll och i natt
säkert faller över Jugoslavien och driver Kosovos
folk på flykt kan man kanske tillåta sig att tycka att vi
många gånger är lite småaktiga, enkelspåriga och
rentav gnälliga här hemma i Sverige. Dubbelbeskatt-
ning, ägarlägenheter och privatisering av Vattenfall
ligger med förlov sagt inte högst upp på mänsklighe-
tens problemlista.
Vänsterpartiets utgångspunkt vad gäller energipo-
litiken är klar och koncis. Gemensamt med Socialde-
mokraterna och Centern träffade vi 1997 en uppgö-
relse för att skapa en grund för en fast och vettig
politik. Det har faktiskt gått ganska bra, om jag får
säga det själv. Int' lär en förgrämd och av nukleära
visioner insnöpt opposition säga som det är, så jag
säger det igen: Det går faktiskt ganska bra med ener-
giuppgörelsen.
Andelen biobränsle ökar. Fossildelen minskar. Vi
skall skära ned på kärnkraftens övertid. Vindkraften
växer. Forskning, utveckling och idog energieffekti-
visering pågår. Miljömärkt el finns att köpa, vilket
ger konsumentmakt. Alltfler köper sådan el, inte
minst företag som är måna om sin miljöprofil och har
en vilja att ta sitt ansvar, och det gör de rätt i. Men
visst kunde det vara mer och bättre och dessutom gå
fortare och visst finns det stora brister.
Målsättningen med energiuppgörelsen har Nils-
Göran Holmqvist och Eskil Erlandsson redogjort för,
så jag hoppar över det avsnittet.
Processen för att åstadkomma en absolut nödvän-
dig omställning har dessutom det goda med sig att
den ger meningsfulla arbetstillfällen, öppnar för till-
växt och en ny teknologi samt att den breddar för
basen för industri och företag som kan ge export-
framgångar likt den danska vindkraften.
Sist, men inte minst ökar denna process vår liv-
skvalitet och gör framtiden till en ljusare och mer
hoppingivande möjlighet, gott folk. Varför då vänta
till i morgon när vi kan börja i dag?
Den uranbaserade produktionen av radioaktivitet,
Ola Karlsson, som under namnet kärnkraft likt en
gökunge gödd på anabola steroider tilläts att förväxa
sig på 70-talet måste nu under ordnade former bringas
till ett slut.
Och varför - fullt medvetna som vi är om miljö-
konsekvenserna - skall vi fortsätta att elda bränslen
som ger tungmetaller, cancerogena utsläpp och koldi-
oxid, när det finns alternativ?
Arbetet med att vända utvecklingen kräver ett
helhetsgrepp och tålamod. Det finns ingen given rak
väg, och processen löper inte på räls. Men med tanke
på vår samlade kunskap i kombination med förnuft
och förstånd borde det vara möjligt att balansera
motstridiga krav och intressen på ett sätt som leder
någotsånär åt rätt håll.
Nå, när vi nu har svarat snällt och fogligt på
väckta motioner, vad får vi då höra från oppositio-
nen? Glada tillrop som "Bravo!" eller "Gör mer och
fortare!"? Icke, sa Nicke, möjligtvis med undantag av
Miljöpartiet, som jag återkommer till.
Tvärtom radar moderaterna och deras politiska
släpvagnar Folkpartiet och Kristdemokraterna upp
den vanliga litanian om försämrad konkurrenskraft
för industrin och kapitalförstöring. Ja, både ni och jag
har hört den listan till leda.
Ni kära moderater och folkpartister säger t.o.m.
att kärnkraften är kostnadseffektiv och miljövänlig.
Det skulle jag vilja likna vid att frusen krypa ned i ett
badkar med varmt vatten en kall och kulen dag, känna
den goa värmen och tappa på än mer och än varmare
vatten i tron att mer och hetare gör det än goare. Tar
man sig inte ur den baljan, gott folk, illa kvickt kan
man sluta som en kokt kräfta, både dränkt och grillad.
Själv föredrar jag att drunkna levande - hellre det än
att bli kokt.
Min fråga till Ola Karlsson och moderaterna är:
Hur många ton högaktivt radioaktivt avfall behövs
det innan avvecklingen blir just-in-time för er del?
Vi däremot försöker att få hejd på den övertida
och onödiga produktionen av radioaktivitet. Ni talar
om förtida avveckling. Min slutsats blir att ni har fel
på både klockan och almanackan.
Det är som en ishockeymatch som domarn blåst
av, men ni har inte hört signalen och envisas med att
kräva förlängning. Sådant spel kallas för sudden de-
ath och det rekommenderas inte.
Moderater och folkpartister talar också varmt om
elmarknadens välsignelser, om att kraftbranschen
själv skall ta det fulla ansvaret för sin utveckling och
miljöanpassning. Intressant! Jag tänder på alla stubi-
ner. Kan ni då tänka er att ta upp en diskussion med
reaktorägarna om att de i fortsättningen till en större
del står för försäkringarna av sina anläggningar?
Kristdemokraterna har för en gångs skull inte
skrivit ihop sig med sina vänner moderaterna, utan de
har plitat ihop en text alldeles själva, och det visar sig
ju inte vara så vidare lyckat. Ni säger att den första
reaktorn inte får tas ur drift förrän motsvarande
mängd el kompenseras med ny tillförsel och sparan-
de. Det är ett förödande statiskt sätt att se på en verk-
samhet som lever på högspänning.
I nästa andetag talar ni om att ni håller med om att
försörjningen långsiktigt skall baseras på inhemska
och förnyelsebara bränslen. Det tycks som ni sneglat i
ert gamla partiprogram från tiden när ni verkligen
kämpade för linje 3 och mot kärnkraften. Ert tal om
långsiktighet ger mig intryck av att det snarare torde
röra sig om evigheten.
Funnes det en politisk optiker skulle jag rekom-
mendera kristdemokraterna ett besök där. Nu är det
inte säkert att det skulle hjälpa, för ni har hamnat i en
mörkblå skuggzon som håller er långt borta från
solljuset och klarsynen.
Nåväl, några ord om reservkraften och er bristan-
de tilltro till marknadskrafterna.
Sedan energiomställningen påbörjades och el-
marknaden blev verklighet har flera svenska kon-
denskraftverk lagts ned, dvs. minst 2 500 megawatt.
Vi har alltså haft och har fortfarande en överkapacitet
i norra Europa. Vi knyter nu samman energinäten mer
än tidigare och skapar en särskild elpool för att
handla med el - allt för att effektivisera och få fram
de verkliga kostnaderna. Då börjar ni grymta om
svensk reservkraft, och man anar att ni vill se ingri-
pande från staten. Snälla svenska staten och stygga
danska staten, förstår jag att ni tycker. Har ni gått och
blivit planekonomer av något nytt nyliberalt snitt och
tappat barnatron på marknadskrafterna?
Vi tycker nog att de som säljer elström också skall
ansvara för att den produceras och levereras när den
behövs och ta betalt för detta. Men då skall vi också
få beställd vara när vi behöver den. Sydkraft, Vatten-
fall och hela gänget som ständigt lovar billigare kilo-
watt måste visa sig vuxna sina hägrande vinster och
därmed reservera s.k. reservkraft utan hjälp från pap-
pa staten.
Så några ord om naturgasen och Miljöpartiet.
Vi - Socialdemokraterna, Centern och Vänstern -
som stod bakom energiöverenskommelsen tog ett fast
grepp över energipolitiken 1997. Vi vill sätta stopp
för övertida drift av kärnkraft och gå över till en var-
aktig energi, helst byggd på inhemska och förnybara
energikällor.
Vi säger klart att Sverige skall följa Kyotoöver-
enskommelsen vad gäller koldioxid. Naturgas finns
redan i systemet längs västkusten och som bränsle i
en annan bil och buss. Någon storskalig etablering av
naturgasen tror jag definitivt inte på och absolut inte
genom vår vedbod nere i Småland.
Det som styr detta - med tanke på de former vi
har valt för energipolitiken i Sverige - är om energi-
källan i fråga kan vara ekonomiskt lönsam, inte for-
muleringarna i dagens text, gott folk.
En kommande uppgörelse om energiskatterna är
alltså avgörande. En koldioxidskatt ger en balans så
att biobränslen och andra alternativa former kan fasa
ut både fossila bränslen och kärnkraften. Med gemen-
samma regler kan vi sedan också ordna så att kol-
dioxidutsläppen minskar i Norden, i norra Europa, ja,
i hela vår del av världen.
Men vad menar ni med er text? Tänker ni förbjuda
naturgasen, den existerande och den kommande eller
bara den kommande? Det är en berättigad fråga.
Det intressanta med naturgasen är egentligen inte
gasen utan snarare Miljöpartiets alla turer. Miljöparti-
et vill mer och fortare när det gäller kärnkraften än vi
som står bakom energiöverenskommelsen. Det verkar
som om ni vill springa ett maratonlopp som ett hund-
rameterslopp. Samma miljöparti hoppar sedan glatt
ned i den politiska sänghalmen ihop med de tre mus-
ketörerna från nukleära klubben när vi kommer fram
till delfrågan om naturgas.
Kamrater och vänner i Miljöpartiet, fundera på
trovärdigheten och hållfastheten i er energipolitik! Ert
tuvhoppande i dessa frågor påminner mig om ett
irrbloss. Eftersom ni gärna vill framstå som förkäm-
par på energifronten borde ni vara den lugnt blinkan-
de fyren på ett stormigt hav. Men i mina ögon blir det
mer av ett irrbloss såsom ni hoppar runt. Tänk bara
vilket sällskap du har hamnat i, Ingegerd Saarinen,
när du ställt dig bakom reservationen om naturgas.
Kom med oss i stället! Vi är faktiskt ett gladare gäng,
Ingegerd. Vi ser till helheten. Handen på hjärtat: Är
det inte bättre att tillhöra en väl förankrad och jordad
ledning, såväl s- som c- och v-märkt, än de där taniga
trådarna som har sin mätartavla fäst vid transforma-
torn i Barsebäck?
Allra sist: Den småskaliga vattenkraften är vi för.
Det ingår i energiuppgörelsen att ge lite bidrag för
denna länge förbisedda kraftkälla. Det skäms jag inte
för, trots Svenska Naturskyddsföreningens bannbul-
lor. Tvärtom tror jag att SNF och ni reservanter på
den här punkten har hamnat fel. Att satsa på en var-
sam restaurering av kvarn- och kraftdammar är ett
sätt att bevara ett kulturvarv, att värna inte bara öppna
landskap utan också industriminnen från pionjäråren.
Det ger kanske små men ändå många bidrag från
ständigt strömmande vatten till vårt behov av el. Rätt
hanterat är det inte bara energi utan också historia och
kultur. I dammarna går det för övrigt utmärkt att
meta, och de kan dessutom utgöra utomordentliga
våtmagasin för att bromsa övergödda vatten på väg
till en plågad Öster- eller Nordsjö.
Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till
utskottets utomordentliga skrivningar. Det enda felet
är väl egentligen att utskottet inte föreslår en energi-
minister och som helst då skulle heta Lennart Värm-
by.