Fru talman! Under debatten om det föregående
betänkandet restes frågan: Har energipolitiken någon
betydelse för näringsklimatet? Påverkar energipoliti-
ken möjligheten att etablera och behålla jobb här i
Sverige? Jag trodde inte att jag skulle få höra en så-
dan fråga ställas här i riksdagen.
Jag som kommer från ett län mitt i Bergslagen
åker nästan varje dag förbi företag och verksamheter
som är beroende av en väl fungerande energipolitik.
Bara i mitt län, Örebro län, är det 4 000 direkt an-
ställda i elintensiv industri. Det är klart att jag skulle
kunna åka till Degerfors eller Hällefors eller ställa
mig på torget i Karlskoga, Garphyttan, Frövi, Rock-
hammar eller Örebro och fråga alla dem som jobbar i
elintensiv industri om de tror att energipolitiken har
någon betydelse för möjligheten att behålla jobb och
företag i Sverige.
I hela Bergslagen och som ett pärlband efter
Norrlandskusten har vi mängder av företag och verk-
samheter som är beroende av tillgång på el till kon-
kurrenskraftiga priser. Det handlar om skogsindustri,
stålindustri, kemiindustri och gruvor. Det är tiotu-
sentals människor som är direkt anställda och jobbar i
de här traditionella svenska basindustrierna som jag
tror skulle tolka det som ett direkt hån att få höra
frågan: Spelar energipolitiken någon roll för nä-
ringsklimatet?
Det är klart att man kan lösa det så som Miljöpar-
tiet vill göra, när man dömer ut gruvverksamheten
som ett angeläget intresse för Sverige, som man gjor-
de i näringsutskottet i dag. Om man dömer ut en hel
näringsgren minskar behovet av el, och när man väl
har slaktat gruvorna blir det inte mycket kvar av
SSAB i Luleå, Boliden eller Skellefteå. Då minskar
elbehovet drastiskt.
Det är inte bara industrianställda som är beroende
av säker tillgång på el. Det är också mängder av
skogsägare i Norrlands inland, i Svealand och i Gö-
taland, som levererar sina produkter till en industri
som är extremt elkrävande och som använder de mest
elkrävande mekaniska processerna som bland de
bästa sätten att ta till vara de långa fibrerna i den
svenska granen. Man kan undra om majoriteten möj-
ligen har någon gissning varför det inte planeras någ-
ra nya investeringar i skogsindustrin de närmaste
åren.
Den energipolitik som förs, med avveckling av
väl fungerande, miljövänliga kärnkraftverk, har lagt
sig som en blöt och kall filt över den elintensiva in-
dustrin. Den hämmar investeringarna. Den hämmar
framtidstron.
Vad tror ni engelsmännen säger i Avesta Sheffi-
elds styrelse när man diskuterar var verksamheten
skall ligga i framtiden? Är det i Degerfors eller
Avesta, med den svenska skakiga energipolitiken, där
man inte är säker på om kärnkraften och elförsörj-
ningen kommer att vara kvar? Eller tror ni möjligen
att man argumenterar för Sheffield som en bättre
plats?
Den energipolitik som förs i dag är inte bara ska-
kig och skadlig, utan den är också dyrbar på många
sätt. Vad skulle hända om regeringen mot förmodan
får rätt i Regeringsrätten? Var skulle man ta pengar-
na? Hur många miljarder får det kosta?
Lennart Beijer sade i den föregående debatten att
det är alldeles för billigt att stänga företag i Sverige.
Och så vill man själv vara med och genomföra den i
särklass dyraste stängningen av företag som kan
komma att ske i Sverige. Hur många miljarder tycker
vänstern att det är värt? Hur många miljarder får det
kosta att stänga väl fungerande kärnkraftverk?
Alternativet på kort sikt är kolkraft och på me-
dellång sikt fossilgas. Det är klart att man kan säga,
som näringsminister Björn Rosengren, att energipoli-
tiken har varit framgångsrik eftersom den har lett till
import av billig dansk kolel. Själv är jag inte riktigt
lika entusiastisk över detta miljömässiga misslyckan-
de, som det faktiskt är att ersätta ren svensk produk-
tion av el med skitig dansk kolkraft.
På en punkt har energipolitiken varit lyckad,
nämligen den avreglerade elhandeln. Här är det lite
synd att socialdemokraterna senarelade den reformen
ett år. Vi kunde ha sett fördelarna ett år tidigare om
det inte hade varit för senfärdigheten.
Vi har sett avregleringens effekter hittills framför
allt på produktionsledet, och nu börjar vi se dem
också i konsumentledet. När vi tidigare har tagit be-
slut om att ta bort timmätarkravet kan vi nu konstate-
ra att marginalerna för de vanliga små konsumenterna
sjunker drastiskt. Man talar i dag om marginaler ned
mot 1 till 3 öre per kilowattimme. Det kommer att
leda till en slakt bland många elhandelsbolag. Jag tror
att det inte är en alltför djärv gissning att anta att nio
av tio elhandelsbolag kommer att vara borta om fem
år.
Det här ställer också större krav på den statliga
tillsynen av nätverksamheten. Risken är uppenbar att
många av energibolagen kommer att vilja korssub-
ventionera sin elhandel, genom att plocka ut ohemula
vinster ur den nätverksamhet som man har monopol
på för att subventionera elhandeln.
Här måste jag beklaga att majoriteten inte har ve-
lat gå med på större och mer skärpta krav på tillsynen
av nätverksamheten. Vi har haft en svag och ineffek-
tiv nätmyndighet, mycket beroende på att verksam-
heten flyttades ut till Eskilstuna och de flesta slutade
på myndigheten. Det behövs en kraftigt skärpt kon-
troll för att inte ohemula vinster skall tas ut ur den
verksamhet som man har monopol på.
Sedan vill jag också något beröra den storskaliga
introduktionen av fossilgas som vi har diskuterat i
betänkandet. I reservationen säger vi: "Utskottet
avvisar alla planer på en storskalig introduktion av
naturgas (fossilgas). En sådan ökad användning av
naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av
koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.
Vidare skulle naturgasen endast i mycket begränsad
omfattning komma att tjäna som utbyte för olja och
kol eftersom dessa bränslen redan har ersatts av
biobränslen. I stället blir det biobränsleanvändningen
i de kommunala värmeverken i södra och mellersta
Sverige som kommer att hotas."
Jag och många med mig ställde oss frågan: Varför
var inte Centern beredd att skriva under på detta? När
nu Centern hade möjlighet att skapa en annan majo-
ritet i utskottet, med ett klart ställningstagande mot en
storskalig introduktion av fossilgas, valde man att inte
göra det. I stället valde man att tillsammans med
majoriteten skriva det mycket dramatiska "- - - är
det inte aktuellt med en storskalig introduktion av
naturgas - - -." På det viset gör sig Centern till med-
hjälpare i en storskalig fossilgasintroduktion, hotar
därmed biobränslena och går emot alla sina tidigare
vackra uttalanden.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionen 1.