Fru talman! Det som jag reagerade på tidigare var att Sören Wibe sade att jag ljög. Nu tolkar jag det som att han backar och säger att det var fråga om ett annat sätt att se på statistiken.
Att vi har en väldigt hög andel av befolkningen som läser i högre utbildning, som Sören tog upp i sitt inledningsanförande och jag nu återkommer till i replikskiftet, stämmer. Jag tycker att det är bra så länge man kan upprätthålla en god kvalitet. Men om vi tittar på statistiken i den OECD-rapport som vi nämnt tidigare kan man se att Sverige har en vikande trend när det gäller utgifter per student. Det handlar om 15 % under den perioden. Om man sedan tittar på andra som satsat mycket på utbyggnad, till exempel Japan, ser vi att de har en ökande trend under samma tid. Där är siffran 18 %.
Samtidigt som de svenska lärosätena fått uppleva den här neddragningen har vi också kunnat konstatera att alltfler nybörjarstudenter har sämre och sämre kunskaper med sig från gymnasieskolan. Dels har alltså utgifterna per student minskat, dels har bördan på universiteten ökat i form av repetering av kurser från gymnasieskolan. Om regeringen får fortsätta med den här politiken, om trenden så att säga får fortsätta, kommer det om tio år inte att betyda någonting alls ifall Sverige ligger högt i de internationella tabellerna över befolkningsandel med högre utbildning. Det riktigt viktiga är ju att vi ligger högt i de tabeller som visar kunskapsresultaten.
Därför, fru talman, skulle jag avslutningsvis vilja fråga vad Sören Wibe ämnar göra för att säkerställa kvaliteten i den högre utbildningen framöver.