Fru talman! Det gör vi självfallet genom att tillföra resurser. Som jag sade tillför vi ordentligt med resurser under den kommande femårsperioden där vår målsättning är att komma upp till 1 % av bnp. Det innebär en höjning på totalt 5 miljarder.
Då det gäller själva kvaliteten på forskningen, som ni ägnar er oerhört mycket åt, är frågan: Hur mäter man kvaliteten på forskningen? Kvaliteten på forskningen mäts genom den vetenskapliga produktionen såsom den accepteras i vetenskapliga tidskrifter. Jag kan då helt klart konstatera att när det gäller antalet publiceringar, både över tid och om vi jämför mellan länder, ligger Sverige i topp. När vi jämför per person publicerar vi oerhört mycket mer än länder som exempelvis Tyskland, Frankrike, England och USA, som vi vanligen framhåller som vetenskapliga föredömen.
Ett annat led i att garantera den vetenskapliga kvaliteten är precis den politik som vi fört, nämligen genom att lägga över väldigt mycket resurser på vetenskapsråden. Dessa är styrda av forskarna, och de får bedöma vilka projekt som anses bra utifrån rent vetenskapliga kriterier. Det är ett annat sätt att garantera kvaliteten i det hela. Jag kan bara konstatera att när vi går igenom statistiken ligger vi i topp, om inte i den absoluta toppen så i alla fall bland de två tre främsta.
Det är självfallet möjligt att framtiden blir mörkare. Men om vi drar de hittillsvarande erfarenheterna 20 år tillbaka kan vi fråga oss när vi hade den mörkaste tiden för svensk vetenskap. Det var i mitten av 90-talet när vi tvingades till saneringar för att man fört en osund ekonomisk politik. En av garantierna för de svenska universiteten och för Sveriges studenter är faktiskt att man för en allmän ekonomisk politik som garanterar att de får de anslag som utlovas.