Fru talman! Svensk forskning befinner sig i världsklass. Det var roligt att höra från en borgerlig företrädare, ytterligare en här i dag, vill jag säga. Jag har varit minister för det här området i ett år, och två sådana erkännanden på en och samma dag har jag aldrig varit med om förut. Jag tar det som ett erkännande och en komplimang.
I övrigt vill jag säga om de här siffrorna över de borgerligas forskningssatsningar att jag mycket noga har läst budgetdokumenten. Jag får inte det här att gå ihop. Det blir mindre pengar, och det blir särskilt tydligt när ni kör det här tricket att förlänga perioden och sedan ackumulera beloppen för helheten. Det är så ni har valt att presentera det, och det var det som gjorde mig misstänksam. Det är det som har fått mig att granska det mycket noggrannare. När jag utöver att se vad ni gör med de belopp som vi diskuterar i dag, som är på utbildningsutskottets område, ser vad ni gör med den forskning som vetter mot näringslivet, mot industrin, mot det som Michael Treschow månar om, och när ni säger nej till de 200 miljonerna per år, eller 1 miljard på fem år för att tala ert språk, blir summan mycket sämre.
Låt mig kommentera en sak som Peter Danielsson sade om högskolan i sitt inlägg förut, att det blir så mycket fler studenter och så mycket färre lärare. Jag har hört de siffrorna några gånger. Jag har också hört dem från borgerliga ledamöter i utbildningsutskottet i interpellationsdebatter. Därför ska jag berätta om samma siffror för Peter Danielsson som jag häromdagen gjorde för en annan ledamot.
Antalet studenter har på tio år ökar med 35 %. Antalet lärare har ökat med 47 %. Det gäller de yrkeskategorier på högskolan, lektorer, adjunkter och professorer, som SCB och Högskoleverket för register över. Antalet professorer har ökat med 93 %, antalet adjunkter med 46 % och antalet lektorer med 30 %. Sammanlagt är det 47 %. Antalet studenter har ökat med 35 %.