Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 20 under punkt 26.
"Jag känner sorg över att studenterna är så dåligt förberedda när de kommer till oss efter att ha läst tolv år i grundskola och gymnasium."
Den som säger detta är professor Inger Enkvist, som undersökt språkundervisningen vid landets olika lärosäten. Citatet kommer från en intervju i tidningen Universitetsläraren.
Tyvärr kommer liknande signaler också från andra delar av det svenska utbildningsväsendet - och det är inte bara när det gäller språken som kunskaperna brister. Det är tydligt att delar av vår högre utbildning har drabbats av vad som ibland brukar kallas "gymnasifiering". Kvaliteten är hotad - och detta i en tid då kunskap är vårt kanske främsta konkurrensmedel i en alltmer globaliserad värld. Dessutom är kunskap den viktigaste faktorn för att uppnå social utjämning i samhället; det gäller att ge alla en kunskapsgrund att stå på.
Grunden för att utveckla vårt samhälle på 2000-talet är det livslånga lärandet. Hela utbildningssystemet måste ha hög kvalitet om man inte ska tvingas reparera i efterhand. I dag är det tyvärr så att problem i grundskolan vältras över på gymnasiet och problem i gymnasiet vältras över på universitet och högskolor. Om man inte gör tillräckligt för att åtgärda detta snabbt kan det i ännu större utsträckning än nu bli så som Inger Enkvist har tvingats konstatera i sin undersökning om språkundervisningen vid landets lärosäten.
Nu ska jag inte vara dysterkvist i hela anförandet, utan jag ska också ta upp det som är bra i den högre utbildningen. Det gäller inte minst den ökade tillgängligheten.
Från Centerpartiets sida har vi aktivt medverkat till att bygga ut den högre utbildningen runtom i landet, och det är vi stolta över. I dag finns minst ett lärosäte i varje län. Det är intressant att konstatera att det är de nya högskole- och universitetsstäderna som anses mer studentvänliga än de gamla, etablerade, i varje fall om man ska tro tidningen Studentliv. Enligt deras undersökning toppar Sundsvall, följt av Gävle och Skellefteå.
Utbyggnaden av distansundervisningen i form av Nätuniversitetet och de lärcentra som finns i många kommuner medverkar också till att öka tillgängligheten varhelst man bor i landet. Hela 11 % av samtliga högskolestudenter studerade förra året via Nätuniversitetet. En aktuell rapport från Högskoleverket som kom häromdagen visar att Nätuniversitetet verkligen också medverkar till att bredda rekryteringen. Rapporten visar att många studenter kommer från arbetarhem, en stor del bor i glesbygd och mindre städer, en stor andel är äldre och en stor andel är nybörjare som har barn - just de grupper som annars är underrepresenterade i den högre utbildningen. Distansutbildningen ger ett viktigt bidrag för att bredda rekryteringen och minska den sociala snedrekryteringen. Därmed har Nätuniversitetet blivit ett viktigt redskap i det livslånga lärandet.
Den kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen har emellertid inte åtföljts av tillräckliga resurser för att hålla hög och jämn kvalitet, och då gäller det att prioritera en satsning just på kvaliteten. Att svensk högre utbildning och forskning klarar sig väl i den allt hårdare internationella konkurrensen har avgörande betydelse för framtiden. När vi har höjt kvaliteten så att den är konkurrenskraftig kan vi gå vidare och fortsätta att öka antalet utbildningsplatser. Jag är övertygad om att vi kommer att behöva göra det, eftersom ungdomskullarna växer framöver, som har sagts här tidigare.
Att höjd kvalitet bör prioriteras i dagens läge är en uppfattning som delas av många vid landets lärosäten, såväl lärare och forskare som studenter. Häromdagen sade exempelvis vice ordföranden i Sveriges förenade studentkårer, Kristoffer Burstedt, att vad svensk högre utbildning behöver i dag är inte fler platser utan högre kvalitet.
I det senaste numret av tidningen Universitetsläraren kritiserar förbundssekreteraren i Sveriges Universitetslärarförbund Göran Blomqvist att expansionen inom högre utbildning är ensidigt kvantitativ. "Kvalitetsaspekterna har varit - och är - underordnade", skriver han.
Det är också den gemensamma syn vi har enats om inom Allians för Sverige i de rapporter och motioner vi har lagt fram tidigare i år.
Man kan också se det minskande söktrycket till landets universitet och högskolor som ett uttryck för att landets unga kanske inte längre ser högre utbildning som lika eftersträvansvärd och som den investering i framtiden som den borde vara. I jämförelse med ansökningarna våren 2005 är det 8 % färre sökande år 2006 - drygt 9 000 personer - trots att de aktuella ungdomskullarna växer. Detta borde vara en tankeställare även för regeringspartiet med utbildningsministern i spetsen. Jag är övertygad om att när en förbättrad kvalitet har uppnåtts ökar motivationen för fler att söka, och antalet ansökningar kommer åter att öka.
Under senare år har resurserna till forskning och forskarutbildning också urholkats. Det är en trend som måste brytas för att Sverige ska kunna behålla sin topposition på forskningsområdet. Därför vill vi satsa extra resurser direkt till högskolorna och universiteten via fakultetsanslagen. På så sätt får lärosätena ökat självbestämmande och större frihet att prioritera även smala forskningsområden. Höjda fakultetsanslag ger också lärosätena bättre möjligheter att ge doktorander och övriga forskare goda arbetsförhållanden. Det behövs fler doktorandtjänster och fler postdoktorstjänster för att forskarnas villkor ska bli jämförbara med vad som råder på arbetsmarknaden i övrigt.
Jag vill också särskilt understryka forskningens betydelse för regionernas utveckling. Varje region behöver ett väl fungerande samspel mellan näringsliv, offentlig sektor och akademi, det som brukar kallas Triple Helix. Utmaningen för högskolor och universitet är att mer än hittills vara lyhörda för de kompetenskrav som finns i regionen. Över huvud taget är det viktigt för hela landet att kommersialisering av forskningsresultaten stimuleras. Vi måste få starkare drivkrafter för att motivera fler forskare att omsätta sina forskningsresultat i affärsidéer och företag. Med ett närmare samarbete med det omgivande samhället kan våra lärosäten bättre än i dag fungera som utvecklingsmotorer i regionerna.
Vi vill särskilt stärka de enskilda lärosätenas kvalitetsarbete. För att höja de nya lärosätenas konkurrenskraft i en hårdnande nationell och internationell konkurrens vill vi rikta en del av satsningen direkt till dessa. För att klara den utmaningen måste svenska högskolor och universitet vara av högsta kvalitet och ha tydliga profiler och specialområden. Låt oss ge förutsättningar för att också detta ska lyckas.
Avslutningsvis vill jag något kommentera Centerpartiets budget när det gäller den högre utbildningen. Som den uppmärksamma betraktaren säkert har konstaterat förekommer det olika siffror på hur stora resurser vi vill satsa på höjd kvalitet i högskolan i olika motioner. Tyvärr blev det ett beklagligt missförstånd när våra budgetramar låstes, och vår kvalitetssatsning i budgeten framstår därför som väl mager. Detta kommer vi att rätta till i den kommande budgeten och då kraftigt räkna upp satsningen på det här området så att det blir vad vi verkligen vill.