Fru talman! Jag var inte med i vare sig riksdagen eller regeringen när vi hade en borgerlig regering, men den regeringen lyckades inleda en finansiering av de fortlöpande underskotten i statsfinanserna som sedan Socialdemokraterna fortsatte, och sedan lyckades man dessutom av löntagarfondspengar - detta misslyckade experiment - inrätta forskningsstiftelser som har haft en väldigt stor betydelse för satsningar på forskning.
Men jag har några enkla frågor när vi pratar om det här, Sören Wibe. Vill Sören Wibe verkligen förneka att prislappen per student är mindre nu än vad den var för åtta år sedan? Alla uppgifter säger att den är ungefär 20 % mindre, och det har drabbat särskilt naturligtvis humaniora och samhällsvetenskap, som redan har väldigt lite undervisning, men även andra områden. Det är alltså den första frågan: Vill Sören Wibe förneka att prislappen har urholkats? Det har jag faktiskt inte hört någon sakligt förneka.
Den andra frågan är: Tycker inte Sören Wibe, som själv är forskare, innerst inne att det skulle bli en mycket mera kreativ och skapande miljö om vi fick mer basanslag direkt till universiteten så att fler forskare fick en fast anställning och de forskningsmiljöer som finns kunde stärkas?