Fru talman! Nu har vi stått här och tuggat anslagssiffror fram och tillbaka och lyckas uppenbarligen inte få någon enighet i synen. Då får man ha en skiljenämnd. Och en skiljenämnd kan utgöras av dem som vi annars brukar tro på, nämligen universitetsvärlden och dess företrädare. Från vår sida kan vi notera att vårt förslag har blivit synnerligen välkomnat. Man har uppfattat det - det är möjligt att man har räknat fel på alla institutioner - som att det långsiktigt är mer generöst och att det har en positiv klang som ger arbetsglädje.
Då kommer vi till det som jag tycker är viktigt, nämligen att man inte får betrakta forskningsverksamhet som vilken löpandebandsverksamhet som helst - en mekanistisk syn - utan forskning utförs av forskare. Och just detta med frihet och respekt är väldigt viktigt för kreativiteten. Det är alldeles uppenbart.
Man kan till exempel läsa att Sulf ger pris till en person som arbetar för akademisk frihet och som säger att den grundläggande och bärande idén bakom akademisk frihet som organisationsprincip är att skapa de bästa förutsättningarna för kreativitet, utveckling och vetenskapliga framsteg och att visa förtroende.
Bortsett från matematiska beräkningar tror jag att det nog är viktigt, om man ska få en kreativ forskningsmiljö i ett land, att man visar förtroende för dem som utför forskningen. När man ska jämföra statistiska analyser har vi att tro på detta med att räkna citeringar och
attention levels
och vad det nu kan heta. Dessutom handlar det om olika ämnesområden där SH, samhällsvetenskap och humaniora, ligger knepigt till, medan somliga medicinska välciterade discipliner ligger bra till. Då får man lita på företrädarna själva, och de är bekymrade och ser att det behövs en kvalitetssatsning.