Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Trafiksäkerhet m.m.

TUVE SKÅNBERG (kd), 2002-04-24 (riksmöte 2001/02).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till

reservation 5.

Fyra år har vi suttit i trafikutskottet. Fyra år har vi

debatterat järnväg, flyg, vägar och mycket annat. Jag

tror inte att vi samtalar om någonting som är viktigare

än det som vi samtalar om här i kväll. Detta handlar

om människoliv. Det handlar om barn som inte

kommer hem från skolan. Det handlar om efterläng-

tade föräldrar. Det handlar om människor som skulle

ha haft en stor del av livet framför sig levande eller

oskadade, men en trafikolycka kom emellan.

Jag skulle vara glad och stolt för att vara en del i

detta utskott om det inte vore för det oerhörda allvaret

som gör att man aldrig kan känna sig riktigt nöjd när

man talar om trafiksäkerheten mot bakgrund av att

närmare 600 dödas i trafiken varje år. Men jag är

stolt, och jag är glad över att detta betänkande speglar

en så stor enighet bland oss i trafikutskottet. Visst har

vi olika lösningar, och vi har verkligen fått en uppsjö

av motionskrav som vi har försökt att ta hänsyn till

här. Men de är i huvudsak positivt bemötta. I enstaka

fall har vi gått förbi dem. Men i allmänhet har vi

försökt att ta fasta på det allra mesta och göra en

situation som är mycket allvarlig bättre.

En sak som är väldigt viktig är att ett enigt trafi-

kutskott återigen bekräftar riksdagens tidigare beslut

om övergripande mål i form av nollvisionen och

etappmålet. Det är viktigt att det når ut. Vi kan vara

oense om många saker, men vi accepterar inte att

människor dör och att dessa siffror inte minskar. Det

tror jag är viktigt att vi säger och säger igen.

I min familj har jag en nollvision. Jag har tre barn.

Naturligtvis hoppas jag och räknar med att mina tre

barn inte ska dö i trafiken, precis som de räknar med

att pappa och mamma ska komma hem. Vi har en

nollvision för vår familj. Och det skulle vara full-

komligt otänkbart och en katastrof utan möjlighet att

beskriva om jag inte fick den nollvisionen uppfylld.

Ska det inte vara så i landet också att vi tillsammans

ser det som en fullständigt otänkbar katastrof och inte

något som man får kalkylera och räkna med att några

stycken stryker med varje år? Vi blir upprörda över

Estoniaolyckan. Men i trafiken är det fler som dör.

Och jag är som sagt glad för att vara en del i ett ut-

skott som verkligen tar detta på allvar.

Det är fortfarande drygt var femte dödsolycka i

vägtrafiken som är förknippad med alkohol eller

andra droger. Därför är det mycket välkommet att

utskottet nu säger åt regeringen eller bekräftar att

regeringen avser att utöka den hittillsvarande för-

söksverksamheten med alkolås för personer som har

dömts för rattfylleri till att gälla hela landet.

Jag tycker också att jag vill lyfta fram den all-

männa användningen av alkolås, som det talas om i

betänkandet. Det tillhör också en milstolpe som jag

kanske inte hade vågat hoppas att vi skulle få på

pränt. Men ditåt är siktet inställt, precis som Karin

Svensson Smith sade om bilbältet. Nu öppnar vi en

framtid för att så småningom, kanske först i yrkestra-

fiken men så småningom i alla bilar, få in alkolås som

något självklart.

Säkerheten för barnen i trafiken ägnas också stor

uppmärksamhet i vårt betänkande.

Låt mig bara göra några stickprov i vårt betän-

kande och lyfta fram några viktiga saker.

Antalet dödade i vägtrafikolyckor var 531 år

1998, 580 år 1999, 591 år 2000 och 565 år 2001 plus

ytterligare 25-30 om man använder samma teknik att

räkna. Tendensen för de allvarligt skadade är den-

samma. Det redovisar vi. Vi redovisar också att detta

framför allt rör bilförare. I 301 fall förra året var det

bilförare som dog. Även bilpassagerarna är illa utsatta

med 116 fall. De andra som också rör sig i trafiken är

representerade i betydligt mindre utsträckning.

Vi kan också se på de vidtagna åtgärderna och de

effekter som de visar. Då är det så att nybyggnationer

av det statliga vägnätet svarade för färre dödade år

2000 - ungefär fem - och färre dödade år 2001 -

ungefär fem. Och när det gäller riktade trafiksäker-

hetsåtgärder var det 8 respektive 10. Det går att göra

någonting åt det genom att förbättra vägstandarden

och situationen som har med själva systemet att göra.

Men vi talar fortfarande om fem- och tiotal, och det

dör hundratals.

Vi är överens om att det är tre faktorer som är sär-

skilt viktiga för att minska dödstalen och antalet svårt

skadade. Det är hastighetsbegränsningarna, det är

bältesanvändningen, och det är alkoholen och droger-

na. Att påverka trafikanternas attityder och beteenden

är oerhört viktigt. Och där har vi hjälpmedel i frivilli-

gorganisationerna, och jag vill stämma in och säga att

det är väldigt viktigt att ge dem stöd, både ekono-

miskt och genom att lyfta fram dem i en debatt som

denna.

Där finns NTF, Motormännens Riksförbund, M,

och Motorförarnas Helnykterhetsförbund, MHF, för

att nämna de tre största frivilligorganisationerna.

Alkolåset, som jag inledningsvis nämnde om,

skulle kunna vara det som är denna dags och detta

betänkandes stora nyhet och som vi skulle kunna

tänka oss att TT skriver om och vi får läsa om i tid-

ningarna i morgon.

Alkolåset gör det möjligt att redan från starten ut-

rusta alla fordon med en apparat som ser till att man

inte kan starta och inte köra vidare utan att regelbun-

det blåsa för att visa att man inte har någon alkohol i

utandningsluften. Man skulle kunna säga att alkolåset

i tre olika avseenden skulle kunna göra skillnad: dels

som ett utrustningskrav på alla fordon på våra vägar,

dels för att kvalitetssäkra transporter och som ett

argument vid upphandlingar, dels - vilket nog är det

vanligaste och det viktigaste - för en villkorlig åter-

kallelse av körkortet vid rattfylleribrott.

Här tror jag att vi omedelbart kommer att kunna

se en skillnad när vi nu har öppnat dörren för en för-

söksverksamhet över hela landet.

Jag vill också nämna det elektroniska körkortet,

som utskottet mycket tydligt lyfter fram som någon-

ting som behöver komma för att det ska kunna bli en

rätsida på det här. Det gäller då inte bara när man

åker i egen bil utan också när man lånar andras bilar.

Ett elektroniskt körkort är ett körkort i kreditkorts-

format med ett mikrochip med olika funktioner. En

av funktionerna skulle kunna vara att man inte kan

starta bilen om man inte har ett giltigt körkort - t.ex.

om man har kört rattfull och fått körkortet indraget.

Detta genomfört i alla bilar skulle kunna vara ett

säkert sätt att undvika att de som av någon anledning

saknar körkort ändå kör.

Jag skulle nog också vilja lyfta fram användning-

en av bilbälte. Om vi kommer till rätta med dem som

slarvar med bilbältet skulle ungefär 100 liv sparas

varje år. Bilbältesanvändningen halverar risken att

dödas eller allvarligt skadas vid en kollision.

Det är nog sant att bötesbeloppen kan spela in.

Men ännu viktigare tror jag att opinionsbildande

åtgärder, eller en kombination av båda sakerna, är -

dvs. att göra det till lika naturligt att sätta på sig bil-

bältet som att ta på sig skorna när man ska gå ut.

Jag vill också lyfta fram barnen. Utskottet skriver

att antalet trafikolyckor där barn dödats eller allvar-

ligt skadats var mycket stort tidigare. Sedan tio år

tillbaka är det varje år omkring 50 barn som dödas

och omkring 2 800 barn som allvarligt skadas vid

trafikolyckor. Den stora nedgången i antalet olyckor

anses i första hand bero på säkrare trafikmiljöer i

barnens närområde men också på lagstiftning om

hastighetsbegränsningar i tätorter och skolmiljöer,

lagstiftning om bilbälten och bilbarnstolar samt en

utveckling av säkrare fordon. Det är alltså möjligt att

förändra statistiken. Det visar fallet med barnen.

Vajerräckena är obehagliga för motorcyklisterna.

Där har vi i trafikutskottet tagit ställning och lyft fram

att vi ser positivt på att man på Vägverket är öppen

för att pröva nya tekniska lösningar.

Skyltar om ny körkortsinnehavare efter brittiskt

föredöme har utskottet också lyft fram som någonting

positivt.

Fru talman! Som en sista punkt vill jag säga att

kristdemokraterna vill gå snäppet längre än vad ut-

skottets majoritet vill göra. Det gäller då vinterdäck

för tunga fordon. I en motion påpekar vi kristdemo-

krater att i Sverige gäller ett påbud i fråga om vinter-

däck för personbilar däremot inte för tunga fordon.

Emellertid finns det, menar vi, skäl att överväga frå-

gan om obligatorisk användning av vinterdäck även

för tunga fordon - både svenska och utländska -

under den period då det är vinterväglag i Sverige. Vi

vill ha ett tillkännagivande till regeringen med den

innebörden, så att motionen blir tillgodosedd i den

delen.

Debatten

Hämtad sida: 43

43 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

TUVE SKÅNBERG (kd): Trafiksäkerhet m.m. (2002-04-24) — PRESS0