Fru talman! Nu ska vi behandla utskottets betän-
kande nr 10. Det handlar om trafiksäkerhet och gäller
106 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
2001.
Utskottet har lagt ned mycket arbete på denna frå-
ga. Vi har tyckt att trafiksäkerhet är viktigt inte bara
därför att situationen i landet är oroande utan också
därför att vi ser detta som en fråga som berör alla
svenskar - inte bara trafikutskottet. Nästan alla
svenskar är trafikanter. Oavsett om vi är fotgängare,
cyklister eller bil- eller lastbilsförare är vi alla på ett
eller annat sätt delaktiga i vad som händer på våra
vägar.
Jag vill, fru talman, för tids vinnande yrka bifall
enbart till reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom
alla reservationer. Jan-Evert Rådhström kommer för
övrigt att ta upp vissa viktiga frågor som jag inte
hinner med, t.ex. gällande alkolås.
Det är förenat med risker att röra sig ute i trafiken.
Det är farligt, men någon kan invända att det är farligt
att leva. Det vet jag också. Vi ska alla dö. Men varför
ska vi dö i en onödig trafikolycka? skulle jag vilja
svara. Varför måste vi varje söndag läsa om ungdo-
mar som har kört ihjäl sig tidigt på lördag- eller sön-
dagmorgonen? De har varit obältade, trötta och kan-
ske t.o.m. påverkade. Det är tragiskt. Det är onödigt.
Jag undrar varför.
Om det hade funnits ett medvetande om att det
faktiskt är förenat med risker att sätta sig i en bil eller
på en cykel skulle det inte vara så mycket som be-
hövdes för att vi skulle kunna undvika dessa olyckor.
Tänk bara om alla människor satte på sig säker-
hetsbälten och bestämde sig för att inte dricka alkohol
när de kör. I dag har vi skrämmande mörkertal för
både alkohol och droger i trafiken. Vi tar fast ungefär
14 000 berusade varje år. Samtidigt finns det siffror
som säger att det är 14 000 personer varje dag som
kör omkring påverkade av sprit eller tabletter.
För mig är frågan hur vi ska få en förändrad atti-
tyd till trafik en av de viktigaste. Jag tror att vi har
negligerat den. Vi har inte fått den attitydförändring-
en. Vi trodde några år att vi hade kommit till rätta
med alkoholförtäring och bilkörning. Men det verkar
inte så.
Fru talman! Jag återkommer till de frågorna.
När man är ute och debatterar trafiksäkerhet med
t.ex. näringsministern är han väldigt stolt. Han säger
att den här regeringen har gjort mer än någon annan
när det gäller trafiksäkerheten. Då måste det vara trist
för honom att titta på facit. Hur ser det egentligen ut?
Ja, inte har trafikolyckorna minskat. De har snara-
re ökat. Är det ett tecken på det vi har sett inom
många andra områden, dvs. att man lovar runt men att
det inte håller? Jag skulle gärna vilja få redogöra för
hur det ser ut för närvarande när vi tittar på trafiken.
Den här statistiken kommer från Vägverket. Där
rapporterar man att de första tre månaderna i år om-
kom 119 personer jämfört med 104 personer förra
året. Medeltalet för antalet dödade januari-mars år
1997-2001 var 118. Det är en ökning där också. 46
personer har i år omkommit i kollisioner med tung
lastbil. Det är en väldigt hög siffra. Nära 50 % av alla
som omkommer gör det i kollisioner med en tung
lastbil.
Jag tycker inte att näringsministern ska vara stolt
över de siffrorna. I stället tycker jag att han borde
vara bekymrad över hur det kommer sig att siffrorna
ändå ser ut som de gör trots att man har gjort mer än
vad någon annan regering har gjort.
Det finns vissa frågor som vi är eniga med rege-
ringen om. Det är att vi måste göra något åt vägarnas
underhåll och vägarnas kvalitet. Det är grunden för en
förbättrad trafiksäkerhet. Vi ska titta på de farligaste
vägarna först.
Detta har näringsministern sagt. När vi äntligen
fick propositionen kunde vi se att det minsann inte
var de satsningar som man hade utlovat. Socialdemo-
kraterna vill först starta sitt investeringsprogram år
2004 och då göra investeringar på 69 miljarder och
totalt satsa 179 miljarder på vägar. Vi har i vår budget
avsatt 105 miljarder till investeringar och 225 miljar-
der totalt. Det tycker jag talar sitt tydliga språk, fru
talman.
År 1998 lämnade ett enigt utskott med riksdagens
stöd över frågan om en vägtrafikinspektion till rege-
ringen. Den har nu utretts i olika omgångar. Ännu har
ingenting hänt. Nu sägs det att en proposition är på
väg. Den kommer att bli så försenad att ingenting
kommer att hända åtminstone under vår period här i
riksdagen.
Hur kan en sådan fråga få ta fem år? Vi har inte
råd med det. En av förklaringarna till att det har dröjt
så länge är att det nu inte finns någon opartisk kritiker
som kan tala om för regeringen och för oss andra att
vägarna är i bedrövligt skick. Väghållaren kan helt
enkelt inte ställas till ansvar, utan situationen får
fortsätta. Det är oerhört viktigt att trafikinspektionen
kommer till stånd.
Vad vi behöver i Sverige är fler vägar, bredare
vägar, gärna vägar med vajerräck men även fler mo-
torvägar. Alla vet att ungefär 10 % av trafiken går på
motorvägar, men den står bara för 5 % av olyckorna.
Det sägs ofta i debatten att hastigheten är så avgöran-
de för hur svåra olyckorna blir. Det är viktigt att då ha
dessa uppgifter i åtanke. Trafikfrågor är minsann inte
så enkla att det bara gäller att sänka hastigheten. Det
finns andra saker som vi också måste göra.
Det är därför uppmuntrande att Vägverket nu tän-
ker pröva flexibla hastigheter. Jag hoppas att man gör
det på ett sådant sätt att gränserna blir rimliga. Fortfa-
rande har vi oerhört många överträdelser av hastig-
hetsbegränsningarna. Det behöver inte bara bero på
bilisterna. Det kan också bero på att nivåerna är fel-
aktiga. Jag kör ofta bil i Småland. Jag undrar ofta
varför en viss väg har fått hastighetsbegränsningen 70
km i timmen och en annan 110 km i timmen.
Fru talman! Förra året ägnade utskottet en stor del
av sitt arbete med trafiksäkerhet åt att lyfta fram bar-
nens situation. Men, hör och häpna, i en debatt nyli-
gen i Örnsköldsvik visade det sig att ministern inte
ens kände till detta, trots att själva konferensen var på
det temat. Tursamt nog hade någon tjänsteman på
departementet ändå skrivit in det i Vägverkets regle-
ringsbrev.
Nu hoppas vi verkligen att Vägverket och rege-
ringen tar fram insatser för att visa på hur man ska
förbättra situationen för barnen i trafiken. Jag stöder
helt det interaktionistiska perspektivet, dvs. den hel-
hetssyn på barnet i trafiken som man har i den nya
forskningen.
Vi har också tagit upp de senaste årens olyckor
med skolskjutsar, som både väckt berättigat uppseen-
de och lett till en rad motioner. Här hoppas jag nu att
kommunerna tar frågan på allvar så att våra barn kan
åka säkert till skolan.
Men alla barn åker inte buss till skolan. Ganska
många barn cyklar. Här kan jag inte låta bli att ta
fram en av mina andra käpphästar, nämligen att vi
måste få ordentliga cykelbanor där vi skiljer trafik-
slagen från varandra och snabb trafik från långsam.
Här har vi väldigt långt kvar. Stockholm har valt att
bygga sina cykelbanor på helt fel ställen, tycker jag.
Men man visar upp att det är tvunget att det finns
ordentliga cykelbanor.
Jag fick en riktig tankeställare häromdagen när jag
fick höra att de som rider måste ha hjälm om de ska
få ut ersättning från sin försäkring. Jag tänkte då: De
små flickorna eller pojkarna som rider runt på en liten
snäll bana måste ha hjälm när de rider, men vi skickar
ut våra barn eller oss själva utan hjälm i trafiken. Jag
tror inte på en lag. Men jag fick mig verkligen en
tankeställare.
En annan fråga som regeringen har fått av vårt ut-
skott är att undersöka förutsättningarna för en trafi-
kofferjour. Här har vi inga besked om vad som hän-
der i regeringen. Vi vet att vi i år har ungefär 4 000
allvarligt skadade i trafikolyckor. Vad händer med
dem? Hur kan vi hjälpa dem? Vi vet att väldigt
många lever i traumatiska och svåra situationer under
hela resten av sina liv. Det kom en rapport för några
år sedan som hette Trafikoffers upplevelser och liv -
ett drama om bemästring.
Fru talman! Det finns mycket som regeringen har
att göra innan den har verkställt det som utskottet har
önskat.
Det finns till sist en rad organisationer som får
stöd från regeringen, bl.a. NTF, men också andra
frivilliga organisationer. Här har jag hört glunkas -
jag vet inte om det är rätt - att man nu ska ge ökade
resurser till dem. Det tror jag är fel. Döda organisa-
tioner är döda. Det är i stället oerhört viktigt att få i
gång ett nytänkande. Hur ska vi påverka unga männi-
skor? Hur ska vi förändra attityderna?
Jag tror att vi måste ta vara på de nya medierna
som finns. Här skulle jag uppmuntra att regeringen
och Vägverket satte i gång en ordentlig utredning där
man tittade på hur vi ska få till stånd förändrade atti-
tyder för att minska trafikolyckorna.