Fru talman! Att trafiksäkerhet är något viktigt blir
man klar över i de många motionsyrkandena och den
iver och envishet med vilken som många av oss åter-
kommer till dessa frågor. Det rör, som framgår av
betänkandet, allt ifrån väghållning och trafikmiljö till
attityder och beteenden. Frågan om förarutbildning
och körkort - med besvärande kötider - samt for-
donsfrågor finns med i detta betänkande.
Min och Folkpartiets utgångspunkt är, inte ovän-
tat, att kommunikation är något positivt. Men vi är
också klara över att trafiken som å ena sidan ökar
både välfärden och välbefinnandet å andra sidan har
sina avigsidor. Brister i trafiksäkerheten är vidare ett
allvarligt inslag i trafikpolitiken. Folkpartiet stod
bakom den av riksdagen beslutade nollvisionen, som
skulle innebära att ingen ska dödas eller svårt skadas i
trafiken. Det är snart fem år sedan frågan fördes på tal
och sedan blev en politisk hävstång - ifrågasatt av
många, hånad av en del men accepterad av flertalet.
Den fina visionen och det höga målet har inte
nåtts. Tvärtom har antalet svårt skadade och döda i
trafiken ökat under de senare åren, låt vara att ök-
ningen är på en internationellt sett måttlig, för att inte
säga låg, nivå. Men visst känns det vemodigt att den
goda nollvisionen, främst som ett gott pedagogiskt
instrument, inte har kunnat föras närmare målet. Det
krävs alltså krafttag för att komma i närheten av dessa
höga ambitioner. Att ha en vision räcker inte.
Det vill till ett helt batteri av insatser, alltifrån in-
formationsinsatser till god förarutbildning, allmänt
stärkt trafikmoral hos alla medborgare och dessutom
en effektiv kamp mot fylleri och andra droger inom
alla trafikslag. Sådana åtgärder måste vidtas som är
viktiga led i såväl nollvisionen som nödvändiga in-
slag i trafiksäkerhetsarbetet.
Utskottet har också detta år kunnat samla sig
kring gemensamma slutsatser, men jag vill ändå lägga
särskild vikt vid några delfrågor. Dit hör, som jag
indirekt nämnde nyss, nollvisionens etappmål för år
2007. Det präglas av den gemensamma grundsynen
att trafikolyckorna måste minska.
Att dödsolyckorna har kunnat begränsas under
några år beror bl.a. på den ökade säkerheten i bilarna
och vägarnas relativt sett förbättrade konstruktion.
Krockkuddar, sidobalkar och låsningsfria bromsar
efterfrågas i allt större utsträckning och finns nu på
alltfler bilmodeller. Det är angeläget att denna ut-
veckling mot säkrare bilar fortsätter. Det kan dock ses
som att det finns en konflikt mellan säkerhet och
bränsesnålhet på fordonsmarknaden. Stora bilar drar
ofta mer bränsle, men är i gengäld av hög kvalitet när
det gäller säkerhet. För små bilar är förhållandet ofta
det omvända.
Det är angeläget att upprätthålla en trafikövervak-
ning som har till uppgift att begränsa och minimera
trafikolyckor. Farliga vägsträckor måste ses över och
skärpt hastighetskontroll behöver genomföras genom
att fler synliga poliser verkställer såväl hastighets-
kontroller som test av förarnas alkohol- och drogfri-
het.
Andra viktiga delar i trafiksäkerhetsarbetet är en
ökad standard på vägarna, och därför måste enligt
Folkpartiet väganslaget höjas och ses som ett led i att
skapa en säkrare trafik. Det är att beklaga att en giss-
ningsvis stor riksdagsmajoritet hindras av dessa vä-
garnas motståndsarméer.
Oskyddade trafikanter måste få en större upp-
märksamhet, och bilförarna måste inse de risker de
utsätter omgivningen för om de inte tar tillräcklig
hänsyn. Det är bra att bilförare ska lämna företräde åt
gående vid övergångsställe, men självfallet får det
inte bli så att de gående bortser från att de också har
ett krav på hänsyn gentemot andra trafikanter, i detta
fall de fordon som passerar övergångsstället.
Vi från Folkpartiet har ofta återkommit till pro-
blemet med alkohol och andra droger i kombination
med bilkörning eller båttrafik. Att detta inte hör ihop
måste ständigt upprepas. Utöver att förarna riskerar
egna skador riskerar oskyldiga att dödas eller skadas
av en rattfyllerist eller en sjöonykters framfart. Krav
från olika motororganisationer på att nykterhetskon-
trollen ska utökas måste också innebära att man håller
efter trafikfylleriet, inte minst därför att olycksrisken
ökar dramatiskt med varje del av promille alkohol
eller narkotikasubstans i kroppen. Täta poliskontroller
och kampanjer leder säkerligen till att många väljer
att låta bilen stå efter ett alkoholintag.
Om alkohollås på fordon har vi talat mycket och
länge. Vi anser att alkolås på sikt bör införas gene-
rellt. Till att börja med är det viktigast att prioritera
alkolås när det gäller yrkesförare, såsom t.ex. lokföra-
re, bussförare och förare av skolbussar - för att näm-
na aktuella och viktiga grupper.
Köerna vid körkortsprov är ett bekymmer, och
dessutom belastar de kostnaderna för körkortstagaren
högst omotiverat. Näringsministern och regeringen
har lovat att åtgärda detta problem, men det har skett
förhållandevis lite.
För egen del har jag aktualiserat en särskild fråga
till regeringen beträffande nummerplåtarna för att få
dessa enhetliga. Det vore läge att övergå till EU:s
nationalitetsbeteckningar på våra bilar samtidigt som
det finns skäl att säga upp avtalet om vita ovala na-
tionalitetsbeteckningar. Frågan är under beredning
inom Vägverket och rentav i Regeringskansliet, men
det bör särskilt poängteras då vi tar upp dessa frågor.
Trafiksäkerhet har stor bredd. Därför tror jag, som
jag tidigare påstått några gånger, på ett helt batteri av
åtgärder för en ökad och bra trafiksäkerhet. Det gäller
trafikanternas ansvar, vägarnas uppbyggnad och ut-
formning liksom fordonets egna säkerhet och förarnas
utbildning och fortbildning. Självfallet spelar trafik-
flödet en stor roll.
Bra och rätt byggda vägar är nödvändiga och en
viktig del av den samlade trafiksäkerheten. Därför är
det att beklaga att propositionen om infrastrukturen,
där vägarna har en central roll, blev så fördröjd -
detta också sett från trafiksäkerhetssynpunkt. Fortfa-
rande lider trafiksäkerheten av de försummade åren.
Vi glömmer ibland bort att nio av tio persontrans-
porter går på väg och att i åtta av tio sker transporter-
na med egen bil. Det är t.ex. långt över 90 % av barn-
familjerna som har tillgång till egen bil.
Vi är visserligen en av de biltätaste länderna i
världen, sett till invånarantalet, men i ett glesbebyggt
Sverige är detta ett positivt faktum. Jag har tidigare
varnat för personer och partier som försöker att för-
svåra och fördyra det transportmedel som är det do-
minerande, men som kostnadsmässigt behöver sär-
skild omtanke. Även om trafiksäkerhet omfattar
många delar är självfallet vägstandarden och fram-
komligheten en stor säkerhetsfråga.
Trafiksäkerhet handlar också om en attitydföränd-
ring och ett förändrat beteende. Då gäller det att få
genomslag vid så att säga fronten. Det kan inte myn-
digheter och institutioner ensamma klara. Därför är
det viktigt med det folkliga och ideella engagemang
som finns och som behöver uppmuntras.
Det finns i vårt land många motororganisationer:
Motormännens riksförbund, MHF, KAK, SMC, För-
svarets motorklubb m.fl. Sammantaget utgör de en
resurs.
Jag önskar trafikutskottets nuvarande ordförande
god framgång då hon i sitt nya värv i trafiksäkerhe-
tens tjänst nu går vidare. Ta med det frivilliga och
ideella trafiksäkerhetsarbetet! Jag vet att du har enga-
gemang för det, och därför behöver du i din nya roll
också stimulera till en ökad insats från dessa organi-
sationer. Jag tror alltså att det är värdefullt med det
folkrörelsebaserade trafiksäkerhetsarbetet. Men visst,
Birgitta Wistrand och andra, behöver det förnyas. Att
tro att det räcker med enbart en och annan extra krona
är att göra trafiksäkerheten alltför smal.
Det måste bli något annat, säger Birgitta Wist-
rand. Vad då? Från sin läktarplats har hon inget att
erbjuda. Men vad gör då organisationerna? Om man
tänker bort frivilligorganisationerna hade vi haft en
annan situation.
Den organisation som jag känner bäst och som jag
tidigare var engagerad i var MHF som hårt drev tra-
fiknykterheten. 1941 blev Sverige tvåa i världen ge-
nom att införa promilleregelen. 1990 lyckades vi här i
riksdagen med organisationernas stöd sänka gräns-
värdet i förhållande till gränsvärdet i den proposition
som då hade lagts fram, och vi kom ned till 0,2 %.
Norge följde också efter. I Portugal talar man i dag
om att 0,2 % är en rimlig gräns. T.o.m. fransmännen
har fört frågan på tal.
Samma organisation genomförde bara för några
månader sedan en kontroll av 10 661 rattfylleridomar
vid 79 av 95 tingsrätter då man gick igenom vad som
hade hänt. Man konstaterade tyvärr att utan ett enda
riksdagsbeslut hade domarna blivit mildare. Min
avsikt är inte att kräva fängelsestraff som en lösning,
men de innehöll också moment av trafiksäkerhetsfost-
rande insatser som var väldigt värdefulla.
Därför tycker jag att det låter lite ihåligt när Bir-
gitta Wistrand talar om att det måste till något annat
när hon inte kan tala om vad som skulle behövas.
Fru talman! Det får bli min slutplädering för tra-
fiksäkerhetsarbetet i denna debatt. Jag stöder huvud-
delen av förslagen i betänkandet, men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation nr 3.