Fru talman, utskottskamrater, utskottskansli och
åhörare på läktaren! Jag vill börja med att yrka bifall
till förslaget till riksdagsbeslut i betänkande TU10
och avslag på motionerna.
Jag vill tacka utskottet och kansliet för ett kon-
struktivt samarbete som har möjliggjort det här be-
tänkandet, där vi återigen flyttar fram positionerna
och visar hur viktigt vi i riksdagen tycker att trafiksä-
kerhet är.
Betänkandet innehåller 106 motionsyrkanden och
ungefär 70 motioner från motionstiden i höstas. Det
finns också sju reservationer.
Vad utskottet har visat även den här gången är en
total enighet om det övergripande målet om en nollvi-
sion och att etappmålet för år 2007 ska ligga fast.
Oron över att det fortfarande är så många som skadas
och dödas i trafiken har gjort att utskottet anser att
regeringen ska återkomma med en redovisning till
riksdagen om hur etappmålet för år 2007 ska uppnås.
I förra årets trafiksäkerhetsbetänkande gjorde ut-
skottet tillkännagivanden om barnen och trafiken, om
telefonerandet under bilkörning och om en samling
kring nollvisionen. Detta följer vi nu upp i betänkan-
det.
Det som utskottet särskilt velat ta fram i år är
vikten av att följa de regler och lagar som finns. Om
man inte använder bilbälte, inte följer hastighetsbe-
gränsningarna, inte följer andra trafikregler eller om
man kör med alkohol eller droger i kroppen, kommer
vi även fortsättningsvis att se dödsolyckor och olyck-
or med allvarligt skadade.
Att utskottet har valt att engagera sig i beteende-
frågorna och det sociala ansvar som alla i trafiken har
är för att de här frågorna får för lite uppmärksamhet,
men också för att det innebär stora tragedier när en
mindre grupp inte respekterar att bilen är en frihet
men att den också utan en alltför hög hastighet kan
vara ett fordon som tar livet av eller skadar männi-
skor allvarligt.
Därför har utskottet i betänkandet gjort en mycket
skarp skrivning om att vi inte kan vänta längre utan
att vi vill att regeringen redovisar både hur man kraf-
tigt kan minska antalet alkohol- och drogrelaterade
olyckor och regeringens överväganden om möjlighe-
ten att införa en allmän användning av alkolås. Den
skrivningen står vi eniga bakom. Jag vet att det finns
människor som tycker att detta är både krångligt och
kränkande, men vi tycker att vi har kommit så pass
långt att trafikoffrens familjer och anhöriga måste få
gå före.
Jag vill bara göra några ytterligare reflexioner
över betänkandet. Vi är ju eniga i sakfrågan.
Det känns viktigt att vi återigen bekräftar nollvi-
sionen. Det är glädjande att vi sedan utskottsinitiati-
vet togs om barn förra året har fått en barnsäkerhets-
delegation vars främsta uppgift är att se över barnens
situation i trafiken. Då menar vi inte bara barnen och
deras miljö utan också när de t.ex. åker skolskjuts och
allt som rör barnens vardag. Vi har ju med stor sorg
sett de tragiska olyckorna med skol- och minibussar
där barn och ungdomar har skadats eller omkommit.
Det som är nytt sedan förra året är också att Bil-
provningen får ett barnskyddsproffs. Man siktar på att
ha specialutbildade personer inom ett år. Det är ett
utmärkt initiativ, tycker jag, för vem kan bättre än
personalen vid Bilprovningen se hur barnen sitter och
ställa frågor om bilbälten till föräldrarna? Vid bil-
provningen säger man att vart femte barn åker oskyd-
dat och att hälften av alla bilbarnstolar och bälteskud-
dar är felmonterade.
Bilprovningen möter tre miljoner bilägare varje
år, och nu vill man undersöka hur man med bättre
information om ökad säkerhet kan ta sitt ansvar i det
viktiga arbetet. Jag tror att både jag och resten av
utskottet tycker att detta är bra. Jag vill tacka Bil-
provningen för initiativet och vill se flera sådana
initiativ.
När vi har behandlat motionsyrkandena har vi sett
att flera av dem är både kloka och bra. Därför har vi
försökt att vara i stort sett positiva och försökt ge bra
svar.
Där det pågår utredningar och olika arbeten inom
myndigheterna har vi uppmanat dem att de ska lyssna
på riksdagens ledamöters förslag och tankar, för det
är ju ofta så att just ledamöter har kunskaper om hur
det är lokalt.
Eftersom det här är den sista trafiksäkerhetsde-
batten den här valperioden så vill jag kort och avslut-
ningsvis beröra vad vi har utfört:
Vi har tagit initiativ till Vägtrafikinspektionen för
en utvärdering av olyckor.
Alkolås införs.
Alla ombyggnader av vägar ska göras utifrån en
prioritering så att de farligaste vägarna ska tas först.
Vi har lyft frågan om barnen.
Vi har tagit initiativ till att få bättre statistik, också
efter kön och ålder.
Vi har startat debatten om mobiltelefonerandet.
Vi har jobbat mycket med attitydförändringar och
socialt beteende.
Vi har tittat på vad laglydigheten skulle betyda för
att vi ska uppnå nollvisionen.
Vi har aldrig, under hela den här tiden, gett upp
nollvisionen även om vi ibland har blivit hånade och
man har sagt att vi har varit naiva.
Fru talman! Eftersom utskottet är enigt i sakfrågan
om trafiksäkerheten behöver jag inte uppta kamma-
rens tid med att upprepa vad som tidigare har fram-
gått. Det finns så bra beskrivet i betänkandet, och det
skulle i så fall bara bli en debatt för debattens egen
skull.
Däremot skulle jag vilja bemöta några av de saker
som Birgitta Wistrand tog upp i sitt anförande. Det
första gäller Vägtrafikinspektionen. Jag kan svara
Birgitta Wistrand - det kommer ett förslag i maj. Jag
har talat med utredaren i dag. Jag vet inte om Birgitta
Wistrand var närvarande när näringsministern be-
sökte utskottet och redogjorde just för de problem
som man har stått inför. Där handlade det bl.a. om
påföljdsfrågan och den juridiska lösningen på detta.
När man lyssnar på Birgitta Wistrand och de and-
ra moderaterna som pratar om trafik och utbyggnad
av vägar så tycker man att det är märkligt att mode-
raterna i Stockholm inte verkar lyssna vare sig på er
andra moderater här eller på Birgitta Wistrand. Soci-
aldemokraterna och majoriteten i regeringen och
riksdagen har tagit fram finansiering för Norra län-
ken. Men när utskottet besökte Stockholm för två
veckor sedan - jag tror inte att Birgitta var med då -
ställde vi en fråga till Sten Nordin om när han tänkte
ta initiativet och starta byggnationen av Norra länken.
Då svarade han: Senare.
Jag och stockholmarna kan inte tolka det på något
annat sätt än att moderaterna i Stockholm tycker att
det är viktigare att bygga cykelbanor än att använda
sig av de 75 % av finansieringen som vi har tagit
fram, trots att Birgitta Wistrand säger att vi inte tar
fram några pengar för att bygga vägar. Jag kan inte
tolka det på något annat sätt än att för Moderaterna är
makten i Stockholm tillsammans med de andra bor-
gerliga partierna och Stockholmspartiet och att bygga
cykelbanor viktigare än att stockholmarna får en
norra länk.
Min fråga tillbaka till Birgitta Wistrand blir: När
tänker Moderaterna säga ja till den här finansieringen
och de pengar som vi har tagit fram för Norra länken?
Jag börjar nu få frågor från andra delar av landet.
Där säger man: Om Moderaterna nu inte tycker att de
här pengarna är viktiga så kan väl vi få använda dem
till andra projekt? Vi vill ha pengarna.