Fru talman! Jag vill först säga att jag delar Ronny
Olanders uppfattning att de svenska positionerna bär.
Vi ligger nu i en politisk mittfåra i Europa, och allt-
flera regeringar runt omkring oss drar åt samma håll.
Jag har för första gången träffat en premiärminis-
terkollega som i spåren av Asienkrisen har upplevt att
företag från hans hemland nu flyttar ut till Marocko.
För första gången upplevde han ett problem med den
sociala dumpningen.
Vi har tidigare känt en plåga när svenska företag
har dragit i väg, som t.ex. Ericsson till Skottland, vid
en del etableringar på Irland osv. Jag är inte alls
främmande för att den typ av majoritet som nu finns i
Europa mycket väl kan komma att aktualisera fråge-
ställningar av det här slaget.
En annan bra framgångsväg, Ronny Olander, är
att det fackliga arbetet europiseras, så att vi får till
stånd ett fackligt samarbete i Europa. Fler än metall-
arbetarna börjar titta på hur man kan samordna mini-
mikrav och sådant i avtal för att få till stånd ett
grundläggande skydd. Med öppenhet för ett samar-
bete med fackföreningsrörelsen tror jag att man får
gehör för den typen av synpunkter just nu, samtidigt
som det naturligtvis också åskådliggör det utsatta i en
internationellt orienterad ekonomi.