Fru talman! Jag tror att jag har gjort ståndpunkten
klar. Jag är inte nöjd med Wienslutsatserna. Men jag
varnar för att tro att detta är ett uttryck för att utvidg-
ningen inte är en viktig angelägenhet. Min bedöm-
ning är att detta är ett inslag i den ganska infekterade
diskussion som nu kommer att föras i Europa under
det kommande halvåret om det som vi kallar för
Agenda 2000, eller enklare uttryckt: om hur de peng-
ar används som vi betalar in till unionen, vem som får
tillbaka dessa pengar och hur de fördelas i Europa.
Det är den dragkampen som vi nu bevittnar.
I det sammanhanget är också utvidgningsfrågan
uppe, inte för att ifrågasättas utan därför att den jord-
brukspolitik som man bestämmer sig för påverkar
också våra förutsättningar för att driva utvidgningen
på det ena eller andra sättet.
Bo Könberg begår ett misstag om han tror att dis-
kussionerna om budgeten är någonting som skall
förväxlas med den grundläggande inställningen till
utvidgningen. Den uppslutningen finns kvar, det är
min bestämda uppfattning. Vi tänker fortsätta att
driva den som vår högst prioriterade fråga.