Fru talman! Samtidigt som man kan uppleva att
möjligheterna för ansökarländerna försvagades
skärpte man ju upp sina egna synpunkter när det
gäller den gemensamma ekonomiska politiken. Man
intog bl.a. ståndpunkten att det är nödvändigt att EU
talar med en röst i det internationella samarbetet om
monetär och ekonomisk politik. Denna röst skall då
vara ordförande i Euro 11-gruppen.
Vidare slog man fast att den europeiska central-
banken skall ha en observatörsstatus i IMF:s styrelse.
Jag vill då veta: Hur agerade Sverige när det gällde
uppskärpningen av den gemensamma ekonomiska
politiken på den internationella arenan? Kommer
Sverige att föra en parallell talan i internationella
forum? Eller var i världen hamnar Sveriges röst när
det gäller viktig ekonomisk politik?
En annan del som jag upplevde att man skärpte
upp gäller GUSP-samarbetet, som tidigare har varit
en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik mer i ord,
men nu sade man att man måste stödjas av en trovär-
dig operativ kapacitet för att EU skall kunna spela en
roll fullt ut. Då är frågan: Har statsministern ställt sig
bakom att det skall finnas en operativ kapacitet? Eller
har statsministern reserverat sig med hänsyn till att
Sverige även fortsättningsvis skall vara ett alliansfritt
land?