Fru talman! Nu skall jag tänka efter så att jag inte
missleder Holger Gustafsson.
Jag tror att i den meningen är naturligtvis parla-
mentsvalet en deadline, och den sammanfaller ju i
stort sett med det tyska ordförandeskapets utgång -
sedan är det bara några veckor kvar. Det är ju Sankt
Antons helg i stora delar av Europa den 13 juni.
Jag tror alltså att det är det som är styrande. Jag
ser inget annat.
Precis som Holger Gustafsson säger - det ligger
outtalat i hans fråga - antyder det att det blir en
ohyggligt komprimerad vår. Det blir ett förhandlings-
spel, som ju ännu inte riktigt har börjat, som kommer
att behöva gå för fullt. Där kan det komma in frågor
som vi i dag inte riktigt tror skall komma in. Här får
man vara öppen för det mesta, och här får man dess-
utom ha en mycket hög beredskap.
Jag hade kunnat tänka mig en lättare uppgift för
en ny tysk regering att starta med än att börja med
detta och försöka få det att fungera. De tyska politi-
kerna har ju samfällt deklarerat att de för sin del inte
har ytterligare pengar att skjuta in i EU:s budgetsam-
manhang, till skillnad från vad Helmut Kohl har kun-
nat göra tidigare exempelvis i samband med Maas-
tricht.
Då var det andra tider, andra pengar. Nu är det en
budgetförhandling som är på riktigt, på så sätt. Det
finns liksom ingen ytterligare införsel av nya resurser.
Och det kommer att bli väldigt konfliktfyllt, det är jag
övertygad om.
Samtidigt är det min fasta tro att man sedan kom-
mer att komma ut från detta rum beledsagad av vit
rök någon gång i slutet av mars 1999. Så blir det.
Men dit fram blir det mycket dramatiskt.