Fru talman! Jag vill informera riksdagen om re-
sultaten av den gångna helgens toppmöte i Wien.
Toppmötet, som i praktiken utgjorde avslutningen av
det österrikiska ordförandeskapet, hade en mycket
bred dagordning. Jag kommer därför att koncentrera
min information kring ett antal av de mer centrala
ämnen som diskuterades inklusive de frågor som den
svenska regeringen särskilt driver i EU-samarbetet.
Jag kan konstatera att toppmötesdiskussionerna
om sysselsättningen nu fördes i en atmosfär som är fri
från konfrontation. Wientoppmötet bekräftade att
kampen mot arbetslösheten fortsatt står högst på EU:s
dagordning. Det system som införs med nationella
handlingsplaner för sysselsättning och som utvärderas
på europeisk nivå fungerar väl. Vi börjar också se
resultat. Stabil ekonomisk tillväxt, låg inflation, fal-
lande räntor och en aktiv arbetsmarknadspolitik har
lett till att 1,7 miljoner nya arbeten skapats i Europa
under 1998. Arbetslösheten i Europa är nu för första
gången sedan 1992 under 10 %. Men detta innebär
inte att vi kan vara nöjda.
De nya inslagen vid toppmötesdiskussionen denna
gång var förslaget om europeisk sysselsättningspakt.
Den minnesgode erinrar sig kanske att detta var ett
svenskt förslag redan för några år sedan. Med social-
demokratisk regeringsmedverkan i 13 av 15 EU-
länder är tiden nu mogen att ta detta steg. Under det
tyska ordförandeskapet nästa år skall innehållet i
pakten konkretiseras. Vi var i Wien överens om att
det bl.a. bör innehålla ytterligare kvantifierbara mål
för arbetet med ökad sysselsättning. Mål bör sättas
upp för hur stor andel av den vuxna befolkningen
som skall vara sysselsatta på samma sätt som vi i
Sverige har gjort på nationell nivå.
Diskussionen om den ekonomiska politiska dag-
ordningen rymde inte någon större dramatik. Förbe-
redelserna för införandet av den gemensamma valu-
tan löper väl. Vikten av ett samlat uppträdande från
EU:s sida i diskussionen om den globala finansiella
situationen underströks.
Den skattepolitiska diskussionen blev ganska in-
tensiv. Som bekant har det i bl.a. Storbritannien under
senare tid blivit en ganska häftig reaktion på olika
förslag om ökad skatteharmonisering. Min bedöm-
ning är att det bör vara möjligt att på ett konstruktivt
sätt fortsätta diskussionerna om det skattepolitiska
paket som sedan en tid tillbaka diskuteras i Ekofin.
Här handlar det inte om att ge upp den nationella
bestämmanderätten över skatterna. Däremot tror jag
att det kan bli möjligt att föra kampen mot illojal
skattekonkurrens ett steg framåt. Vår strävan att nå en
överenskommelse om miniminivåer för kapitalbe-
skattning har nu ett brett stöd inom unionen.
En annan skattefråga som åtminstone medierna
tyckte var huvudfrågan under hela toppmötet rörde en
eventuell fortsättning av den skattefria försäljningen.
Toppmötet enade sig om att be kommissionen och
Ekofinrådet att till i mars nästa år undersöka vilka
effekter på sysselsättningen som ett avskaffande av
den skattefria försäljningen skulle få. Rådet bör även
pröva en begränsad förlängning av den nuvarande
ordningen för skattefri försäljning.
Två viktiga frågor som diskuterades på toppmötet
var utvidgningen och Agenda 2000, dvs. EU:s interna
hushållning för de kommande åren. Jag tror att det är
viktigt att se dessa båda frågor i ett sammanhang.
Diskussionerna om Agenda 2000 ledde inte till
något framsteg i sak. De olika länderna redovisade
sina positioner, och det framgick då tydligt att vi står
inför en besvärlig uppgift att under det tyska ordför-
andeskapet nästa halvår jämka samman det hela till
en uppgörelse. I ljuset av denna diskussion var det
inte så konstigt att de som har mycket starka ytterlig-
hetsuppfattningar i frågan om fördelningen av EU:s
egna resurser också vill göra en koppling till utvidg-
ningen.
I sak innebar utvidgningsdiskussionerna att topp-
mötet ställer sig bakom vad utrikesministrarna för-
handlat fram om den fortsatta processen. Det innebär
att det som vi enades om i Luxemburg för ett år sedan
i allt väsentligt håller och att de särskilda framstegen i
Lettland och Litauen erkänts. Man har också tagit
fasta på att kommissionen förklarat att den under
1999 kommer att föreslå att förhandlingar inleds med
Lettland om reformtakten där består.
Det är ingen hemlighet att vi och de övriga nor-
diska länderna gärna hade sett att toppmötet något
tydligare hade gett ett positivt erkännande av de stora
ansträngningar som görs i kandidatländerna. Stäm-
ningsläget är dock just nu sådant att många EU-länder
vill att den interna resursfördelningen görs upp innan
de är beredda att på allvar gå vidare i utvidgningspro-
cessen.
Min slutsats är dock ändå att vi inte skall behöva
förlora tid i det fortsatta arbetet. Det omställningsar-
bete som pågår i kandidatländerna är mycket djupgå-
ende. Det måste finnas utrymme för genuint demo-
kratisk förankring av de åtgärder som nu vidtas. Re-
geringen kommer givetvis att fortsätta att tillsammans
med andra nordiska länder vara pådrivande i utvidg-
ningsarbetet.
Fru talman! I partiledardebatten i slutet av oktober
angav jag fyra områden utöver utvidgningen och
sysselsättningen som jag ville ägna särskild uppmärk-
samhet åt i EU-arbetet. Låt mig kortfattat redovisa
hur diskussionerna förlöpte i dessa för regeringen
centrala ämnen.
Först skall jag ta upp jämställdheten. Här gav våra
ansträngningar konkreta resultat. Som första punkt i
slutsatserna om det fortsatta arbetet med riktlinjerna
för sysselsättningen i EU kan man nu läsa följande:
Medlemsstaterna skall ägna särskild uppmärk-
samhet åt att åstadkomma tydliga framsteg på jäm-
ställdhetsområdet genom att utnyttja principerna om
bench marks och mainstreaming.
Det mål för jämställdheten som vi satte upp inför
toppmötet, att på detta sätt ta första steget mot en
ordning med nationella handlingsplaner för jäm-
ställdhet, uppnåddes således.
På miljöområdet slog toppmötet på nytt fast att
principen om hållbar utveckling skall genomsyra alla
EU:s politikområden. Redan till toppmötet i Wien
hade tre ministerråd lämnat rapporter. Ett ytterligare
antal ministerråd får nu i uppdrag att konkret redovisa
hur detta skall gå till. Här möter vi inte längre något
motstånd. Alla inser att detta är framsynt och nöd-
vändigt.
På svenskt förslag kommer frågan om starkare
konsumentskydd att ingå som ett prioriterat område i
diskussionerna om det fortsatta genomförandet av den
inre marknaden.
Frågan om EU:s samarbete med Ryssland blev fö-
remål för en lång diskussion i regeringschefskretsen.
Vi var alla överens om vikten av ett nära samarbete
med Ryssland när landet nu genomgår en svår eko-
nomisk kris. Jag presenterade ett antal konkreta för-
slag om hur ett sådant samarbete skulle kunna se ut:
· Öppna upp möjligheter för ett samarbete på det
rättsliga området för att hjälpa Ryssland hantera
den organiserade brottsligheten.
· Systematiskt utbyta information om samarbetet
med Rysslands olika regioner.
· På lämpligt sätt stödja fri opinionsbildning och
fria medier.
· Öka personutbytet med ryska politiker, företagare
och administratörer.
Allt detta skall vi nu närmast samarbeta om med
det tyska ordförandeskapet, så att dessa idéer kan
ingå i den gemensamma EU-strategin för Ryssland
som skall utarbetas under nästa år.
Jag skall sammanfatta Wientoppmötet för vår del:
Först kampen mot arbetslösheten, sedan utvidg-
ningsfrågorna och Agenda 2000, sedan jämställdhet,
miljöfrågor och konsumentskydd.
Det är ingen dålig dagordning: kampen mot ar-
betslöshet, utvidgning, jämställdhet, konsumentskydd
och miljöfrågor. Det är en progressiv dagordning som
väl avspeglar, skall vi säga, den rödgröna majoritet,
den rödgröna reda, som numera präglar europeisk
politik. Det blev också toppmötet i Wien ett uttryck
för.
Fru talman! Till sist några ord om två andra om-
råden som på olika sätt rönt viss uppmärksamhet.
Först gäller det frågan om löner och andra förmå-
ner för EU:s parlamentariker som ju har diskuterats i
parlamentet under den senaste tiden. Parlamentets
talman José Maria Gil-Robles redovisade för topp-
mötet det förslag till förmånspaket som det nu finns
en majoritet kring. Både den danske statsministern
och jag själv markerade att vi ansåg att principen om
att parlamentarikerna betalar skatt i sitt eget land var
viktig att upprätthålla. De nya bestämmelserna, vilka
enhälligt måste godkännas av rådet, är avsedda att
tillämpas på de ledamöter som väljs vid EU-
parlamentsvalet i juni nästa år. Det finns således
ytterligare tid att diskutera frågan.
Slutligen: Omedelbart före toppmötet högtidlig-
hölls 50-årsdagen av FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna. Med anledning av detta
föreslog jag att EU under det kommande året ägnar
särskild uppmärksamhet åt kampen mot rasism,
främlingsfientlighet och antisemitism både inom EU
och i kandidatländerna. Detta fick starkt stöd, och
toppmötet välkomnade särskilt den konferens som
planeras i Stockholm om ungefär ett år för att sprida
information om Förintelsen.
Detta, fru talman, är i koncentrat en redovisning
från det toppmöte i Wien som hölls i helgen.