Fru talman! Vi skiljer oss åt, Lars Tobisson och
jag. Lars Tobisson hämtar sina modeller för sam-
hällsbygge i en annan del än Europa. Sydostasien är
ingen förebild för mig och kommer aldrig heller att
bli det. Vi har faktiskt i Europa bestämt oss att för-
dela på ett rättvist sätt och bygga anständiga samhäl-
len där människor som åldras och blir sjuka eller
arbetslösa kan leva ett värdigt liv och där barn och
ungdomar får en bra uppfostran. Det kostar pengar,
det kräver skatter. Det är faktiskt en politisk uppgift
att se till att vi skyddar möjligheten att ta ut skatt när
man nu öppnar gränserna. Allt annat än detta är, Lars
Tobisson, att fly från kärnfrågan.
Frågan som ställdes i första inlägget var ju om jag
var för majoritetsbeslut eller inte. Den frågan har jag
klart svarat på. Sedan har jag ingen kunskap om vad
EU-länderna sysslar med just nu. Det får jag åter-
komma till när jag har satt mig in i den frågan.
När det gäller taxfreeförsäljningen verkar Tobis-
son upprörd. Ta det med ett litet smil, Lars Tobisson,
för en gångs skull! Det är faktiskt ingenting som gör
att unionen går under, att vi lyssnar på en opinion
som de facto finns. Sedan kan vi fundera över hur det
har kunnat bli på det viset, att man driver frågan så att
säga ända fram till kanten och först därefter kliver det
fram premiärministrar från de tre största medlemslän-
derna och vädjar: Låt oss vänta.
Det är klart att den politiska reaktionen från min
sida, även om jag förstår principen, är att man väntar
lite och försöker att hitta en lösning som enar alla.
Sedan kan väl både Lars Tobisson och jag vara
överens om att det är ett trevligt inslag i resandet.