Fru talman! Jag måste konstatera att det tyvärr
inte togs många långa steg framåt i de viktiga frågor-
na. Utvidgningen har diskuterats här, Agenda 2000
likaså. Skall man jämföra tidsförhållanden och tids-
brist är det väl snarast så att Agenda 2000 trycker på
ännu mera, eftersom det rör frågor som måste läggas
till rätta innan utvidgningen kan bli aktuell och ge-
nomföras.
Rent pinsam var den roll som kom att tilldras frå-
gan om försäljning av skattefri sprit. Där har jag
egentligen en fråga till statsministern. Hur kommer
det sig att statsministern kunde företräda en position
som han inte hade redovisat inför EU-nämnden några
dagar tidigare och som går 180 grader mot den stånd-
punkt som finansministern tidigare har angivit?
Jag noterar detta som en egendomlighet men skall
gå vidare till det ämne som jag skulle vilja fråga
statsministern om. Det gäller det som berördes i pre-
sentationen här, nämligen skatteharmonisering.
Inför beslutet om införandet av euron sade stats-
ministern att en orsak till att Sverige skulle ställa sig
utanför var att han var rädd för den ekonomisk-
politiska samordning och den gemensamma budget-
politik som skulle kunna bli följden av en gemensam
valuta. Nu hör man honom livligt applådera när tyska
och franska finansministrar tar steg mot majoritetsbe-
slut i ekonomisk-politiska frågor. Visserligen säger
han att det nationella vetot skall kvarstå i skattepoliti-
ken, men när det gäller att beivra illojal skattekonkur-
rens kan han tänka sig beslut med kvalificerad majo-
ritet. Man får en känsla av att när det gäller att införa
minimiskattesatser som kommer att verka uppdrivan-
de på skattetrycket kan statsministern vara med, utom
kanske möjligen när det gäller skattefri sprit, tobak
och parfym. Då vill han ha låga skatter.
Jag undrar hur det går till. Står regeringen fast vid
att beslut i skattepolitiska frågor i EU skall fattas med
enhällighet, alltså att det nationella veto som vi från
Sveriges sida enhälligt slagit vakt om skall bevaras?