Fru talman! Det allra sista gläder mig mycket. Det
är förstås viktigt att alla som tycker som statsminis-
tern och jag verkligen ägnar den energi som vi har till
att driva denna fråga.
Men det som bekymrar mig och många andra -
också tidningarna har skrivit om det - är en annan
bild än den som statsministern ger. Det är inte bara
bilden av att det råder något slags förhandlingsläge
som man försöker att positionera sig i för att kunna
betala in något mindre pengar, utan många uppfattar
det som att det har skett en attitydförändring.
Ungefär samtidigt som man träffades i Wien träf-
fades de liberala partiledarna i Bonn under torsdagen
och fredagen. På många håll var man mycket oroad
över det som de uppfattade som en omsvängning i
negativ riktning, att det inte bara handlade om att man
ville positionera sig utan att man faktiskt hade en
mycket svalare inställning till denna viktiga fråga och
såg en mängd hinder på vägen.
Jag vill avsluta med att fråga statsministern: Delar
inte statsministern bedömningen att den nya tyska
socialdemokratiska och gröna regeringen är avsevärt
svalare till östutvidgningsfrågan än vad den regering
som avgick var?