Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att den
proposition som ligger till grund för betänkandet
skapade en del förvåning när den kom hit till riksda-
gen. Regeringen hade aviserat en proposition om
kvaliteten i skolan, men det blev inte ens en tumme.
Något senare samlade skolministern ihop sig och
skrev en debattartikel om kvalitet, och det finns några
rader om det i vårpropositionen.
I det föreliggande förslaget finns det egentligen
inte något som handlar om kvalitet. Det präglas väl-
digt mycket av den idéfattigdom som kännetecknar
socialdemokratisk utbildningspolitik av i dag. Efter-
som vi de närmaste dagarna kommer att se hur många
elever lämnar skolan med uppenbara kunskapsbrister
hade det naturligtvis varit bra mycket trevligare om vi
här i dag hade fått diskutera hur vi skall stärka kvalite-
ten i skolan och nå bättre resultat.
I den proposition vi skall behandla föreslås att lä-
roplanen skall gälla för det obligatoriska skolväsendet
och föreskoleklassen. Läroplanens struktur och in-
riktning skall i huvudsak bestå.
Dessutom föreslår regeringen en försöksverksam-
het med avskaffad timplan i ett begränsat antal kom-
muner och en översyn av skollagstiftningen. Man
föreslår också vissa ändringar avseende behörighet till
nationella och specialutformade program i gymnasie-
skolan.
Det ökade utrymmet för lokala bedömningar om
hur skolan skall arbeta och införandet av flexibel
skolstart har inneburit att vi har fått olika modeller för
de yngre barnens skolförberedelse och de första skol-
åren ute i kommunerna. Vi moderater tycker att den
utvecklingen är bra och positiv. Det är viktigt att ta
vara på barns inlärningsförmåga tidigt och att pröva
olika lösningar för att bättre än hittills arbeta utifrån
barns olika behov och förutsättningar. Vi moderater
tycker att det normala skall vara att barnen börjar
skolan vid sex års ålder.
Riksdagen har emellertid ganska nyligen beslutat
att i stället inrätta förskoleklasser som egen skolform.
Förslaget att mål och riktlinjer för sexårsverksamhe-
ten skall tas in i läroplanen ligger i linje också med
Moderaternas uppfattning. Det är skälet till att vi
tillstyrker propositionen i den delen. Det är inte så
märkligt. Man kan ha de här två olika uppfattningar-
na, och det stämmer i alla fall.
För oss moderater, som anser att föräldrar har hu-
vudansvaret för sina barn, är det viktigt att i regelver-
ken markera den principiella skillnad som måste fin-
nas mellan frivillig och obligatorisk verksamhet. Vi
kommer aldrig att acceptera en politik som innebär att
politiker tar ifrån föräldrar mer och mer utrymme för
egna bedömningar och eget ansvar för barnen. Erfa-
renheterna av den utveckling vi har haft i en sådan
riktning är förödande.
Därför är det väldigt bra att regeringen i den här
propositionen föreslår att läroplanen inte skall gälla
skolbarnsomsorgen. Jag vill gärna understryka det,
eftersom svaret på frågan om hur fritis bäst utformas
naturligtvis måste få bestämmas av barn, personal och
föräldrar. Det är lika självklart som att inte statligt
reglera vad barn som inte går på fritis skall göra när
de är lediga. Det är uppenbart att tänkandet i den här
propositionen skiljer sig från det som gällde i den
proposition vi diskuterade tidigare om läroplan för
förskolan. Det är en mycket intressant skillnad som
kanske visar på att det är litet olika grupperingar som
har tänkt fram de olika förslagen. Vi moderater tycker
att just den här propositionen, där man markerar skill-
naderna mellan det obligatoriska och det frivilliga, är
väldigt sympatisk.
Vi moderater har stor respekt för lärares, fritidsle-
dares och andras yrkeskompetens. Därför tycker vi att
det är viktigt med stort utrymme för lokala bedöm-
ningar. Det gäller också skolans tidsanvändning. Den
socialdemokratiska politiken har hittills haft uppenba-
ra svårigheter att acceptera den ökade frihet som
skolorna har fått. Det finns alltid skäl för att ge olika
ämnen mer tid. Men jag är övertygad om att det är
lokalt som man bäst bedömer hur skolan skall hushål-
la med den begränsade resurs som tiden utgör för att
nå alla kursplanernas mål. Därför anser vi moderater
också att det är nu är dags att avskaffa timplanen. Det
är logiskt med den målstyrning som vi i dag har för
skolan.
Däremot tycker vi att staten måste värna elevernas
rätt och ställa krav på utrymme för elevernas val. Det
är så lätt för vuxna att styra upp elevernas tid till
100 %. Men anser man - och det gör vi moderater -
att eleverna skall kunna påverka sin utbildning också
vad gäller studiernas innehåll, och att varje elev skall
lära sig att ta ansvar för sitt eget skolarbete behöver
de egen tid. Det bör man markera i de statliga be-
stämmelserna. Detta gör att vi moderater tycker att
man skall avskaffa timplanen. Det är en skillnad i
förhållande till regeringens förslag om försöksverk-
samhet.
När det gäller elever med behov av särskilt stöd
delar vi den oro som regeringen uttrycker vad gäller
de senaste årens utveckling. Men allmänt prat räcker
faktiskt inte. Det är ni socialdemokrater som bär an-
svaret i flertalet kommuner där man under de senaste
åren har dragit ned på stödet till elever med särskilda
behov. Bara i den här kommunen - huvudstadskom-
munen - har socialdemokraterna i skön förening med
några andra lyckats med konststycket att på ett enda
år nästan halvera antalet elever som får särskilt stöd.
Det tycker jag är en mycket dramatisk och oroande
utveckling.
Jag beklagar att skolministern inte har tagit tillfäl-
let att agera konkret för de här eleverna, trots välta-
ligheten som finns i dokumenten. Ett enkelt grepp
som regeringen nu tar på gymnasienivån är att säga att
de nationella proven skall vara obligatoriska. Vad
finns det egentligen för skäl för att inte göra samma
sak i grundskolan?
En annan viktigt insats vore naturligtvis att tidigt
kräva bättre information och uppföljning av den en-
skilde elevens utveckling. Skriftliga omdömen som
komplement till utvecklingssamtalen behövs. Majori-
teten föreslår att rektor skall vara skyldig att upprätta
åtgärdsprogram för elever som behöver särskilda
stödåtgärder. Men om man menar allvar med detta -
och det tycker jag att man borde göra - måste den
enskildes kunskaper testas kontinuerligt. Både eleven
och föräldrarna måste naturligtvis få veta resultaten.
Detta är en central punkt i det som är skolornas kvali-
tetsarbete. Det är just kring detta som jag önskar att
det hade funnits synpunkter i propositionen utöver
dem som nu finns.
Jag beklagar verkligen att socialdemokraterna inte
ens när det gäller de elever som de nu vill ha åt-
gärdsprogram för inser vikten av att man tar reda på
hur det går och mäter den enskilde elevens utveckling
i olika avseenden. Man måste också tillse att föräldrar
och elev kontinuerligt och tidigt får veta vilken be-
dömning skolan gör. Det är ju det som är grunden för
att vi skall slippa släppa ut tusentals elever med otill-
räckliga kunskaper.
Jag yrkar bifall till den moderata reservationen nr
1.
Till sist vill jag också passa på att från talarstolen
tacka Ola och Marie, som båda har fört sina sista
debatter i dag. Marie har hunnit gå, och jag tror inte
att någon nämnde det här tidigare. Jag behöver inte
berätta att vi har trevligt i utbildningsutskottet efter-
som alla andra har gjort det. Men jag ser fram emot
fortsatt samarbete i olika sammanhang.