Fru talman! Jag instämmer i stora delar av den be-
skrivning som Inger Davidson gjorde i sitt anförande
av hur situationen ser ut i kommunerna. Det är väldigt
olika bilder. I en del kommuner är ekonomin bra
medan den i andra kommuner är mycket dålig.
När det gäller synen på elever med stora behov
tror jag alla lärare behöver ha en förförståelse för
elever med funktionshinder och för hur man möter
dem socialt. Vi har läst i utredningen att många av
dessa elever säger att de får den bokliga bildningen
under sin skolgång, men ofta när de kommer till hög-
stadiet visar det sig att de saknar social kompetens
och den sociala upplevelsen av sig själva. Det är den
som vi gärna vill värna.
För att återkomma till kommunernas ekonomi
finns det alltså inga lätta vägar att gå. Det är som jag
sade i min beskrivning. Vi har en bra utbyggd försko-
la, eleverna kommer att gå längre i skolan och vi
kommer att leva längre. Detta medför då kostnader
som blir större och större för kommunerna. Därför
måste kommunerna få skatteintäkter, men i framtiden
måste de få statliga bidrag för att kunna bibehålla en
god kvalitet i verksamheterna. Det är jag övertygad
om. Det är nog den svåraste uppgift som vi har inför
2000-talet, att kunna uppfylla alla goda mål och am-
bitioner som både staten och kommunerna kan ha.
Min fråga till Inger Davidson, som värnar dessa
verksamheter, är: Hur kan hon tänka sig att samarbeta
i en borgerlig regering där moderaterna vill dra in så
mycket pengar från kommunerna?