Fru talman! Det som jag vill ha sagt i den här de-
batten är att jag tycker att det är så oerhört förenklat
när man både i betänkandet och framför allt i den
politiska retoriken hänvisar till det lilla tillskottet av
statsbidrag som lösningen på alla problem. Vi måste
bli litet mer ärliga i debatterna och inte bara säga att
statsfinanserna är fixade och att ekonomin är bra, när
vi samtidigt vet - och det säger ju också Ingegerd
Wärnersson - att en tredjedel av kommunerna fortfa-
rande måste göra neddragningar inför 1999. Detta är
att lura folk, och jag mår väldigt dåligt av det. Jag
säger inte att jag har någon lösning på problemet, men
jag tror att det behövs helt andra strukturförändringar.
Framför allt måste vi komma till rätta med arbetslös-
heten, eftersom det är den som kostar så mycket.
Jag har nämnt ett par exempel på åtgärder som jag
tycker har varit felaktiga och som har dragit undan
väldigt mycket pengar för kommunerna, t.ex. ege-
navgiftshöjningarna och förändringarna i socialför-
säkringssystemen. Det har i stället lett till att socialbi-
dragskostnaderna har ökat och att kommunernas kost-
nader har skjutit i höjden någonting oerhört. Det kan
vi inte åtgärda med att vi skjuter till några miljarder.
Jag tycker att det är bra och jag stöder det, och vi vill,
som sagt, lägga till ännu mera. Men det räcker inte.
Därför får vi inte hänvisa till dem när oroliga föräld-
rar och oroliga väljare frågar oss vad som skall hända
med dessa verksamheter.