Fru talman! Jag är både glad och ledsen över att
höra svaret. Jag är glad för att jag har fått klartecken
från Ingegerd Wärnersson när det gäller intentionen.
Det behövs mer pengar. Pengar skall fram så fort vi
kan. Jag är ledsen för att jag får budskapet att vi inte
kan.
Det har varit en oförmåga, som jag tycker, hos den
socialdemokratiska regeringen. Man har inte lyckas
med det relativt enkla att föra över medel från a-
kassorna till kommunerna för att låta folk gå tillbaka
till arbetet igen, de som fick sparken under den förra
mandatperioden. I stället får de betalt för att gå arbets-
lösa. Det där är en tröghet i systemet som jag tycker
att regeringen borde ha klarat bättre.
Jag tycker också att man inte behöver anslå med-
len direkt som en total förstärkning till kommunerna. I
just det här fallet kan man öronmärka pengar och gå
in med särskilda medel för stöd t.ex. för barn med
specifika läs- och skrivsvårigheter. Då handlar det
inte om så stora summor.
Det där är misstag som är gjorda. Jag tror inte att
en borgerlig regeringspolitik, som jag ser den i bud-
getförslagen, skulle lösa de här problemen. Men jag
tycker också att jag ser en oförmåga hos socialdemo-
kraterna att hantera det här på ett bra sätt.