Fru talman! Jag är glad över att Ingegerd Wär-
nersson höll sitt anförande nu, eftersom jag vaknade
till ordentligt och blev rosenrasande över påståendena
att Socialdemokraterna skulle stå för en helhetssyn till
skillnad från Moderaterna. När det gäller lärande och
kunskapssyn är vi, såvitt jag vet, ganska överens.
Däremot har vi litet olika syn på hur mycket politiker
skall tvinga människor att göra och inte och hur om-
fattande det politiska inflytandet skall vara i olika
verksamheter. Det leder till olika lösningar. Men det
kanske vi inte skall ta upp nu.
Jag tycker också att det är litet patetiskt att Inge-
gerd Wärnersson står och talar om att alla måste vara
med i gemenskapen när Socialdemokraterna är an-
svariga för en gymnasieskola som bara skickar ut
ungdomar i tomma intet med otillräckliga kunskaper.
Det är en skandal det som sker just nu, när ungdomar
slås ut och inte ges förutsättningar att klara av skolan.
Jag är alldeles övertygad om att grunden för att reda
ut detta är gedigen undervisning och en uppskattning
av lärarnas insatser.
Ingegerd Wärnersson var dessbättre klok nog att
nyansera den mycket negativa bild hon gav av skolan
i inledningen av sitt anförande där hon försökte påstå
att den skola som vi har i dag innebär att barn skall
ställas på led och stå och ha tråkigt bakom bänkarna
och det ena med det femte. Det är inte så, och det
skall inte vara så. Men jag tycker att det är viktigt att
säga att man både i förskolan och i grundskolan också
måste tillämpa disciplin. Jag vill gärna säga att de
lärare som ibland möjligen har en annan ordning än
den man kan ha på dagis kanske har det därför att de
brukar ha dubbelt så stora barngrupper. Det borde
även Ingegerd Wärnersson vara medveten om.
Jag vill något kommentera det som har sagts om
utvecklingssamtal i vardande. Hur många generatio-
ner skall gå till spillo medan man funderar över att
lära sig prata bättre med föräldrarna? Varför, Inge-
gerd Wärnersson, skall det vara så hopplöst omöjligt
att kunna få skriftliga komplement och omdömen om
hur barns utveckling ser ut så att samarbetet verkligen
kan fungera?