Fru talman! I propositionen aviserar regeringen
ändringar i läroplanen för det obligatoriska skolvä-
sendet samt att den nya läroplanen skall gälla även
förskoleklassen och tillämpas för fritidshemmet. Vi-
dare redovisar regeringen planer på en försöksverk-
samhet i vissa kommuner med grundskola utan fast-
ställd timplan och en översyn av skollagstiftningen.
Slutligen föreslår man ändringar i kommunens skyl-
dighet att erbjuda utbildning på nationella program i
gymnasieskolan.
Miljöpartiet kan i stort dela regeringens inställning
i förslagen. På några punkter ser vi dock olägenheter
med förslaget, och i något fall bedömer vi förslaget
som otillräckligt.
Först till huvudfrågan om den nya övergripande
läroplanen. Riksdagen har i år beslutat att försko-
leklass skall vara en skolform. Miljöpartiet avslog då
förslaget med motiveringen att länkningen av försko-
lan och barnomsorgen till grundskolan borde ske i ett
sammanhang där hela 1-6-årsverksamheten beaktades.
Vi vill alltså ha ett läroplansarbete för åldrarna 1
t.o.m. 6 som en sammanhållen helhet.
Vi varnade för risken att grundskolepedagogiken
skulle få en spridning ned i åldrarna med den väg som
regeringen och riksdagen har valt. En sammanlänk-
ning av förskola och grundskola borde i stället inne-
bära att värdefulla delar av förskolepdagogiken skall
komma grundskolans första årskurser till godo, med
ökat utrymme för lek och individualisering i grund-
skolepedagogiken som resultat.
I propositionen uttalas mål i denna riktning men
också i den motsatta. Vi ser en klar risk för en olyck-
lig skolifiering av sexårsverksamheten och att sex-
årsverksamheten i förskoleklassen blir ett steg mot en
sammanhållen tioårig grundskola, som alltså Miljö-
partiet inte vill ha. Det är angeläget att regeringen vid
utformningen av läroplanen lägger mycket stor vikt
vid att undvika en sådan utveckling.
I den här propositionen formuleras krav på en
tydlig ansvarsfördelning mellan kommun och skola,
betydelsen av att förbättra lärarnas arbetsmöjligheter
och vikten av att stärka elevinflytande och föräldrar-
nas medverkan.
Det här är bra. Tänk om regeringen hade varit lika
ansvarskännande när man skrev den förra propositio-
nen som handlade om förskolans läroplan där allt det
här saknas.
Flera av regeringens förslag handlar om det inre
arbetet i skolan. Under rubriken ny lärarroll betonas
kraven på lärarens kompetens utöver ämneskunskap
och undervisningsskicklighet. Lärarens ökade ansvar
för enskilda elevers situation kräver förmåga till ana-
lys och deltagande i elevernas problem och svårighe-
ter.
Några nyheter utöver vad som har framförts i en
rad tidigare propositioner i frågan finns inte i det här
avsnittet. Det som sägs är viktigt och riktigt och tål
säkert att upprepas. Det får ses som en deklaration av
sådant som alla är överens om och kan knappast möta
något motstånd från någon i riksdagen.
Tillsammans ger bedömningarna dock en hel-
hetsbild som är intressant och väl värd att uppmärk-
samma. Hela förslaget genomsyras av en strävan mot
en individualisering av undervisningen. Steget tas från
en skola för alla till en skola för envar. Det noterar vi
i Miljöpartiet med tillfredsställelse.
I propositionen finns ett utförligt avsnitt om läs-
och skrivsvårigheter. Det är bra och kan kanske ses
som ett efterlängtat tecken på att regeringen nu avser
att vidta åtgärder för att de elever som har läs- och
skrivsvårigheter också får effektivt stöd i skolan.
Trots att problemet länge varit känt har det inte
kommit några åtgärdsförslag från regeringen. Man
kan vad gäller många verksamheter hänvisa till att
önskvärda förbättringar får vänta tills landets ekonomi
har sanerats. Att barn med behov av speciellt stöd, där
den största gruppen är just barn med specifika läs-
och skrivsvårigheter, har fått vänta är mycket olyck-
ligt.
De ansatser som regeringen nu gör måste snabbt
leda till åtgärder i skolans verklighet, och en effektiv
uppföljning måste organiseras så att garantier ges för
att skolan verkligen genomför det som behövs. Sär-
skilda resurser för ändamålet bör anvisas. Detta har
Miljöpartiet krävt år efter år, och vi har också i Mil-
jöpartiets budgetmotion avsatt medel för ändamålet.
Det är faktiskt svårt att förstå varför inte socialdemo-
kraterna har kunnat göra sammalunda. Att lågpriorite-
ra barn med speciella behov av stöd är ingen bra
politik.
Regeringen diskuterar i propositionen vilka åtgär-
der som behöver vidtas och ger i stora stycken en bra
bild av möjligheterna. Dock ser vi en slapphet i be-
skrivningen av problemet när det gäller behovet av
diagnos inför val av vilken åtgärd som den enskilda
eleven behöver. Det finns många typer och grader av
läs- och skrivsvårigheter, från relativt enkla, mindre
brister till grava specifika läs- och skrivsvårigheter.
Det måste betonas att om ett barn visar påfallande
svårigheter med läsning och skrivning så skall perso-
nal med specialistkompetens kopplas in för en under-
sökning av orsakerna till svårigheterna.
Det är viktigt att veta om orsaken är att hänföra till
elevens allmänbegåvning, sociala situation, min-
neskapacitet, fonologiska utveckling, auditiva svårig-
heter, syndefekter eller annat, innan lämpliga åtgärder
kan sättas in. För sådana bedömningar krävs fack-
kompetens utöver vad läraren normalt har. Psykolo-
gens, logopedens och speciallärarens kompetens bör
utnyttjas på ett systematiskt och ändamålsenligt sätt.
Det kräver naturligtvis att skolan har tillgång till så-
dana resurser. Ansvaret för att hålla sådana resurser
för skolorna bör läggas på kommunens centrala led-
ning, ej på den enskilda skolan. Tillgången till resur-
serna skall gälla alla skolor, kommunala såväl som
fristående.
I anslutning till problemet med barn med speciella
behov av stöd kan regeringens förslag om ansvar för
åtgärdsprogram tas upp. Regeringen gör bedömningen
att ansvaret för att åtgärdsprogram skall utarbetas för
varje elev som behöver särskilda stödåtgärder skall
tydliggöras i grundskoleförordningen. Regeringen
föreslår att ansvaret skall läggas på rektor. Det är
mycket angeläget att enskilda åtgärdsprogram upprät-
tas och att ansvaret blir tydligt. Vi tillstyrker förslaget
och föreslår att det omedelbart skrivs in i grundskole-
förordningen samt att skrivningarna i skollagen, som
skall ses över inom en snar framtid, stärks på denna
punkt.
I en skola med individualiserad undervisning, stöd
efter behov och krav på individuella åtgärdsprogram
passar inte en fixerad timplan. Regeringens förslag
med en försöksverksamhet med skolor utan timplan är
bra. En flexibel timplan ger ökade möjligheter att
anpassa studietiden i olika avsnitt efter elevens olika
förutsättningar och intresse. Förslaget med försök i
några kommuner med en timplanefri skola är ett steg i
rätt riktning, och utvärderingen kan ge värdefulla
erfarenheter inför ett genomförande i full skala. Men
reformen brådskar, och under väntetiden bör skolorna
utnyttja redan nu existerande möjligheter till flexibla
timplaner.
Regeringen aviserar en översyn av skollagarna. De
nu gällande skollagarna återspeglar inte de olika ge-
nomgripande förändringar som sker i riktning mot en
helhetssyn på svenskt skolväsende. De bär i stället
spår av en serie successiva detaljändringar och behö-
ver få en enklare och mer sammanhållen struktur. Det
är bra att de omarbetas i detta syfte. Det vore en för-
del om arbetet med utformningen sker med en parla-
mentariskt sammansatt grupp eller referensgrupp i
syfte att få en så bred politisk uppslutning kring lag-
stiftningen som möjligt.
Fru talman! Jag står självfallet bakom Miljöparti-
ets samtliga motioner i ärendet, men för tids vinnande
yrkar jag bifall till endast reservation 2 under mom. 1
och 10.