Fru talman! Jag tycker fortfarande inte att det är
trovärdigt att ta med den ena handen och ge med den
andra och samtidigt påstå att allting är lika viktigt.
Jag tycker inte att just inskränkningar är det som
är besvärligt. Sådana tycker jag gott och väl att man
kan göra. Miljöpartiet har helt andra utgångspunkter
när det gäller pliktfrågan. Det som är besvärligt är att
man säger att man vill utbilda så många som möjligt
eftersom det är bra för folkförankringen. Jag vill påstå
att det viktigaste för folkförankringen är vad man
utbildas för, att det känns relevant, att man får moti-
vation och att man får meriter av det man gör medan
man utbildas - inte att så många som möjligt pressas
igenom.
Jag tycker att det är viktigt med en helhetssyn in-
för kontrollstationen. Försvarsministern pratade förut
om underrättelsetjänsten och Pliktutredningen som två
viktiga hörnstenar. Vi har också ledningssystemet.
Här har försvarsutskottet ett antal gånger påpekat att
det måste utredas skyndsamt och med ett parlamenta-
riskt inflytande så att även det kan vara en av grun-
derna inför kontrollstationen - eller det nya försvars-
beslutet, eller vad vi nu vill kalla det.
En annan sak jag vill lyfta upp, med anledning av
vad jag sade tidigare, är de icke-militära bedömning-
arna, dvs. det nytänkande som jag efterlyser. Ett led
här skulle kunna vara att få in andra säkerhets- och
försvarspolitiska debattörer och tänkare i detta arbete
och inte bara, som försvarsministern säger, knyta t.ex.
militär kompetens till Försvarsberedningen. Jag tror
att vi måste släppa många gamla föreställningar och
många gamla backspeglar och titta på hur framtiden
artar sig, inte minst ur ett totalförsvarsperspektiv, med
de nya hot som vi måste inte bara inventera utan ock-
så reagera på.