Fru talman! Jag tänkte fortsätta där vår värderade
ordförande Arne Andersson började. Det gäller an-
passningsdoktrinen. Den är precis som försvarsminis-
tern sade mycket central för vår försvarspolitik.
En konkret fråga till ministern skulle kunna lyda:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att
planeringen av systemet med anpassning inte skall
kullkastas genom ständiga förändringar? Ett svar
skulle kunna bli att det naturligtvis måste vara flexi-
belt. Ja, det kan inte låsa mot en enda målbild, men
det måste ändå vara någon form av långsiktighet i
själva systemet, så att det kan bli en ordentlig demo-
kratisk kontroll av anpassningen och vad den innebär.
De åtgärder som nu föreslås leder oavvisligen till
att det behövs ytterligare resurser efter det att För-
svarsbeslut 96 har sjösatts. De som skall planera för
anpassningen och konkret - så konkret det nu går -
hantera de här åtgärderna inom Försvarsmakten måste
ju leva i en värld som är någorlunda långsiktig.
Hur skall vi alltså kunna hantera den här anpass-
ningsdoktrinen utifrån förändrade spelregler, sådana
förändringar som har inträffat och naturligtvis kom-
mer att inträffa? Vi måste som jag ser det sjösätta
själva systemet.