Fru talman! I onsdags, när vi inledde den här de-
batten, kallade jag regeringens proposition för lappa-
och-laga-åtgärder, och jag sade att jag saknade en
helhetssyn på de åtgärder som vidtas.
En sådan sak är pliktfrågan. Det är inte trovärdigt
att å ena sidan i besparingssyfte 1998 kalla in 3 500
färre pliktiga, å andra sidan tala om plikten som fun-
damentalt viktig för folkförankringen och dessutom
lägga tilläggsdirektiv till Pliktutredningen där det slås
fast att man endast i undantagsfall skall skriva in
pliktiga i utbildningsreserven. Hur går detta ihop? För
mig gör det inte det. Det är inte trovärdigt.
Låt mig koncentrera mig litet grand på framtiden.
Miljöpartiet saknar en vital och nyskapande debatt om
försvars- och säkerhetspolitiska frågor i det här lan-
det. Det är ofta samma personer som debatter. Hur
duktiga och framstående de än är efterlyser jag andra
infallsvinklar än de traditionellt militära. Frågan är
hur vi kommer till rätta med det inför kontrollstatio-
nen. Försvarsministern pratar om en komplettering till
utredningsuppdragen, om forskare och militär kompe-
tens till beredningen. Varför inte skicka ut beredning-
ens säkerhetspolitiska rapport på remiss till icke-
traditionella försvars- och säkerhetspolitiska debattö-
rer och tänkare i Sverige, för att få in ett annat per-
spektiv? Ett sådant skulle kunna vara viktigt för att vi
inte bara, som jag tror att Folkpartiet uttryckte det i
sin partimotion, skall titta i backspeglarna, utan i
stället titta i en kikare utan det traditionella militära
rastret framför. Jag tycker att det här är viktigt, och
jag undrar hur försvarsministern ser på det.