Fru talman! Jag hade Arne Anderssons fråga från
slutet av hans anförande i minnet. Jag anser att vi i
verkligheten har en mycket omfattande materiell för-
nyelse. Det är positivt. Jag uppfattar det som att Arne
Andersson också menar det.
Men jag kan inte förneka att förnyelsen blev om-
fattande under 1988 och 1989. Den gick så långt att
det var nödvändigt att dra ned den för att över huvud
taget kunna möjliggöra grundutbildning, officersut-
bildningar på i stort sett opåverkad nivå och - i viss
begränsad mån - genomförande av repetitionsutbild-
ningar. Jag kan alltså medge att omfattningen av ma-
terieltillförseln blev så stor att det delvis har gått ut
över repetitionsutbildningarna.
Jag anser dock att det var ett acceptabelt, ehuru
icke önskvärt, förhållande i ljuset av den säkerhets-
politiska situationen. Jag vill nämna att jag vid av-
vägningen lade stor vikt vid att officersutbildningen
och skolsystemet för denna i allt väsentligt inte skulle
drabbas. Den utgör nämligen den kanske mest funda-
mentala grunden för den mänskliga faktorns förmåga i
vårt försvar på längre sikt.