Fru talman! Det är en stor ära för mig att få vara
med i den andra delen av vår diskussion om vårt be-
tänkande.
Jag vill börja med att också från regeringen gärna
framföra ett varmt tack av uppskattning till det ord-
förandeskap som Arne Andersson nu lämnar. Det har
verkligen funnits möjlighet till diskussion och till det
samförstånd som bör vara möjligt i en demokrati som
vill slå vakt om sitt folkliga försvar. Jag vill också
gärna säga att det har varit en stor glädje att få ha
sådana kritiska granskare som Jan Jennehag och An-
nika Nordgren i försvarsutskottet från regeringens
utgångspunkter.
Fru talman! Bakgrunden till dagens debatt är väl-
känd för alla - Försvarsmaktens ekonomiska svårig-
heter, de s.k. svarta hålen. Den 18 december i fjol
redovisade jag de uppdrag som regeringen givit till
Försvarsmakten för att bringa ordning i myndighetens
planering och ekonomi. Redovisningen av detta har
sedan legat till grund för regeringens proposition.
Den innehöll åtgärder som leder till att ekonomin
och planeringen kan komma i fas igen. Tyvärr måste
jag konstatera att de åtgärder som krävs innebär gans-
ka tuffa tag och inte önskvärda ingrepp i verksamhe-
ten, men som vi i regeringen ändå kände oss tvingade
att vidta.
Jag vill i detta sammanhang upprepa vad jag sade
den 18 december. Totalförsvarsbeslutet 1996 gäller
fortfarande, liksom den ekonomiska ramen som där
slogs fast. Om inte det säkerhetspolitiska läget kräver
annat så får Försvaret inte kosta mer. Det är också
min och regeringens absoluta vilja att hålla fast vid de
viktiga principerna som fastställdes i det senaste för-
svarsbeslutet. Jag tänker då på anpassning, helhetssyn,
folkförsvarstanken och försvarets internationella
verksamhet.
I regeringens proposition finns en enda "kläm" till
riksdagen, med innebörden att Försvarsmaktens be-
redskap skall medge att utvalda delar av organisatio-
nen - i stället för som nu huvuddelen - inom ett år
efter beslut skall ha uppnått full krigsduglighet. Re-
geringen och jag gör bedömningen - mot bakgrund av
Försvarsmaktens ekonomiska obalanser - att det är
det mest framsynta sättet att återskapa balansen mel-
lan verksamhet och utgifter i Försvarsmakten.
Det säkerhetspolitiska läget just nu är gynnsamt.
Detta visar inte minst försvarsberedningens delrapport
från den 20 februari. Det gör att vi inte behöver ta
några större risker genom att göra avkall på försvarets
operativa förmåga i närtid men samtidigt behålla
handlingsberedskapen längre fram. Detta konstaterar
också utskottet i sitt betänkande. Utskottet delar re-
geringens syn att vår säkerhetspolitiska situation har
förbättrats och att angreppshoten ter sig mer avlägsna
samt att detta i motsvarande grad har minskat behovet
av hög krigsduglighet och beredskap i nutid.
När jag läser utskottets betänkande är det ett par
saker som jag vill kommentera.
För det första: När det gäller försvarsindustrin
kommer regeringen i budgetpropositionen för 1999
att redovisa vilka eventuella försvarsindustriella kon-
sekvenser som regeringens förslag till ändrade inves-
teringsplaner och bemyndiganden får och informera
om läget inför kontrollstationen. Vi kommer också att
redovisa tillgängliga resultat av regeringsuppdrag som
gäller försvarsindustrin.
För det andra: Utskottet har i sitt betänkande på-
pekat att Försvarsmakten måste stärka sin roll som
arbetsgivare, i likhet med vad Riksrevisionsverket
sagt. Inom Regeringskansliet bereder Försvarsdepar-
tementet och Finansdepartementet frågan. Vi kommer
att återkomma till riksdagen med en redovisning om
eventuella åtgärder som kan bli nödvändiga. Jag vill
dock påpeka att jag i dagsläget inte avser att föreslå
att Försvarsmakten fråntas sitt arbetsgivaransvar.
Fru talman! I det senaste försvarsbeslutet fördes
anpassningsdoktrinen in som en förutsättning, ett
grundelement, för totalförsvarets framtida utformning.
Anpassningen var och är det instrument vilket vi skall
använda för att skapa ett flexibelt totalförsvar som väl
står upp mot förutsättningarna för vår säkerhet.
Anpassning är en dynamisk syn på beredskap,
ökning eller minskning av försvarsförmåga och
ominriktning. Förmåga till anpassning är en central
fråga i totalförsvarets planering, styrning och utform-
ning. Anpassningsförmågan utgör grunden för den
handlingsfrihet som vi eftersträvar. Anpassning till
förändrade förutsättningar kan ske genom att åtgärder
vidtas i hela spektrumet från kort till lång sikt.
I det korta perspektivet måste beredskap och för-
svarsförmåga kunna höjas snabbt. Höjningen skall
kunna ske i definierade steg och vara verkställd inom
ett år. Förmågan till förvarning och analys av om-
världsläget måste säkerställa att åtgärder för att höja
beredskapen och öka försvarsförmågan kan påbörjas i
tid. Fru talman! Jag vet också att man inom Försvar-
smakten har konkreta operativa planer som väl be-
skriver denna möjlighet.
En säkerhetspolitisk förändring kan ofta tänkas
ställa krav på snabb anpassning i vissa avseenden och
samtidigt mer långsiktiga i andra. De kortsiktiga be-
redskapsåtgärder som vidtas för att snabbt höja den
befintliga krigsorganisationens förmåga bör avvägas
mot behovet av att i ett sådant läge också stärka den
långsiktiga försvarsförmågan.
För att skapa tilltro till anpassningsprincipen som
styrande för försvarets dimensionering och utform-
ning anser jag att det är angeläget att utarbeta planer
som på medellång sikt visar hur försvarsförmågan kan
öka för att möta uppkommande hot. Det är angeläget
att en planering med olika målbilder kan skapas. De
skall visa vilken organisation som i stort kan bli
krigsduglig på cirka fem år.
Jag kan försäkra riksdagen att på det här området
arbetar både Försvarsdepartementet och Försvarsmak-
ten intensivt med att utveckla ett bra planeringsin-
strument. Målbilderna utgör ju underlag för utfor-
mandet av dagens organisation, men de utgör samti-
digt en viktig planeringsgrund för en eventuell omin-
riktning med hänsyn till omvärldsutvecklingen.
För att utforma en kommande krigsorganisation
och de produktionsresurser som behöver disponeras
bör en av målbilderna för ökning av försvarsförmågan
kunna vara att möta en omvärldsutveckling med
iståndsatta styrkor. Tillväxten skall i så fall kunna ske
genom en ökning av befintliga förbands storlek, för-
tätning med kvalificerad materiel, modifiering av
materiel samt genom att nya förband aktiveras som
krigsförband.
Jag anser inte att det är meningsfullt att ha fast-
ställda anpassningsmålbilder och planer som omfattar
längre tid än cirka fem år. Ett motiv är att en längre
anpassningsperiod måste baseras på successivt fattade
beslut bl.a. beroende på att vår strategi och styrke-
uppbyggnad behöver justeras efter hand som ny in-
formation blir tillgänglig.
Fru talman! I försvarsbeslutet 1996 beslutade
riksdagen att en utvärdering av det säkerhetspolitiska
läget skall ske med jämna mellanrum. Riksdagen
valde att införa återkommande säkerhetspolitiska
kontrollstationer, där en fortlöpande politisk prövning
skulle ske av det säkerhetspolitiska läget och dess
konsekvenser för totalförsvarets beredskap, omfatt-
ning, utveckling och förnyelse.
Nästa år kommer vi att genomföra en kontrollsta-
tion - helt i enlighet med intentionerna i försvarsbe-
slutet. Kontrollstationen och Försvarsmaktens eko-
nomiska obalanser är två skilda processer. Hur vi
skall utforma vårt försvar för de framtida hoten och
riskerna får inte bli ett slagträ i den ekonomiska de-
batten. Kontrollstationen skall bygga på grundliga
säkerhetspolitiska analyser.
I det sammanhanget måste Försvarsberedningens
viktiga arbete nämnas. Den kommer vid årsskiftet att
lämna sin slutrapport, som sedan skall ligga till grund
för regeringens bedömningar vid kontrollstationen.
Regeringen har för en tid sedan givit ett antal utred-
ningsuppdrag till delar av totalförsvarets myndigheter.
Dessa uppdrag syftar till att ta fram ett fördjupat un-
derlag inför den gedigna översyn som sker vid kon-
trollstationen.
Utgångspunkten är förändringarna i det säkerhets-
politiska läget. Vilka dessa är framgår av Försvarsbe-
redningens delrapport. Vad som skall utredas är i
grunden vilken alternativ försvarsorganisation, militär
och civil, som vi bör inleda en utveckling mot.
Den modifiering av försvarsorganisationen som
eftersträvas i alternativen skall lägga minskad vikt vid
beredskap och förmåga att möta angrepp de närmaste
åren och ökad vikt vid förmåga till internationell
verksamhet och att kunna bidra till förmågan att möta
nya typer av hot. Vi måste dock ta hänsyn till de allt-
jämt kvarstående behoven att långsiktigt kunna anpas-
sa försvarsförmågan till nya villkor.
För att få fram dessa uppdrag, formulera dem
m.m. har det bedrivits ett intensivt arbete inom För-
svarsdepartementet och i Försvarsberedningens sekre-
tariat. Jag anser att vi med formuleringen av dessa
uppdrag ställt de rätta och relevanta frågorna för den
grundliga översyn som vi har framför oss i samband
med kontrollstationsarbetet. I Försvarsdepartementet
kommer vi, parallellt och i samarbete med myndighe-
terna, att bedriva ett arbete såväl i linjeorganisationen
som i ett antal särskilda arbetsgrupper för att på bästa
sätt förbereda kontrollstationen.
Tiden är knapp, och det är strategiskt viktigt med
en bra underbyggd kontrollstation. Jag kommer därför
att ytterligare stärka departementets analyskapacitet
med bl.a. forskare och militär kompetens. De kommer
i första hand att placeras i Försvarsberedningens sek-
retariat.
Det finns ytterligare två frågor som är viktiga för
helheten inför nästa år. Den första är underrättelse-
tjänsten, och vi kommer att få Underrättelseutred-
ningens slutbetänkande under senare delen i år. Den
andra frågan är plikten, som i första hand behandlas
inom ramen för den parlamentariska pliktutredningen.
Den har två år på sig, och det kommer därför inte att
vara möjligt för oss att ta ställning till alla pliktfrågor
i kontrollstationen. Min förhoppning är dock att det
skall vara möjligt att i varje fall belysa en del princi-
piella frågor redan då.
Fru talman! Det framtida kriget vet vi inte mycket
om, men troligen kommer det att ställa andra krav på
försvaret än de traditionella. Kanske måste vi skaffa
oss en beredskap för hackers-krig i framtiden. Det är
en dimension av en möjlig utveckling. En annan är
samhällets motståndskraft. Jag upplever att det i dag
finns en brist i kunskapen och medvetenheten om hur
man klarar påfrestningar, små och stora, i samhället.
Många män och ett mindre antal kvinnor har ge-
nom åren fått utbildning i hur man uppträder i sådana
situationer. Men de har blivit färre och färre. Det
måste vi motverka. Vi måste stärka kunskapen om hur
vi skall agera vid svåra påfrestningar. Därmed reage-
rar vi mer rationellt, och bidrar till den samlade värn-
kraften i landet.
Vi måste för att vara rustade att möta det framtida
kriget eller den krigsliknande situationen förbereda
oss genom ett flexibelt och anpassningsbart försvar
och genom hög kompetens och hög nivå på både
materiel och viss personal. Slutligen måste vi på stor
bredd i samhället skapa krishanteringsförmåga.