Fru talman! Först skall jag be att få säga ett varmt
tack till Arne Andersson som har för avsikt att lämna
riksdagen. Jag vill tacka för det sätt på vilket han har
lett utskottets arbete. Humor och entusiasm har varit
två viktiga egenskaper som har gjort arbetet lätt och
trevligt. Tack Arne!
Fru talman! Försvarsmakten brottas med ekono-
miska problem. En beskrivning av hur kunskaperna
om problemens omfattning växt fram under förra året
finns i regeringens proposition och i utskottets betän-
kande. Var och en kan ta del av det så sparar vi tid.
Om vi inte gör någonting kommer de ekonomiska
problemen att växa och växa. Fem procents fel på
femårsperioden, som Håkan Juholt nämnde i sitt anfö-
rande, kan synas ganska harmlöst. Men eftersom det
totalt handlar om mycket stora belopp blir det samla-
de underskottet ändå alldeles oacceptabelt stort efter
några år.
I onsdags diskuterade vi här kammaren hur vi
skall klara sjukvården i vårt land. Pengar är även i det
sammanhanget en av de viktigare resurserna. Därför
måste vi helt enkelt kräva av alla myndigheter, själv-
fallet också försvaret, att hålla sin inom givna eko-
nomiska ramar. Försvarsmakten förtjänar självfallet
kritik för bristerna i sin planering. Kostnaderna för
förbandsdriften har t.ex. regelmässigt underskattats.
Riksdagen måste kunna utgå ifrån att beslutsunderlag
från myndigheterna är korrekta, kontrollerade och
efterlevda.
Regeringen föreslår i propositionen åtgärder för
att uppnå balans i ekonomin. Åtgärderna berör bl.a.
pliktutbildning, materialanskaffning och frivilligverk-
samhet. Ändringar i det övergripande målet för För-
svarsmaktens beredskap föreslås också, vilket bl.a.
medför att vissa delar av krigsorganisationen kan
komma att få lägre beredskap än det s.k. ettårsmålet
som gäller i dag.
Jag anser att regeringens redogörelse visar på sto-
ra brister i systemen för att såväl styra som följa upp
Försvarsmaktens verksamhet. Det måste naturligtvis
åtgärdas. Det innebär att Försvarsmaktens ledning och
förvaltning successivt måste reformeras för att komma
till rätta med dessa ständigt återkommande obalanser i
planeringen. Likaså måste statsmakterna skärpa upp-
följningen av Försvarsmaktens verksamhet för att
medverka till en nödvändig effektivisering.
Det ärende vi nu debatterar gäller alltså vilka åt-
gärder som är nödvändiga för att under det här bud-
getåret få balans mellan de ekonomiska resurserna
och verksamheten i försvaret. Det kan vi göra utan att
ompröva 1996 års försvarsbeslut förutom vad gäller
beredskapskravet som jag nyss nämnde. En prövning
av försvarsbeslutet skall däremot ske i och med kon-
trollstationen 1999.
Den säkerhetspolitiska kontrollstation som är pla-
nerad har som syfte att göra en prövning av bl.a. det
säkerhetspolitiska läget. Meningen är att se hur den
aktuella situationen påverkar behovet, omfattningen
och utvecklingen av totalförsvaret. Genom arbete med
Försvarsberedningens rapport, som är mycket bety-
delsefull för kontrollstationen, tar samtliga riksdags-
partier del i förberedelserna. Det finns starka skäl för
att senarelägga den säkerhetspolitiska kontrollstatio-
nen till 1999.
Kontrollstationen är alltså bestämd i försvarsbe-
slutet redan i december 1996. Att i förväg tala om vad
som blir resultatet av kontrollstationen, vilket reser-
vanterna förordar i reservation nr 1, innebär att man
låser sig för tidigt. Underlaget för den säkerhetspoli-
tiska kontrollstationen 1999 måste vara brett. Det
skall innehålla alternativa handlingsvägar. Kontroll-
stationsarbetet, och då i första hand bedömningen av
det aktuella säkerhetspolitiska läget, är det som skall
utgöra grund för vad som blir resultatet. Den sakpoli-
tiska debatten får vi ta när vi har det nödvändiga un-
derlaget.
De akuta ekonomiska problemen inom försvaret
skall påverka den här processen så litet som möjligt.
Målet måste vara att skapa ekonomiska förutsättning-
ar för att kunna möta de verkliga behoven. Det finns
självfallet alltid en risk för att det blir tvärtom. Till-
sammans måste vi göra allt för att motverka ett sådant
resultat.
Anslagsförordningens effekter och tillämpning har
vållat mycken huvudbry. Det pågår nu en analys i
Regeringskansliet om konsekvenserna av tillämpning-
en av anslagsförordningen. Den analysen är alldeles
nödvändig. Verksamhetsneutralitet är en viktig förut-
sättning. Om det inte går att snabbt, tydligt och en
gång för alla reda ut de här begreppen får vi hitta ett
annat system som alla kan begripa, åtminstone de i
riksdag, regeringen och myndigheter som har ansvaret
för att ekonomin är under kontroll.
Fru talman! Moderaterna säger i reservation nr 3
om ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap att
ett beslut av den dignitet som nu föreslås riksdagen
borde varit avsevärt bättre förberett. Hur skall man
kunna förbereda det? Menar Moderaterna att rege-
ringen och utskottets majoritet skulle ha förutsett att
Försvarsmakten inte skulle hålla sig inom de givna
budgetramarna?
Moderaterna säger också att förändringarna i be-
redskapen som föreslås innebär en oprövad föränd-
ring i tillämpningen av anpassningsprincipen. Så är
inte fallet. Däremot kan man konstatera, som också
görs i propositionen, att det är bra att det säkerhets-
politiska läget har fortsatt att förbättras. Däremot kan
man inte, och skall inte heller, dra några slutliga väx-
lar på det säkerhetspolitiska läget förrän i kontrollsta-
tionen. Den verkliga prövningen angående behovet av
Försvarsmaktens beredskap skall ske i samband med
kontrollstationsarbetet som inletts och där beslut skall
fattas våren 1999.
I reservation 6 yrkar fem partier på ett totalt inves-
teringsstopp med hänvisning till att man skall vänta in
ett nytt försvarsbeslut. Jag menar att ett totalt investe-
ringsstopp inte är realistiskt. Däremot är en sänkning
av gränsen för investeringar som skall underställas
regeringens prövning från 20 till 10 miljoner högst
rimlig. Det är viktigt att regeringen genom en sådan
sänkt beloppsgräns för investeringsobjekt ökar sin
uppmärksamhet kring hur olika försvarsbeslut genom-
förs. Reservanterna menar att det föreligger risk för
att nyinvesteringar sker i en struktur som man snart
kommer att lämna. Det finns alltid en fara att man
investerar fel. Men därifrån till att införa ett totalt
investeringsstopp är steget långt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.