Fru talman! Jag kan gärna säga att jag tyckte det
var besvärligt att fatta beslut om inskränkningar i
tillämpningen av värnplikten under innevarande år,
när vi fann att detta var nödvändigt. Det är en dålig
logik att å ena sidan, som jag och regeringen, vara
starkt engagerad för att de flesta faktiskt skall ha
möjlighet att göra sin plikt och att å andra sidan
tvingas fatta det här beslutet. Det skedde därför att det
var svårt att genomföra andra åtgärder för att undvika
ett budgetöverdrag i Försvarsmakten, åtgärder som
skulle ha drabbat andra delar och med svårare kon-
sekvenser.
I slutändan handlade det för min del i hög grad om
en avvägning av vad som var viktigast - att vidmakt-
hålla officersutbildningen med alla dess påbyggnads-
skolor eller att låta bli att inkalla ca 3 600 värnplikti-
ga. Jag gjorde då prioriteringen att det var viktigare
för framtiden att upprätthålla officerskårens profes-
sionella förmåga än att nu, i den lugna säkerhetspoli-
tiska situation som vi befinner oss i, genomföra inkal-
lelsen av de 3 600 pliktiga.
Jag anser att Pliktutredningen har en viktig uppgift
i att å ena sidan se till att de flesta, för att inte säga i
princip alla, skall kunna genomföra en militär eller
civil utbildning, å andra sidan hitta former som gör
detta möjligt, sett utifrån den anpassningsdoktrin där
nuets beredskap kan få stå tillbaka något i förhållande
till framtiden. Jag hoppas att Pliktutredningen kan
hjälpa oss med att finna den avvägningen.