Herr talman! I somras var jag på besök vid Kon-
vex AB i Stenstorp. På Konvex tar man hand om
kadaver från Ystad i söder till Gävle i norr. Det är
alltså en oerhört storskalig hantering. Man transporte-
rar kadaver över hela landet.
En mer illa placerad kadaverhantering än denna är
svår att hitta. Konvex ligger mitt i Stenstorps samhäl-
le, på Storgatan. Dessutom ligger Konvex granne med
en ostfabrik. Stanken som sprids i Stenstorps samhälle
är förfärlig. Invånarna vittnar om att de inte kan ha
folk hemma och sitta utomhus och fika under somma-
ren. De kan inte bjuda hem folk, eftersom stanken är
så vidrig att den orsakar illamående. De berättar
dessutom att det ganska ofta ligger delar av kadaver
på vägarna inne i samhället. Det är delar som har
ramlat av transporterna. Dessa transporter går rakt
igenom Stenstorps samhälle. Det är ofta sjuka djur
som har dött och som kan ha haft salmonella eller
andra farliga sjukdomar. Delar av dessa djur ligger
alltså utmed vägarna i Stenstorp. Denna hantering
innebär alltså en stor smittspridningsrisk. Det är ju
inte svårt att föreställa sig hur smittan kan spridas när
hanteringen ser ut som den gör.
Stenstorpsborna har levt med detta under mycket
lång tid, men nu är måttet rågat, och de kräver att
verksamheten flyttas. De ser med fasa framför sig att
verksamheten förväntas öka markant beroende på nya
EU-regler på området som förbjuder all nedgrävning
av självdöda djur. Det är faktiskt så långt från ett
kretslopp som man kan komma.
Med anledning av detta skrev jag en motion under
den allmänna motionstiden om att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag på hur den
svenska kadaverhanteringen skall bli småskalig, att
transporterna av kadaver skall minska genom en små-
skalig verksamhet samt att regeringen måste uttala
principer för var verksamhet som t.ex. Konvex i
Stenstorp får etableras. Dessutom vill jag fråga om
något som är akut: Vilka åtgärder vidtar regeringen
när det gäller transporterna för att säkra dem kring
denna fabrik?
Jordbruksutskottet har behandlat motionen, och
jag måste säga att jag är mycket besviken. Utskottet
bemöter inte ens yrkandena utan konstaterar bara att
Jordbruksverket har meddelat föreskrifter om omhän-
dertagande, hantering och bearbetning av djurkadaver
och annat animaliskt avfall. Med detta konstaterande
avstyrks motionen i den mån den inte kan anses till-
godosedd, skriver utskottet. Detta är ytterst märkligt.
Det är ett sätt att klappa Stenstorpsborna på axeln och
säga: Ni får väl stå ut. Jag förstår att de inte står ut.
I motionen tog jag också upp vad som händer med
Sveriges förbud mot kadavermjöl i foder i och med
EU-anpassningen. Den 31 december 1997 skulle
Sverige tvingas slopa förbudet mot kadavermjöl i
foder även till andra djur än pälsdjur. Enligt min me-
ning måste regeringen agera för att det svenska un-
dantaget skall gälla. Man måste helt enkelt garantera
att det svenska undantaget fortsättningvis skall gälla.
Det vore katastrof om Sveriges förbud mot kadaver-
mjöl försvann.
Regeringen måste också utarbeta en handlingsplan
med syfte att driva igenom ett sådant kadaverförbud i
hela EU-området, ett kadaverförbud motsvarande det
svenska. Jag tycker också att det är viktigt att peka på
att den svenska regeringen verkar för att Sverige inte
exporterar kadavermjöl till länder som inte har ett
förbud mot att använda kadavermjöl i fodret till andra
djur än pälsdjur.
Regeringen har begärt att EU-kommissionen inför
ett generellt förbud mot kadavermjöl i hela EU. I
andra hand kräver regeringen att få behålla det svens-
ka förbudet. Just nu vet vi faktiskt inte hur det går,
eftersom EU:s ständiga foderkommitté för foderfrågor
har diskuterat Sveriges krav vid ett möte i december i
fjol. Man bestämde sig då för att göra en noggrann
genomgång av de undantag som Sverige vill behålla
innan man fattar beslut. I väntan på detta förlängdes
de nuvarande undantagsreglerna. Hur länge de skall
gälla framgår alltså inte. Vi vet i dag inte hur länge vi
får behålla vårt förbud mot kadavermjöl.
Detta redogör utskottet för i betänkandet och skri-
ver bara att synpunkterna på förbudet mot kadaver-
mjöl i foder kan lämnas utan vidare åtgärd. Jag tycker
inte att det duger. Det minsta man kan begära är att
utskottet gör ett uttalande till regeringen om att man
borde ha åtminstone en handlingsplan för hur man
skall agera om det förskräckliga händer att Sverige
inte får behålla förbudet mot kadavermjöl. Men man
gör alltså ingenting. Jag tycker att det verkar som om
jordbruksutskottet i detta fall har blivit handlingsför-
lamat.