Herr talman! Ann-Kristine Johansson säger att vi
inte skall diskutera förordningar i riksdagen. Det är
möjligt, men samtidigt handlar det om vad lagstiftaren
har avsett och hur reglerna tillämpas i verkligheten.
Det är inte helt oväsentligt.
Ann-Kristine Johansson säger att sunt förnuft skall
råda och att det inte handlar om att gå fram med
måttstock. Varför kan vi då inte uttala detta? Det är en
sak att det sägs saker av ministrar och i riksdagen,
men ett riksdagsbeslut är en mycket tydligare signal.
Det är detta som myndigheter och tillsynsmän respek-
terar.
Oron är inte opåkallad. Det är de som hanterar
verkligheten - också myndighetspersoner - som har
fört upp frågan till diskussion. De är bekymrade över
hur man skall tillämpa lagstiftningen.
Om Ann-Kristine Johansson kan instämma i det
Maggi Mikaelsson nyss sade om att det inte har någon
betydelse om det blir ett tillkännagivande eller inte
kan vi kanske få ett tillkännagivande. Det vore en
oerhört tydlig signal. Då har riksdagen markerat vad
den tycker. Då är det inte bara något som sägs i riks-
dagsdebatten.
Ann-Kristine Johansson börjar sitt anförande med
att fråga hur vi kan minska lidandet för djuren. Vi har
faktiskt föreslagit en konkret lagändring på den
punkten. Det finns förslag i reservation 1 om hur den
lagen skall utformas. Varför kan vi inte ta till detta?
Att föra en filosofisk diskussion om vad som är li-
dande och vad djuren känner är en sak, men om vi är
tydliga i lagstiftningen förs frågan framåt. Det är ett
svar på Ann-Kristine Johanssons fråga om hur vi skall
minska lidandet för djuren. Vi kan gå på reservation
1. Varför kan vi inte också på den punkten vara tydli-
ga?