Herr talman! Det sista avsnittet i det betänkande
som vi nu behandlar handlar om bisjukdomen varroa,
eller närmare bestämt om hur man bekämpar denna
bisjukdom. Det allra sista som Ann-Kristine Johans-
son uttryckte här i talarstolen var en förhoppning om
att biodlarna skulle kunna fortsätta och att biodlingen
skulle kunna utvecklas på ett bra sätt i Sverige.
Men läser man texten i betänkandet, Ann-Kristine
Johansson, så är det ju tvärtom så att ni i majoriteten
totalt sågar av möjligheten att nu bekämpa den här
bisjukdomen. Ni föredrar att man i stället skall fortsät-
ta med kemiska preparat. Nackdelen med kemiska
preparat är dels att de ger restsubstanser i honungen,
dels att de är förenade med obehag och risker för de
biodlare som skall använda medlen. Dessutom för-
svinner inte kvalstren. De blir kvar. Nere i Europa har
det visat sig att bina blir resistenta mot de här kemiska
medlen. Man får bara tillgripa starkare och starkare
medel.
När man upptäckte varroan i Sverige, trodde man
att den skulle spridas med samma hastighet som den
gjorde i t.ex. Tyskland. Men på fem år var hela
Tyskland infekterat, och på fem år här i Sverige var
det 15 % av landet som hade smittats av varroa. Det
beror ju på att vi inte bor så tätt och inte har våra
bikupor så tätt som man har nere i Tyskland. Det
sprids därför relativt långsamt. Det geografiska läge
vi har med vatten, hav och fjäll längs våra gränser gör
att vi är ganska isolerade. Bin flyger max två kilome-
ter. Det skulle alltså vara lätt att utrota det här
kvalstret och fortsatt ha friska bin som pollinerar och
är honungsproducenter.
Biodlingen har minskat i Sverige. I dag finns det
betydligt färre samhällen än för bara sex sju år sedan.
Antalet samhällen har på denna tid minskat från
150 000 till 110 000. Vi konsumerar 6 500 ton ho-
nung, och vi producerar 3 500 ton honung. Så egent-
ligen skulle det finnas utrymme för att fördubbla
honungsodlingen.
De allra flesta biodlarna är hobbybiodlare. Vi har
ungefär 14 000 biodlare kvar. Av dem är det ungefär
200 som är yrkesbiodlare. De hörs och märks väldigt
väl, och de är inte så väldigt pigga på att man skall
utrota kvalstret genom att bränna kupor.
Det är som jag ser det ett stort ansvar som majori-
teten har tagit på sig genom att i det här betänkandet
föröda svensk biodling och den pollinering och ho-
nungsproduktion som vi bedriver. I dag producerar
större delen av biodlingen i Sverige ett gott och fram-
för allt rent livsmedel.
Som norrlänningar har vi nu bara att se fram emot
att biodlingen minskar vartefter varroan sprider sig.
Hobbybiodlare är nämligen inte intresserade av att
använda kemiska preparat som är giftiga.