Herr talman! Den här debatten och det här betän-
kandet rör en ändring av djurskyddslagen beroende av
att EG-direktiv och EG-bestämmelser gör att den
svenska lagstiftningen måste ändras. Efter vad jag kan
förstå kommer djurskyddslagen i huvudsak att bli
bättre i och med detta. Det ställs större krav på dem
som har försöksdjur och bedriver djurförsök.
Från Centerpartiets sida har vi i anslutning till
detta motionerat om ändringar av 2 § så att djur-
skyddsmyndigheterna skulle kunna stoppa djurförsök
om man anser att djuren utsätts för ett lidande som
inte är acceptabelt. Den ändring som gjordes 1990
eller 1991 fråntog hälsoskyddsnämnderna den möj-
ligheten. Vi har inte följt upp dessa yrkanden i det här
fallet, eftersom de regler som nu förs in gör att det
ställs större krav på veterinär, personal m.m. vid de
här försöken. Vi får väl se vad det får för resultat. Det
här är ändå ett fall framåt.
Den stora frågan här är att de djurförsöksetiska
nämnderna får bli beslutande i stället för rådgivande.
På den punkten var vi till att börja med negativa, helt
enkelt därför att de här nämndernas arbete i huvudsak
fungerar alldeles utomordentligt bra i dag. Man har
hittat en form där olika intressen finns med och där
man kan arbeta på ett bra sätt med stort förtroende.
Risken är att det här kan brytas. Vi får hoppas att det
inte blir så. Det är inte nödvändigt att det blir så, utan
arbetet bör kunna fortgå på ett bra sätt också fortsätt-
ningsvis. Men det hade varit bättre om man hade
kunnat hitta ett annat sätt att lösa det här.
Regeringen har varit ganska sen med det här för-
slaget. De här propåerna från EU har man haft ganska
länge. Nu sitter vi i den knipan att vi måste fatta ett
beslut. Det här är det enda beslut vi kan fatta som
uppfyller kraven från EU, och då får vi göra det.
Nu har förslaget ändå ändrats så till vida att det
blir möjligt för forskarna att överklaga. Det finns
naturligtvis synpunkter på det också, men det här är
ändå en rättssäkerhetsaspekt som jag tycker är viktig.
Det var också först efter denna ändring som vi kunde
få en tillräckligt stor majoritet i utskottet för att få
frågan vidare.
Vi yrkar bifall till det här förslaget, med de änd-
ringar som är gjorda, även om vi har synpunkter på
det.
Sedan är det många motioner som har behandlats.
Jag skall bara ta upp dem som rör måttbestämmelser-
na i föreskrifterna till djurskyddslagen, vilka skall
träda i kraft när lagen träder i kraft fullt ut den 1 janu-
ari 1999. Det här kan skapa stora bekymmer för
många som inte har de exakta måtten. Det är inte så
enkelt att ändra sådant, utan man är ganska fast om
man har en gammal byggnad. Att det här skall gälla
vid nybyggnader och ombyggnader är naturligtvis
rimligt och riktigt, men det gäller att hitta en form för
de befintliga så att de kan fortsätta.
Djurskyddslagen i sig tar inte upp de här måtten.
De har tillkommit i föreskrifterna, där man gör be-
dömningar utifrån djurskyddslagen. Djurskyddslagen
fastställer att djuren skall skötas väl, att de skall ha
det bra, kunna ha ett naturligt beteende och en god
miljö. Det är vad djurskyddslagen fastställer. Sedan
har myndigheterna lagt på det här med måtten. Men i
föreskrifterna står också att det är den totala miljön
som skall vara avgörande för om man skall få fortsätta
eller inte, inte någon centimeter hit eller dit. Det är
inte avgörande för om djuren har det bra eller inte.
Nu har vi blivit tvingade att reservera oss på den
här punkten, vilket jag i och för sig tycker var dumt.
Det hade varit en styrka om ett enigt utskott hade talat
om att så här ser vi på saken. Nu är det inte så stor
skillnad på det som står i majoritetsskrivningen och i
reservationen rent sakligt sett. Den stora skillnaden
ligger i att majoriteten inte vill att riksdagen skall
uttala sig i frågan utan förutsätter att myndigheterna
skall leva efter det här. Det är naturligtvis en from
förhoppning. Jag önskar också att det blir på det sät-
tet. Nu har vi ju den majoritet i riksdagen och i utskot-
tet som vi har. Men man kan inte vara säker på det.
Därför hade det varit bra med ett tillkännagivande
från riksdagen till regeringen om att det är så här vi
skall se på saken.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 6.
Här tas också upp litet grand om varroa. Ingvar
Eriksson sade att Eva Björne skall prata om det sedan.
Jag skulle tro att jag i huvudsak kommer att gilla det
Eva Björne säger. Det här är en fråga som vi har haft
uppe vid många tillfällen. Bekymret ligger i att vi från
riksdagens sida har ganska små möjligheter att be-
stämma exakt hur det här skall skötas. Det ligger på
myndighetsnivå. Jag måste säga för min del, och
också för partiets del i stor utsträckning, att man inte
har skött frågan om varroa på ett sätt som inger för-
troende. Man har så att säga tappat greppet, inte sett
till att bekämpa sjukdomen utan i stället försökt gå in
med kemikalier och annat för att balansera det hela.
Det här är inte tillfredsställande. Jag har dock inget
yrkande om detta i dag.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 6 och i övrigt
till utskottets hemställan i betänkandet.