Herr talman! Jag ställde mig egentligen inte upp
för att begära replik, utan jag ställde mig upp för att
jag ville instämma i föregående anförande. Jag delar
till fullo Eva Björnes uppfattningar om hur Sverige
har hanterat varroan. Jag menar att man har haft möj-
lighet att bekämpa en bisjukdom på ett tidigt stadium,
men man har inte tagit denna möjlighet. Fortfarande
finns denna möjlighet, men man tvekar. Det känns
oerhört beklämmande att se att biodlingen i Sverige
tyvärr minskar. I butikerna kan vi köpa honung från
Uruguay, Nya Zeeland, osv. Man transporterar alltså
honung över hela världen, trots att det inte alls är
nödvändigt. Vi skulle mycket väl kunna ha en pro-
duktion i Sverige som motsvarar behoven.
Det är beklämmande att se att majoriteten i dag
faller så till föga för de industribiodlare som egentli-
gen inte bekymrar sig för om de använder litet gift
eller inte, eftersom de säljer största delen av sin pro-
duktion till bageriindustrin. Men de hobbybiodlare
som säljer till vanliga konsumenter och som verkligen
vill marknadsföra sig genom att säga att deras honung
är en ren och naturlig produkt kan inte göra det om de
tvingas använda kemikalier.
Vi skall inte glömma att i den debatt som Ann-
Kristine Johansson hänvisade till fick vi reda på att
bin inte var djur. Det är bl.a. det som det handlar om.
Om bin klassades som djur och fanns med i epizooti-
lagen då skulle vi kunna få i gång en rejäl bekämp-
ning av denna bisjukdomen. Men än så länge anser
uppenbarligen majoriteten att bin inte är djur.