Herr talman! Detta betänkande handlar, som flera
talare har sagt, om olika delar av djurskyddslagen. Jag
tänker mest uppehålla mig vid de frågor i betänkandet
som gäller regeringens förslag, nämligen att göra de
djurförsöksetiska nämnderna beslutande.
Det här är ett förslag, herr talman, som har mötts
med stor skepsis från dem som sitter i de djurförsök-
setiska nämnderna. Vare sig forskare, jurister eller
framför allt djurskyddsorganisationer vill ha denna
tingens ordning. Tittar man på hur de djurförsöksetis-
ka nämnderna fungerar i dag stämmer inte alls det
som departementet skriver, nämligen att det normalt
sker en dialog mellan forskare och nämnden, där
nämnden inte sällan begär att ansökan skall modifie-
ras innan ett tillstyrkande kan ges, som det står på s.
12 i propositionen.
Det normala är faktiskt att det ser väldigt olika ut i
de olika försöksdjursetiska nämnderna. Det här kan
man säga är en beskrivning av hur det ser ut i den
bästa. Där sker en beredning där forskare, jurister och
djurskyddsorganisationer är med och bedömer ärendet
innan det kommer upp till beslut. I andra sker ingen
beredning alls, utan beslutet fattas direkt i sittande
nämnd. I vissa sker en beredning, men där får inte
djurskyddsorganisationerna vara med.
Det innebär alltså att vi i dag överlämnar besluten
till församlingar som ser helt olika ut. Det är också på
grund av att det ser så här olika ut som vi tillsatt en
utredning för att få veta hur det egentligen skall se ut i
framtiden.
Tittar man på de tillstyrkanden eller avstyrkanden
som kommer från de djurskyddsetiska nämnderna
finner man att det även här skiljer sig enormt mycket.
På vissa ställen tillstyrker man aldrig artritförsök, dvs.
reumatismförsök, utan smärtlindring, eftersom de här
försöken är oerhört smärtsamma för försöksdjuren.
De ligger och skriker i burarna, som en forskare ut-
trycker saken. På andra ställen ger man tillstånd till
artritförsök utan smärtlindring.
Det innebär att vi i dag ger beslutanderätten till
djurförsöksetiska nämnder som inte alls hanterar
frågor likadant. Dessutom finns det många djurför-
söksetiska nämnder som inte följer Centrala försöks-
djursnämndens råd och anvisningar. Centrala för-
söksdjursnämnden har faktiskt påpekat för de här
nämnderna att det kanske vore lämpligt att man bör-
jade följa råden. Det hade varit mycket intressant att
höra hur Eva Eriksson från Folkpartiet, som är ordfö-
rande i Centrala försöksdjursnämnden, hade bedömt
det här eller hur Berndt Sköldestig, som är vice ordfö-
rande, tycker att det fungerar. Det är faktiskt så att
CFN, som den förkortas, har avstyrkt förslaget att de
försöksdjursetiska nämnderna skall bli beslutande.
Det verkar som om regeringen har oerhört bråt-
tom. Jag håller med Maggi Mikaelsson när hon säger
att det måste ligga något annat bakom. Kanske jord-
bruksministern börjar inse att hon inte är speciellt
populär i djurskyddsorganisationerna därför att det
har hänt så litet och trodde att hon skulle kunna vinna
poäng på det här. Men, tyvärr, så kommer inte alls att
bli fallet.
Tittar man på den artikel i EG-direktivet som det
hänvisas till, 86/609/EEG, ser man att det står så här i
artikel 12:2: Om ett djur skall användas till försök
under vilket det kommer att eller kan förväntas att få
starka smärtor som förväntas bli långvariga, måste en
särskilt motiverad anmälan lämnas in om försöket och
dess berättigande till myndighet eller detta i särskild
ordning godkännas av myndigheten.
Tittar vi på det som händer i dag kan vi se att det
om varje djurförsök lämnas in en särskild anmälan för
att tala om att det här är okej, t.o.m. om man skall titta
på fiskars beteende i ett akvarium. Det handlar alltså
inte bara om de djurförsök som nämns här, som ger
starka och långvariga smärtor, utan alla djurförsök
hanteras likadant i Sverige. Men för de här djurförsö-
ken lämnas det in en ansökan till djurförsöksetiska
nämnden för prövning, dessutom går de här fallen i
dag vidare till CFN, Centrala försöksdjursnämnden.
De kallas § 16-fall.
Det är alltså oerhört förvånande att regeringen gör
den bedömningen att vi inte lever upp till just den här
artikeln. Är det någon artikel vi faktiskt lever upp till
måste det ändå vara den här, som man hänvisar till
som motiv till att vi skall ha försöksdjursetiska nämn-
der som är beslutande. Det är alltså mycket märkligt
detta.
Om det dessutom var så att man var rädd för att
man inte skulle leva upp till direktivet skulle man ju
kunna göra det så enkelt, vilket ingen hade protesterat
mot, att de här § 16-fallen, dvs. de som innebär starka
smärtor under lång tid, fick beslutas på CFN. De
anmäls ju ändå till CFN i dag. Det finns alltså många
betydligt bättre alternativ till förslag än det regeringen
nu lägger fram om att beslut skall fattas hos de för-
söksdjursetiska nämnderna.
Att en etisk nämnd skall vara beslutande är också
intressant. När dåvarande jordbruksministern Mats
Hellström såg till att vi fick de djurförsöksetiska
nämnderna skrevs det i promemorian att de skulle
vara rådgivande just därför att det inte låg i etiska
nämnders karaktär att vara beslutande. Nu har vi fått
en jordbruksminister som går helt på tvärs mot den
tidigare, också socialdemokratiske jordbruksminis-
tern, och gör en helt annan bedömning.
Jag skulle gärna vilja höra från socialdemokrater-
na hur man har tänkt sig detta. Vad skall gälla? Skall
CFN:s råd följas? Hur skall man agera för att de för-
söksdjursetiska nämnderna skall bli någorlunda lika? I
norra Stockholms djurförsöksetiska nämnd har djur-
skyddsorganisationerna protesterat mot att man inte
får vara med i de förberedande mötena. Hur tänker
man hantera det?
Det som blir ännu mer intressant är hur man tän-
ker hantera eventuella överklaganden. I dag kan en
forskare alltid återkomma till en försöksdjursetisk
nämnd om han eller hon har fått avslag. Nu får de
dubbel möjlighet att överklaga. Då kunde man tycka
att det skulle se snyggt ut om även de andra intressen-
terna, t.ex. djurskyddsorganisationerna, hade möjlig-
het att överklaga, eftersom det de facto ibland fattas
beslut helt i strid med de råd som CFN har gett. Men
icke.
Vi har alltså en reservation mot detta förslag, där
vi tycker att om de etiska nämnderna skall vara beslu-
tande måste i alla fall forskare och djurskyddsorgani-
sationer ha samma möjlighet till överklagande. Det
här finns i reservation 4, som jag yrkar bifall till.
Vi tycker alltså att det här är ett oerhört olyckligt
förslag. Det har kritiserats oerhört hårt av dem som
har engagerat sig mycket när det gäller djurförsök. Vi
menar att det här inte kommer att göra att det blir
bättre för djuren, snarare finns det en stor risk att det
kommer att innebära det motsatta. Den dag en forska-
re börjar överklaga att han inte får göra ett artritförsök
utan smärtlindring och domstolen kan konstatera att
andra djurförsöksetiska nämnder tillåter att man gör
artritförsök utan smärtlindring, hur skall domstolen
hantera det?
Skall man tala om för de djurförsöksetiska nämn-
der som har större krav att det här är fel? Kommer
man att ge den forskare som vill göra artritförsök utan
smärtlindring rätt? Vad skall bli prejudicerande?
Vilka djurförsöksetiska nämnders bedömning skall
domstolen titta på? Det finns en enorm mängd frågor
som inte har besvarats i betänkandet. Det är ett haf-
sigt, slafsigt och ogenomtänkt förslag som nu skall
klubbas igenom av en majoritet i riksdagen. Jag vill
också yrka bifall till reservation 2, där det framgår
varför vi tycker att detta är ett olyckligt beslut.
Vi har också yrkat bifall till en kd-motion som
handlar om att stärka § 19. Jag vet att Dan Ericsson
kommer att utveckla den frågan ytterligare. Jag yrkar
bifall till reservation 1.
En mängd andra motioner har väckts i samman-
hanget, t.ex. om pälsdjursuppfödning. Djur sitter
fortfarande i bur i Sverige. Rävar sitter i bur, fastän
det har sagts att det skall bli en ändring. Men det
kommer att ske först år 2000. Man kan starkt ifråga-
sätta att vilda djur som mink, som behöver vatten och
att få röra sig, skall hållas i bur. Det är djurplågeri,
och det är dags att det förbjuds. Maggi Mikaelsson
har redan yrkat bifall till reservation 7, som också vi
står bakom.
Vi har också tagit upp en del andra frågor, t.ex.
märkning av katter och hur vi hanterar katter. Elisa
Abascal Reyes skall tala om detta. Annika Nordgren
kommer att tala om kadaverhanteringen.
Vi har också yrkat om att inrätta en djurskydds-
myndighet. När vi nu ser att de djurförsöksetiska
nämnderna hanterar frågorna så olika och vi ser att
det finns många obesvarade frågor, tror vi att ett sätt
att stärka djurskyddet i Sverige skulle vara att inrätta
en ny djurskyddsmyndighet. Det är krav som har
framförts från många håll. Jag hoppas att den utredare
som ser över frågorna även skall komma in på detta.
Det skulle vara ett sätt att stärka djurskyddet.
Eftersom vi i Sverige i många sammanhang - t.ex.
i det här betänkandet - säger att vi skall vara ett före-
döme i EU, kunde detta vara ett sätt att visa att vi
menar allvar. En djurskyddsmyndighet kan visa vad
som kan göras i ett land - om man verkligen vill.
Jag konstaterar med beklagan att Socialdemokra-
terna har valt att ge forskarna dubbel möjlighet till
överklagande, i stället för att hitta en lösning som alla
som sitter i djurförsöksetiska nämnderna kan vara
nöjda med - t.ex. att förlägga beslutanderätten för de
allvarliga § 16-fallen till CFN. Det var tydligen vikti-
gare att få igenom förslaget än att se till att det är
genomtänkt. Det kan jag bara beklaga.