Fru talman! Låt mig tacka Göran Persson för re-
dogörelsen för vad som timade i Luxemburg. Det
finns mycket som jag skulle vilja kommentera och
diskutera. Men eftersom tiden är knapp skall jag be-
gränsa mig till en enda fråga, nämligen till den fråga
som har att göra med skatten på arbete.
Många av oss tyckte nog att det fanns ett glädjan-
de erkännande i slutdokumentet från Luxemburg i
fråga om betydelsen av skatten på arbete - eller snara-
re skattens negativa betydelse för jobben. Göran Pers-
son säger nu att det blåser en ny vind genom Europa.
Det är möjligt att det är så. Men det föreföll, åtmins-
tone av tidningsuppgifter att döma, som om Göran
Persson snarast blåste åt andra hållet.
Trots att Sverige enligt EU självt är det land som
har de högsta skatterna på arbete och trots att Sverige
enligt andra statistiska uppgifter är det land som har
de högsta skatterna för de lägsta inkomsttagarna, har
det rapporterats att Göran Persson har lagt ned en
betydande möda på att säkerställa att det inte skulle
bli alltför bindande förpliktelser för Sverige att gå
vidare på en väg som utstakas av den europeiska
unionen.
Jag vill därför fråga Göran Persson: Vad kommer
regeringen nu konkret att göra med anledning av det
som trots allt står i slutdokumentet? Vilka konkreta
förslag har vi att se fram emot - inte bara avvägning-
ar, tankar och funderingar? Är det så att regeringen
avser att för riksdagen lägga fram förslag om en
sänkning av skatten på arbete, i synnerhet på arbete
för de lägsta inkomsttagarna - självfallet fullt finansi-
erat så att det står i överensstämmelse med de uttalan-
den som den europeiska unionen, enligt min mening,
så klokt har gjort i Luxemburg?