Fru talman! I juni i år enades stats- och regerings-
cheferna i EU om att föra in en ny avdelning om sys-
selsättning i EU-fördraget. Den 21 november samla-
des vi igen för att påbörja arbetet med att omsätta det
nya fördraget i praktisk handling. Sverige har konsek-
vent och ihärdigt drivit sysselsättningsfrågan i EU.
Det arbetet har givit resultat. Att betvinga arbetslöshe-
ten är nu ett klart uttalat gemensamt intresse i EU.
Kampen för jobben och viljan till full sysselsätt-
ning har också märkbart påverkats av de senaste årens
regimskiften inom EU. Alltfler länder har slutit upp
bakom behovet av en tydlig politik för sysselsättning
och mot arbetslöshet.
Inför sysselsättningstoppmötet skickade jag till-
sammans med Storbritanniens premiärminister Tony
Blair och Italiens premiärminister Romano Prodi ett
gemensamt brev till EU:s ordförande Jean-Claude
Juncker. Där förde vi fram en rad gemensamma
ståndpunkter inför toppmötet.
Vårt gemensamma initiativ demonstrerar att det
går att kombinera en politik för sysselsättning i Euro-
pa med vitt skilda särdrag i fråga om åtgärder och på
arbetsmarknaderna i de enskilda länderna. Ingen kan
ju säga annat än att Sverige, Italien och Storbritannien
är varandra väldigt olika.
Toppmötet i fredags visar värdet av de nya för-
dragsbestämmelserna om sysselsättningen. Redan
innan fördraget träder i kraft har vi skapat förutsätt-
ningar för att avsnittet skall få praktisk betydelse.
Det viktigaste resultatet av toppmötet var att vi
lyckades enas om gemensamma, konkreta mål och
riktlinjer för sysselsättningspolitiken. I uppföljnings-
processen efter toppmötet skall varje medlemsstat ta
ställning till och kommentera samtliga delar av de
riktlinjer som stats- och regeringscheferna enades om.
I strategin för ökad sysselsättning ligger fokus på
behovet av flexibilitet på arbetsmarknaden. Den euro-
peiska visionen kan formuleras som att var och en
skall ha möjlighet att få del av de möjligheter som
morgondagens arbetsmarknad ger.
Människor skall vara trygga nog att våga och ut-
bildade nog att kunna byta anställning, flytta eller ta
initiativ till att stärka sin kompetens. Europa har valt
väg. Vi väljer kunskap framför låga löner. Vi väljer
utbildning framför passiva stöd.
I Luxemburg enades vi om att medlemsstaterna
var och en på sitt sätt skall främja människors möjlig-
heter att få arbete.
Vi skall angripa ungdomsarbetslösheten. Inom
fem år skall alla ungdomar, innan de varit arbets-
lösa i sex månader, erbjudas en ny start i form av
utbildning, omskolning, arbetslivserfarenhet, an-
ställning eller andra åtgärder som främjar deras
inträde på arbetsmarknaden.
Vi skall förebygga långtidsarbetslösheten. Inom
fem år skall alla arbetslösa vuxna innan de har
varit arbetslösa tolv månader erbjudas en ny start.
Vi skall gå från passiva till aktiva åtgärder. För
att öka andelen arbetslösa som erbjuds utbildning
skall varje medlemsstat lägga fast en målsättning
om att gradvis närma sig en andel om minst 20 %.
Vi skall utveckla metoder för partnerskap som
engagerar parterna på arbetsmarknaden.
Vi skall underlätta övergången från skola till
arbete.
Just detta med partnerskap vill jag peka på. Det är
fint att stats- och regeringscheferna i Europa träffas
och säger: Det här är ingenting som vi själva klarar
av. Här måste arbetsmarknadens parter vara med;
fackföreningar och arbetsgivare. Det är något som jag
inte tror hade kunnat sägas i Europa för fem sex år
sedan. Vi hade aldrig fått ett kapitel i fördraget. Vi
hade heller aldrig samlats alla 15 och sagt: Nu skall vi
engagera fackföreningar och arbetsgivare i kampen
mot arbetslösheten. Det händer någonting i Europa
just nu. Det är en politisk vindkantring som är mycket
hoppfull.
Den europeiska företagarandan skall stärkas. Där-
för har vi enats om följande:
Det skall bli lättare att starta och driva företag.
Bestämmelserna skall vara klara, stabila och till-
förlitliga. Villkoren för riskkapitalmarknaden skall
utvecklas.
Möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen inom
nya sektorer och med ny teknik skall förbättras.
Skattesystemen skall bli gynnsammare för syssel-
sättningen.
Men skattesänkningar får inte äventyra sunda, of-
fentliga finanser eller hota basen för de sociala trygg-
hetssystemen. Med detta i beaktande är vi självfallet
beredda att diskutera mål för en sänkning av skatte-
kvoten och för sänkta arbetskraftskostnader.
Sådana åtgärder skall, förutom mot den statsfi-
nansiella stabiliteten, också vägas mot andra angeläg-
na åtgärder för att minska arbetslösheten, förbättra
välfärden och främja tillväxt och rättvisa.
Mötet resulterade också i möjligheter att undersö-
ka lämpligheten av att minska momsen på vissa
tjänster.
Företagen och de anställda måste snabbt kunna
anpassa sig till förändringar och ny utveckling på
framtidens marknader. Därför inriktas arbetet på att
för det första modernisera arbetsorganisationen -
kompetensutveckling är en central del; moderni-
seringen skall i stor utsträckning ske i samarbete
med parterna på arbetsmarknaden - samt
för det andra stödja företagens anpassningsförmå-
ga.
Dessutom kommer investeringar för små och me-
delstora företag och i infrastruktur i transeuropeiska
nätverk att stimuleras av besluten på toppmötet. I
slutsatserna uppskattas insatserna till 10 miljarder
ecu, vilket kan innebära en total investeringsvolym på
mer än 30 miljarder ecu, alltså närmare 300 miljarder
kronor.
I toppmötets resultat inryms också ett konkret re-
sultat av ett tålmodigt svenskt arbete. Jämställdheten
mellan kvinnor och män får en framträdande roll i
detta dokument. I praktiken innebär det att EU varje
år kommer att bedöma vilka framsteg de enskilda
medlemsstaterna gör när det gäller jämställdheten.
Diskriminering mellan män och kvinnor skall
angripas.
Ett aktivt yrkesliv måste kunna förenas med ett bra
familjeliv.
Återinträde i yrkeslivet skall underlättas.
Här återfinns också ett annat svenskt initiativ,
nämligen att inträdet på arbetsmarknaden skall under-
lättas för funktionshindrade.
Allt detta kommer självfallet att påverka politiken
- i Sverige och i övriga EU. Allt som vi gör på syssel-
sättningsområdet kommer att bedömas inte bara uti-
från våra egna ambitioner och målsättningar utan
också utifrån de mål som vi har satt upp inom EU.
Denna process kommer att vara lika tydlig som när
det har gällt konvergenskriterierna för den ekonomis-
ka politiken.
Fru talman! I slutsatserna från toppmötet utvecklas
synen på hur genomförandet av riktlinjerna skall ske i
de enskilda medlemsstaterna.
När riktlinjerna har antagits av rådet skall med-
lemsstaterna ta ställning till samtliga riktlinjer i sina
nationella handlingsplaner för sysselsättning. Därige-
nom kommer riktlinjerna att konkretiseras i form av
nationella mål uttryckta i siffror, där detta är möjligt
och lämpligt, och omsättas i nationella åtgärder.
För svensk del innebär det att ett nytt sätt att arbe-
ta tar sin början. Med utgångspunkt i riktlinjerna skall
vi ta ställning till varje enskilt mål och bestämma oss
för vilka åtgärder vi skall vidta. Ett viktigt inslag blir
att prioritera mellan de olika målen.
Vi kommer att noga analysera hur vi skall gå till
väga för att uppnå de riktlinjer som gäller. Detta
kommer vi sedan att konkretisera i en egen nationell
handlingsplan, som kommer att utgöra ett centralt
politiskt dokument.
Sverige och de övriga medlemsstaterna kommer
att presentera sina nationella handlingsplaner för
sysselsättningen inför Europeiska rådets möte i Car-
diff i juni 1998.
Europeiska rådet väntas i december 1998 ta ställ-
ning till riktlinjer för år 1999. På så sätt går vi nu in i
en process där vi jämförs med varandra, där vi lär av
varandra och där vi utvärderas i en ständigt pågående
diskussion. Jag är övertygad om att detta, på samma
sätt som konvergensprogrammen, kommer att resulte-
ra i en faktisk förändring.
Låt mig därför, fru talman, få avsluta anförandet
med att säga att jag är till freds med mötet i Luxem-
burg, men naturligtvis inte helt nöjd. Sverige har
större ambitioner på sysselsättningsområdet - både
här hemma och i Europa.
Men det är en framgång att EU sätter utbildning
som det främsta medlet för att skapa en flexibel euro-
peisk arbetsmarknad.
Det är en framgång att jämställdheten nu har fått
en så framträdande roll i den europeiska strategin för
ökad sysselsättning.
Det är en framgång att arbetet med att underlätta
funktionshindrades inträde i yrkeslivet lyfts fram i
riktlinjerna.
Det är självklart också en framgång att vi nu har
en gemensam europeisk strategi för att bekämpa ar-
betslösheten i EU. Det finns de som skulle kalla det
en framgång för Sveriges regering och riksdag. Men
främst är det naturligtvis en framgång för de
18 miljoner människor som i dag inte har möjlighet
att genom eget arbete medverka till att utveckla Euro-
pa. För Sverige är detta ytterligare ett steg i det sam-
lade arbetet för att halvera den öppna arbetslösheten
till år 2000 och därefter ta steget vidare till full sys-
selsättning. Det är vår viktigaste och allt annat över-
skuggande uppgift.