Fru talman! Jag är öppen för ett resonemang om
skatteväxling av det slag som Marianne Samuelsson
pekar på, även om jag inte tror att det ger så stora
effekter. Jag är ändå inte främmande för det som
princip.
Flexibilitet är ett begrepp vi slänger oss med i de
här sammanhangen. Det finns en del sådana begrepp
som aldrig riktigt definieras utan som används litet
godtyckligt beroende på vilka värderingar talaren har.
När jag talar om flexibilitet menar jag något annat än
vad exempelvis en moderat eller en amerikan menar.
Vad jag menar är att vi skall stärka individen, så att
kvinnan eller mannen har förmågan och möjligheten
att ta ett nytt jobb när den möjligheten dyker upp. Då
handlar det mer om att ständigt utveckla individen,
ständigt ge chans till ny kunskap, ny kompetensut-
veckling, ständigt ge den stimulans som ligger i att du
just genom att du har blivit starkare vågar ta språnget.
Där ligger flexibiliteten i vad vi skulle kunna kalla ett
mer traditionellt nordeuropeiskt - och inte minst
svenskt - perspektiv.
Det här uttrycks också i EU. Det dokument vi nu
har framför oss är inget glädjens dokument för dem
som vill trycka tillbaka fackföreningar eller avreglera
arbetsmarknaden. Det bygger på en anständig be-
handling av dem som har ett jobb och en koncentra-
tion på dem som skall in på arbetsmarknaden och få
ett jobb. Jag tror att det var den luxemburgske krist-
demokraten Juncker som när han var här i somras
sade att sysselsättningstoppmötet inte skulle bli något
slags avregleringsmöte om den europeiska arbets-
marknaden. Jag tycker att det är bra att han har hållit
sig till det.
Jag varnar för att bara gå på uttrycket flexibel. Det
kan betyda så mycket. För mig innebär flexibilitet att
man stärker individen, så att han eller hon förmår och
vågar. För andra innebär det att man tar bort skydd, så
att stressen på den enskilde ökar. Det tror inte jag på.