Fru talman! Målet är fastlagt: halverad öppen ar-
betslöshet till år 2000. Det är ett mål som inte bara
har hånats utan som näst intill har förklarats som
fullständigt omöjligt att uppnå. Jag tror att vi kommer
att nå det målet. Och det kommer vi att göra genom
att antalet jobb växer i privat sektor och genom att
fler svenskar erbjuds utbildning, en utbildning som är
förutsättningen för att de skall kunna möta arbets-
marknaden i framtiden.
Sverige är ett modernt land. Vi har en högre sys-
selsättningsgrad än nästan alla länder i EU, alltså fler
svenskar arbetar. Detta är en styrka som vi skall ta
fasta på och använda oss av som utgångspunkt.
Som jag tidigare sade till Per Unckel vägs de för-
slag som vi lägger fram av i sin helhet. Jag är nu glad
att vi i EU är överens om att det inte skall genomföras
några skattesänkningar, om de inte är finansierade och
betalda. De genomförs inte om de eroderar basen för
trygghetssystemen.
Det är inget självändamål för någon regering att
ha höga skatter, tvärtom. Men det är nödvändigt för
varje regering att se till att de utgifter som den tar på
sig betalas, annars straffas vi omedelbart med skyhö-
ga räntor och fallande krona. Dessa samband har vi ju
sett förut, Lars Leijonborg.
Den process som sker kring bordet när man sitter
och förhandlar - ger och tar - är mycket komplicerad.
För min del var det viktigt att se till att handlingsfrihe-
ten behölls. Vi är öppna och nyfikna, men ställer inte
något i sikte som kan äventyra det vi nu har uppnått.